När växte ni ifrån mörkrostat kaffe?

När jag var sisådär 18 år gammal så tyckte jag mörkrostat, gärna extra mörkrostat, var det häftigaste som fanns. Det var så kaffe skulle drickas, allt annat var ju blaskvatten för barn.

Men ju äldre jag blev, ju mer tänkte jag "Det här smakar ju fan inte gott"
Som någon slags förnekelse försökte jag spä ut min Zoega Skånerost med lite mjölk för att göra det drickbart.
Men en dag blev jag bjuden kaffe av en kompis vilket gav en helt annan smakupplevelse.
Istället för den förkolnade skånerost-smaken så märkte jag av flera olika nyanser av frukt, något jag inte tidigare hade förknippat med kaffe.

Väl hemma igen så åkte det halvfulla paketet Zoega Skånerost i soptunnan och jag begav mig iväg till min lokala te/kaffe handel och köpte ett paket ljusrostade hela bönor från Kilimanjaro tillsammans med en kaffekvarn.

När någon erbjuder mig en kopp mörkrostat kaffe idag tackar jag nej, det känns som att bjuda en vuxen på en påse Palle Kulings Lördagsgodis, eller som att köpa ett flak starköl baserat på alkoholhalten istället för om det smakar gott.

Vid vilken ålder växte ni ifrån mörkrostat kaffe?
Vad dricker ni istället?

Tvärtom, extra mörkrost är godast. Då är jag runt 60 år. Ju svartare kaffe desto bättre.

Jag har aldrig börjat dricka mörkrostat utan började dricka mellanrostat som redan fanns hemma. Har aldrig gillat starka saker vare sig i mat eller dryck. Bara det faktum att man drack kaffe var ett statement att man var vuxnare än innan.

Låter snarare som att du har upptäckt vilken kaffetyp DU gillar, snarare än att det är något som man växer ifrån. Har den tanken slagit dig?

Mörkrost har två funktioner; att bränna bort defekter och att smaka bättre för hårt vatten.

Jag växte upp med Arvid Nordqvists "Moccablandning" (blå burk vill jag minnas) så har aldrig varit ett fan av mörkrost, men visst som ung på fabrik hade man inget val och det fanns ingen mjölk att spä ut med. Då skulle "skeden stå" i kaffet, så starkt skulle det vara.

Det var i 25-årsåldern jag började intressera mig för kaffe på riktigt, och då främst espressobaserade drycker. När jag växte ifrån det så blev det kaffe med inneboende karaktärer, s k specialkaffe, som jag ägnade mig främst åt.

Nu är cirkeln sluten mer eller mindre, jag köper visserligen dyrare bättre kaffe från mindre rosterier, men vill ha ett kaffe som smakar just kaffe, inte bananskal eller tamarind.

Asså Vietnamesiskt kaffe utklassar allt annat

Beror väl på vilka kaffebönor som rostas .
Ju bättre kvalitet på bönan ju mer kan det rostas utan att ge beska bismakar .
En del roster kaffebönor med lägre kvalitet eller i den sk gråzonen
och då har du typ Zoegas skånerost .
Zoega har förövrigt blivit uppköpt och dess kaffe har en märkbar sämre kvalitet sedan dess
Testa lidls mörkrost .
det är en bättre kvalitet på det kaffe , än de vanliga märken som folk i almänhet köper

TS ställer en fråga vilken i sig rymmer ett dubiöst påstående och glömmer därvid bort den klassiska romerska maximen: "De gustibus non est disputandum".
Papperskorgern vore nog en bra plats för den här tråden.

Just så

En mer intressant fråga kanske är när folk växer ifrån att anta att att bara för att man själv inte gillar något så betyder det inte att alla andra låtsas gilla det för att vara tuffa.

Nu är det ju så att mörkrostat är nyttigare för människokroppen än ljus/mellanrostat.

Ser att ni pratar Zoegas och det är ju gott men inte riktigt vad jag förknippar med smaknyanser.

Testa lite andra typer av bönor först.

Jag har inget emot ljusrostat men kan uppleva att det är något som saknas ibland då jag dricker det. Ja, smaken av mörkrostat.

Det finns ju då en gyllene medelväg bestående av att slå i en espressoshot i det ljusa, testa detta och återkom.

Mörrostat kaffe gillar jag men absolut inte för mkt kaffe i relation till hur mkt vatten man använder = Ej för beskt kaffe.

Vilket konstigt inlägg. Man kan ju känna olika smaker även i ett bra mörkrostat kaffe (frukt, vanilj, nötter o.s.v.). Jag föredrar fortfarande mörkrostat.