Citat:
Ursprungligen postat av
noreaw
Jag arbetar på Socialtjänstens barn- och ungdomsenhet och det går utan att säga att vi får in en hel del anmälningar, vilket vi är så tacksamma för! Hellre en anmälan för mycket än en för lite brukar vi säga.
ja, med den attityden förstår man varför det går så snett på ert kontor... Att få in över 800 anmälningar per vecka och gå igenom dessa tar resurser. Intet undra på att kommunernas socialtjänster missar allvarliga fall och omhändertar barn som inte ens är i närheten av att fara illa. Inte undra på att det gång på gång missas att göra hembesök hos eder fosterhemsindustri.
Citat:
Som någon annan har påpekat kan läraren ha uppfattat grejer hos ditt barn som väcker oro, som förändringar i matvanor, akademisk prestation, beteende eller socialt umgänge. Ibland syns saker på skolan som inte syns lika väl hemma, eller tvärtom. I alla fall så har lärare en skyldighet att anmäla om de befarar att ett barn far illa, detta enligt 14 kap. 1 § SoL. Lärare har ingen utredningsskyldighet, utan den ligger hos oss efter inkommen anmälan (oftast krävs inte mycket för att vi ska ha tillräckliga skäl för att starta en utredning).
Många saker väcker lärarens oro hos ungefär 40% av eleverna i en klass. Inte ens 1% av dessa fall når socialhandläggarens bord. Lärare har numer en skyldighet att anmäla till rektor vid misstanke om att ett barn "far illa". Vid en sådan anmälan till elevhälsan förbereds en pedagogisk kartläggning av eleven i fråga. Gissa vem som gör den? Precis, läraren har faktiskt utredningsskyldighet enligt Skollagen. När kartläggningen är färdig hämtar elevhälsan in mer information som inte läraren når via kartläggningen. Om oron inte är av absolut akuta skäl bokar elevhälsan sedan in ett möte med vårdnadshavarna. På mötet skriver man och går man igenom orosanmälan tillsammans, om en sådan behövs. Sedan skickar rektor in den anmälan till socialförvaltningen, eller till utbildningsförvaltningen som sedan skickar den till sin medpart inom socialnämnden.
Precis, det krävs inte mycket för att socialhandläggarna skall se rött och börja snoka i saker som inte de har att göra med. Därför vill skolan allltid reda ut om elevens svårigheter beror på något i skolan eller något hemma. Ofta är det stora livsförändringar såsom syskon, skilsmässa etc. som ställer till det. Då är det tämligen olämpligt att dra ärendet till socialhandläggaren som kommer att klampa in med sin BBIC och omhänderta barnet.
Citat:
det är så viktigt att hålla i åtanke att vårt mål är att hjälpa, stötta och avlasta, inte splittra familjer.
Jo, du säger det... Fakta, statistik och erfarenhet säger något annat...
Citat:
Om det anses kunna gynna er så kommer ni erbjudas insatser enligt Socialtjänstlagen och dessa är frivilliga, tvångsinsatser som LVU kommer inte på tal ifall barnens hemsituation inte är allvarligt skadlig.
Insatser enligt Sol är bara "frivilliga" tills dess vårdnadshavarna anser att insatserna är orimliga och till och med farliga för barnet (som i fallet W). När vårdnadshavarna backa ur kommer hot om LVU som ett brev på posten. I fallet W. fick detta LVU-beslut en dödlig utgång för barnet, då vårdnadshavaren hade helt rätt i att insatserna var extremt farliga för barnet.
Citat:
Som någon annan påpekade så är konstant bråkande dock inte att anses som normalt och det påverkar såklart hemmiljön, och risken finns att det påverkar era barns utveckling och/eller hälsa på ett negativt sätt. Så om ni erbjuds insatser så uppmuntrar jag er att ta emot dem, för allas erat bästa. Som sagt, vårt främsta mål är alltid att hjälpa och stärka föräldrar i sitt föräldraskap.
Du kan inte vara socionom, eller hur? Alla småbarnsfamiljer har periodvisa bråk. Alla tonårsfamiljer har periodvisa bråk.
Man ska inte ta emot någonting från socialtjänstens barnenhet. Man skall se till att skjuta ner utredningen i förvaltningsrätten genom att använda BBIC mot socialhandläggarna.