Man kan ju fråga sig också hur många som verkligen är på behandlingshem för att de vill sluta. Hur många är där av tvång (på ett eller annat sätt) eller ultimatum från Soc, familj, läkare, arbetsplats osv? Min vända inne var det minst 10-12 personer som när man satt och snackade utanför behandlingarna tjatade om att de var där på grund av att andra tvingat dem. De hade med andra ord inte egen vilja och insikt i att sluta utan åkte vända på vända på olika behandlingshem för att göra alla andra nöjda. Sen visste de själva egentligen hela tiden att de skulle punda så fort de kom ut, men då fick ju hela processen börja om så kunde de hålla på.
Många såg dessutom tiden på behandlinghemmet som nån slags "detox". De höll sig drogfria ett antal veckor eller månader, allt gick ur systemen och deras tolerans sjönk i de flesta fall igen.
De fick skönt boende, nån som lagade mat åt dem, tillgång till gym och nån som höll igång rutiner. Så när de kom ut var de på det igen för att man plötsligt ska sköta allt själv och man kom ut i verkliga livet. Behandlingshem är en skyddad bubbla utanför den riktiga världen och hur drogfri man än är där inne så står man inte heller för det verkliga livets prövningar där inne, och vissa lär sig inte trots samma varv gång på gång.
Jag åkte hem i förtid efter 14 dagar eftersom jag flippade ut helt på hur jäkla värdelöst och sjukt hela 12-stegsgrejen var och har hållit mig drogfri sedan dess på egen ren jäkla vilja och motivation.
Insåg också själv att jag behöver inte ha tusen föreläsningar om vad missbruk gör i kroppen och hjärnan, hur sömn funkar, kostscheman för att äta hälsosamt, övningar i att lära känna mig själv, berätta för alla andra 35 personerna om min livshistoria som ledde till missbruk osv för jag har den kunskapen redan. Att sedan blanda det med 12-steg gjorde mig vansinnig.
