Citat:
Ursprungligen postat av
ankademiker
Vadå? Första argumentet om förhållandet lågt, men tillåtet att anse det kan visa på lättja vad gäller högerkonservativa positioner (något Skyttedal låtsats ha). Hon är väl viftande HBTQ-flaggor, pro-abort och kanske kör feministiska argument. I så fall ändå - ej olikt klimat*-Ebba de facto kulturmarxist (*miljö-alarmism starta kommunister som Rachel Carson).
(Såg att ersättar-kandidaten AT Måwe är för abort och anser gränsen när de kan ske ska styras av tekniken. Hon är även pro-massinvandring; pladdrar om lägre takt och integration i syfte att säkra stöd för invandring och protesterar inte mot 100000+/år nu.)
Högern har via ängslig liberalism förfallit.
Jämför dessa sk "högerkonservativa" eller "högerkristna" med riktig höger och riktiga högerkristna från Usa så inser du snabbt att det här bara handlar om en subgrupp av socialdemokrater. Precis som liberalerna i Sverige inte alls är liberaler utan snarare också en falang av socialdemokrater.
Dessa kristna, högerpolitiker ska alltså vara den svenska motsvarigheten till exempelvis sådana som Steven Crowder. Ställer man dessa mot varandra dock så inser man vilket skämt det här är.
Visserligen så är inte ens svenska kyrkan kristna utan riktiga kristna skulle snarare klassa dem som infiltrerade av satanister, luciferianer, new age osv.
Tycker dock att Alice Teodorescu levererar en del vettiga texter och debatter då och då men hade ingen aning om att hon var kristen (om hon nu ens är det eller bara ska företräda KD).
I Sverige känns det snarare som att folk bara hamnar i olika partier av en slump och den enda egentliga anledningen är att göra sig en karriär.
Vad hade exempelvis Annie Lööf med Bondepartiet att göra och ännu värre, vad i hela friden har Muharrem Demirok med landsbygden, jordbruk och bönder att göra?
Se bara hur C gick från bondeparti till att bli ett hipt parti för Stockholms innerstad. Annie Lööf hade alltså inget gemensamt med C utan hon hamnade helt enkelt där av olika anledningar och målet var bara att göra en enkel karriär.
Ta en titt på alla politiker inom S. Det är till största delen folk som aldrig arbetat en endaste dag under sina liv utan man börjar i ungdomsförbundet och går sedan vidare till moderpartiet. Allt handlar bara om en förmånlig karriär.
Vilken grupp i samhället är det som aldrig behöver offra något och som aldrig behöver lida? Jo, politikerna. Deras löner höjs och förmånerna blir allt fler samtidigt som vanligt folk får det allt sämre och samtidigt som det görs besparingar på allt annat som finansieras med skattebetalarnas pengar.
Riksdagen har inte ens något närvarokrav utan du kan njuta av en lön på omkring 60 000 i månaden plus förmåner och en säkrad pension samtidigt som du bara sitter och skriver på Twitter-X. Du kan vara föräldraledig för att återgå till arbetet då riksdagen stänger över sommaren och sedan vid riksdagens öppnande i September så återgår du till föräldraledighet.
Samtidigt som det görs besparingar inom skola, vård och äldreomsorg så kan man fixa till en extra heltidstjänst åt en kommunpolitiker. En extra heltidstjänst som är helt överflödig och överbetald.
Alla behöver göra uppoffringar under tuffa tider, alla förutom politiker. Eftersom att det finns alldeles för många politiker men inte tillräckligt många så finns även ett överflöd av myndigheter och en massa helt onödiga tjänster som också de fylls upp av samma samhällsklass.
Jag tror att gemene svensk inte ens kan föreställa vilket helt ofattbart enormt maskineri det här är med den svenska offentliga sektorn. Kommunikatörer och konsulter plus en massa mellanchefer hit och dit som jobbar med möten och fika hela dagarna. De sitter i flummiga möten och pratar om flummiga saker som inte har något som helst värde mer än att sysselsätta dessa människor och avlöna dem med skattemedel.
Helt absurt.