Citat:
Ursprungligen postat av
Jenny9
Jag skulle uteslutande vilja prata lite om alla de män som har en IQ på 170 och över. Jag har läst väldigt lite om IQ, jag umgås med individer, inte med siffror och statistik (därav ointresset). Men från tråden drar jag slutsatsen att IQ 170 och över är "genismart".
En siffra faller ganska platt, blir tråkig i längden. Det intressanta är "Vad leder en IQ på 170 och över till?". Är det dessa män som sitter i finansvärldens absoluta topp? Är det just dessa män som styr världen? Hade kungarna förr en IQ på 170? Har saudiska kungahusets medlemmar IQ 170? Sitter just de här männen i världens toppskikt och styr? Styr politiken, armén osv?
Kungahus är oftast på ett eller annat sätt ättlingar till barbariska hövdingar som tog vad de ville med våld i urminnestider. Engelska kungafamiljen tex från WIlliam erövraren för över 900 år sedan. Att de har hög IQ skulle jag känna mig tveksam inför, möjligen något över medeln, för att de har haft tider av maktkamp, som tex rosornas krig, då de smartaste ledarna bland dem i princip utrotade de mindre machiaveliska medlemmarna i kungahuset. Likväl så har många extremt smarta kvinnor varit med och kämpat om att få makt genom att gifta sig med kungarna, som tex Anne Boleyn som trots hennes intellgens dock blev mördad av den intelligente psykopaten Henry den åttonde (psykopati är också antagligen något överrepresenterad bland kungahus). Dessa två fick tex extremt intelligenta drottningen Elizabeth som antagligen var väsentlig för att grunda hela brittiska imperiet.
Så jag skulle nog spekulera att kungahus antagligen har något högre IQ än medeln.
Mainstream ledare i representativa demokratier tror jag knappt har högre IQ än medeln, det de måste göra är att förmedla en känsla av "jag är som ni" eller rentav "jag är inte bättre än er", och därmed att sådana ledare som Stefan Löfven lyckas komma upp till makten trots att han inte gått ut gymnasiet. Några är förstås mer klyftiga (typ Churchill,, men mediokra idioter som evangelistiske alkoholisten George Bush eller semianalfabet som Lula i Brasillien eller busschaufören Maduro i Venezuela, eller "aids existerar inte" Zuma i Sydafrika, osv. kan också enkelt komma till makten.
Finansmän har antagligen hög IQ, det är en stenhård hierarki att klättra om än en ofta korrupt hierarki.
Innovatörer och uppfinnare av olika slag har antagligen högst IQ, men det är möjligt att vetenskapsmän har högst. Läste att just de som studerar fysik har högst IQ i snitt, och det slående är hur lite pengar som finns att tjäna där jämfört med de som studerar handel/ekonomi, det pekar mot att hyperintelligenta människor ofta är måttligt ointresserade av materialistisk vinning.
Citat:
Hur ofta sitter de deprimerade, ensamma, missförstådda, "misslyckade" (i omvärldens ögon)? Hur ofta begår de självmord? Hur ofta "misslyckas" de?
Vi människor är ju flockdjur. Det är svårt att komma med en blå tröja när alla andra har gula. Man kan leva på utkanten av samhället till en viss gräns, men isolerar man sig för mycket blir de flesta sjuka.
För varje "lyckad" IQ 170 man / hur många IQ 170 män går under?
En ensam människa isolerad från samhället som har nördat ner sig i valfritt ämne, hur produktiv är den människan för samhället i stort om just det ämnet är oanvändbart för samhället? Det kommer definitivt att förstärka isoleringen om inget annat.
Människor med över 170 i IQ är ovärderliga för samhället, ta tex två genier som Alan Turing och Von Neumann (jag tror att han var intelligentaste människan genom tiderna) som antagligen är anledningen till att vi kan kommunicera genom datorer med varandra. Alan Turing var antagligen anledningen till att Nazisterna förlorade kriget förövrigt.
De kan ju producera konst av hög kvalitet som Leonardo Da Vinci eller Stanley Kubrick också ifall det är vad du värdesätter i livet.
Risken finns givetvis att de halkar in i den dystra insikten att livet inte är mycket värd - the dangerous insight of futility! - och blir nihilister som inte orkar komma upp från sängen på morgonen.
Ifall vi eskalerar risken ovan, så kan vi tänka oss en sannerligen livshatande människa på över 170 i IQ skapar någon syntetisk virus som är ämnad att förinta hela mänskligheten. Framtiden får utdöma ifall det är bra eller dåligt att ha människor med över 170 i IQ.
Citat:
Då kommer jag ner till, återigen, "Vad går livet ut på?". "Vad gör vi här?".
Vem lever bäst? Kvinnan med IQ 100 med familj och vänner runt sig? Eller IQ 170 mannen ensam och missförstådd?
Svårt att avgöra, det kan finnas många som skulle säga att lycka inte är livets mening, utan att uppleva saker på en djupare plan. Exempel: jag var lycklig som barn med att sitta och strötitta på TV och jag gillade att se superhjältefilmer när jag var runt 12-13, eller snöa in mig helt i en RPG som tar mig igenom en falsk hero´s journey , nu kan jag se mönster som gör de tråkiga och inte tillfredställande och jag måste söka mer komplexa narrativ. Ifall jag skulle fortsätta ha min 9-13 åriga hjärna skulle jag ha enklare att underhålla mig själv.
Familj och vänner kan vara samma sak på många sätt. Jag är väldigt selektiv numera med vilka som är mina vänner, när jag var liten kunde vem som helst vara min vän, då jag enkelt kunde nöja mig med enkla lekar som var roliga. Intelligentare personer än mig är ofta än mer selektiva med vänner, och är än mer unika i sättet de tänker (vilket inte ger de många gemensama nämnare med folk i övrigt).
För varje steg av insikt så förlorar man något och man vinner något, ifall du säger att lycka är livets mening så skulle ju de yttliga soma-pillrande idioterna i Du sköna nya värld ha funnit det, du kan redan idag käka prozac eller sätta in en elektrod i din hjärna som gör dig artificiellt lycklig hela tiden.
Citat:
Samtidigt som fåtalet genier skjutit in samhället i framtiden snabbare än det antagligen tagit utan dem. Hade samhället varit mycket sämre utan eller bara annorlunda? Det hade ju onekligen gått framåt ändå. Hade liknande framsteg gjorts förr eller senare ändå av människor med IQ 120-140?
Vi hade kanske fastnad i 1800-talets industriålder föralltid? Eller rentav feodala medeltiden för alltid (utan Newton, Gallileo, renässansen, osv)?
Jag tror inte att fåtal av de extremt stora framsteg har gjorts av människor med IQ runt 120-140, vilker är sogligt för min del då jag har full vetskap om att jag inte har IQ över 140.
Människor med IQ på 120-140 kan dock vara uppfinningsrika företagare, läkare, duktiga ingenjörer och liknande, men de kan sällan se så långt bortom de mönster som de inlärts se sedan barnaben och tillexempel skapa en Turing machine, sådana banbrytande hopp framåt som krävs för utveckling.
Det finns dock ett kännt undantag på det jag nämner ovan (den enda jag kunde komma på): Charles Darwin, en man som absolut inte hade en hjärna som kunde kalkylera snabbt och han själv erkände i en självbiografi att han inte var snabbtänkt och inte kunde hänga med i diskussioner med många av hans mer geniala vänner, hade dålig minne och svårt med matematik.
Troligen IQ just runt 120-140, men han kunde gå längre än alla andra enbart med en otrolig observationsförmåga, och även äventyrslystnad för att ta sig i precis den delen av Världen där hans observationsförmåga skulle komma till bäst tjänst.
Troligen är dock omöjligt inom fysik, datavetenskap eller matematik att nå långt med enbart observationsförmåga. Biologi kan alltså vara ett bra ämnesval för män/kvinnor som vill utföra stordåd utan att ha en IQ på geninivå.
Fan, vad vi har kommit långt från trådens ämne. Men, det kanske är väsentligt att först besvara på premisen kring att intelligens är av något värde överhuvudtaget? Kom mig att tänka på att läsa den dystre - för att uttrycka det mild! - tyske filosofen Schoppenhauer, får var och en nog att fundera ifall de vill bli intelligentare med priset att de riskerar nå hans mentala tillstånd.
För att sedan besvara trådens fråga med ärlighet; så finns det något lektfult att vara i relation med en kvinna som är mycket ointelligentare än en själv, lite som att leka med barn (barn kan ju också vara glädjespridare). Det kanske är varför jag svarade med så lång anförande på din text, för du besvarade kanske tråden (med vetskap om det eller utan).
En intelligent man har tillräckligt många abstraktioner att underhålla honom själv, och en kvinna en sådär 30-40 IQ-nivåer under honom får honom att slappna av lite, medan en kvinna med samma IQ (eller sådär 10 IQ under honom) kan vara ganska tråkig intellektuellt; intelligenta kvinnor får ofta överaktiv superego, som tråkar ut mannens ego; heltenkelt en humorlös "pain in the ass".
Se på filmen "I Origin", vilken man skulle inte valt den charmigt dumma spirituella hippietjejen framför den extremt logiska vetenskapskvinnan (som dock inte var supermoralisk måste jag erkänna), och spegelbilden av en själv?