Orosanmälan efter att sonen sagt till lärare att pappa är arg

.. men det är även därför folk som är missnöjda med socialtjänsten får stå oemotsagda i media etc.

Såklart det är bättre en gång för mycket än för lite men måste ändå säga att det finns väldigt mycket i samhället idag som gör att det är tufft både för barn och vuxna. Socialtjänsten kan tyvärr inte göra så mycket. Visst det finns parterapi men den är begränsad, att omhänderta barn gör man ju knappast för att det är mycket bråk hemma. Har man det tufft pga jobb och ekonomi är det inte så mycket heller ni kan göra, avlastning etc ja det låter bra i teorin om det är det enda som behövs . Största stressen är väl just skola och jobb . Säger inte att socialtjänsten inte gör bra saker men är du en hyfsat normal familj men med mycket bråk, pga kanske tonår, hormoner, ekonomi eller vad det nu kan vara så vill man knappast ha med socialtjänsten att göra. Vet inte om det är jag som är onormal och har onormalt umgänge men skulle säga tvärtom, är väldigt få jag känner till som inte bråkar mycket hemma och där allt är lite kaotiskt till och från när man har barn. Särskilt om du bor i en storstäd och har småbarn eller tonårsbarn . Det är fasiken inte lätt alla gånger.

Oavsett så vill man inte ha med socialtjänsten att göra , så skulle snarare försöka få till en bra dialog med skolan. Sen tycker jag det är helt sjukt att orosanmälan för att barnet säger en gång att någon förälder är arg. Absolut att de bör hålla mer koll på barnet, erbjuda kuratorsamtal etc men min erfarenhet att det är oftast skolan som stressar för barnen och som gör att de mår dåligt , lägg då på att det kanske inte är så bra hemma så blir det ju såklart jättejobbigt. Men de som känner barnet och föräldrarna bäst är ju skolan så börja där.

Tråkigt att höra men blir det bättre av att socialtjänsten dras in? Vissa har helt enkelt inte råd att skilja sig. Är verkligen en skilsmässa, delat boende etc det bästa för barnen. Jag vet inte. Bråk och tjafs är aldrig bra och jag förstår att det kan sätta sina spår men en skilsmässa sätter också spår. Det bästa är om föräldrarna får hjälp att hantera svårigheterna och om det inte fungerar så kanske man skiljer sig när barnen är äldre .

Skilsmässa är alltid bättre om det är konstant bråkigt. Bråk för vuxna behöver inte kännas så dramatiska, men ett barn i den miljön kan man förstöra livet för. Gissa varifrån alla dysfunktionella vuxna som håller saker i shack genom antidepressiva kommer ifrån.

Du skriver det själv, Problemet är troligtvis de digitala spelen. Speciellt dem som är starkt beroendeframkallande, likt de nya mobilspelen och andra som är specifikt utvecklade för detta. Även telefonerna blir i sig beroendeframkallande. Det är vår tids nikotin som man i framtiden inte kommer förstå att man lät barn hålla på med på detta sätt. (Likt alla yngre som rökte förr).

Ungarna går på spelen likt knark och är beroende av dopaminet och verklighetsflykten spelen ger dem. De reagerar med ilska likt knarkare när ni tar ifrån dem spelen och mycket för dem kretsar kring att få spela. Mycket vanligt för den uppväxande generationen. Mitt råd till dig är att under semestern avgifta barnen från spel och istället börja utföra aktiviteter, hobbys, spela instrument med dem. Kanske har ni råd att en förälder går ner i tid för att få möjlighet att fokusera på detta och inte tvingas ha spelen som barnvakt då vardagen ska skötas.

Sambon jobbar redan 75 procent just för att de ska få mycket tid. Men ja, det spelas alldeles för mycket. Var själv gamer som barn och spelar ibland även nu, men det var på ett helt annat sätt på 80-talet.

Vi har infört skärmlås både på mobiler och på deras gamer PCs. Men det är under denna tiden de istället slåss med varandra.

Förr lekte de mycket med lego, jag har köpt allt lego man kan tänka sig, tex alla creator husen. Men de har helt tappat intresset för det.

Ja det går väl i arv , så med största sannolikhet så kommer barnen ändå bli dysfunktionella och knapra Ssri även om föräldrarna skiljer sig. Oftast är det ju yttre faktorer som påverkar, kan vara ekonomi, jobbstress etc som gör att man bråkar mycket. Tycker dessutom det spelar roll vad man har för relation i övrigt med barnen. Man kanske står varandra nära och ger massor med kärlek och trygghet till sina barn men så är det mycket tjafs av andra orsaker som de jag nämnde.

En orosanmälan kanske är på sin plats då detta ej är ett normalt familjeförhållande. Professionell hjälp är nog bäst för alla.

Bra råd från grobiankungen, mitt tips är att försöka få dem att börja med någon lagsport. Kanske har de kompisar som håller på med någon sådan?

Vi befinner oss i ett läge där barnrättsperspektivet är starkt. Alla negativa saker som händer med ett barn tolkas som ett hot mot barnets utveckling. Att barnet befinner sig i en period där föräldrarna ofta är arga tolkar lärare just nu ofta som att barnet har det extremt dåligt i hemmet. Vi hörde barnomdusmannen på självaste nyheterna i dag beskylla migrationsverket för att migverket återförenar och utvisar barn som BO menade var Sveriges skyldighet att omhändertag via LVU. Hon menade att sverige minsann kunde kidnappa barn och hindra dem från att få träffa sina föräldrar och få växa upp i sitt hemland.

Det är bara gå på mötet ni får gå på och säga att det är för barnens eget bästa att en vuxen i dess närhet ryter till när barnet gör fel. Att samhället i form av socialtjänst och skola inte ser till barnets bästa är tragikomiskt.

Med tanke på alla uppmärksammade barnmord dom senaste åren, toppen av ett isberg av barn som av varierande grad far illa, så vet jag inte om jag skulle säga att vi befinner oss i ett läge där barnrättsperspektivet är starkt. Barnrättsperspektivet är fortfarande i det närmaste obefintligt. Trots att barnkonventionen blivit lag. Ingen lyssnar på barn. Än.

En eloge till skolpersonal och andra vuxna som orosanmäler. I tråden låter det som att det orosanmäls så oerhööört mycket. Sanningen är att det orosanmäls för lite. Många vuxna, även vuxna som i sina yrkesroller är skyldiga enligt lag att orosanmäla, blundar och stänger av öronen.

ja, med den attityden förstår man varför det går så snett på ert kontor... Att få in över 800 anmälningar per vecka och gå igenom dessa tar resurser. Intet undra på att kommunernas socialtjänster missar allvarliga fall och omhändertar barn som inte ens är i närheten av att fara illa. Inte undra på att det gång på gång missas att göra hembesök hos eder fosterhemsindustri.




Många saker väcker lärarens oro hos ungefär 40% av eleverna i en klass. Inte ens 1% av dessa fall når socialhandläggarens bord. Lärare har numer en skyldighet att anmäla till rektor vid misstanke om att ett barn "far illa". Vid en sådan anmälan till elevhälsan förbereds en pedagogisk kartläggning av eleven i fråga. Gissa vem som gör den? Precis, läraren har faktiskt utredningsskyldighet enligt Skollagen. När kartläggningen är färdig hämtar elevhälsan in mer information som inte läraren når via kartläggningen. Om oron inte är av absolut akuta skäl bokar elevhälsan sedan in ett möte med vårdnadshavarna. På mötet skriver man och går man igenom orosanmälan tillsammans, om en sådan behövs. Sedan skickar rektor in den anmälan till socialförvaltningen, eller till utbildningsförvaltningen som sedan skickar den till sin medpart inom socialnämnden.

Precis, det krävs inte mycket för att socialhandläggarna skall se rött och börja snoka i saker som inte de har att göra med. Därför vill skolan allltid reda ut om elevens svårigheter beror på något i skolan eller något hemma. Ofta är det stora livsförändringar såsom syskon, skilsmässa etc. som ställer till det. Då är det tämligen olämpligt att dra ärendet till socialhandläggaren som kommer att klampa in med sin BBIC och omhänderta barnet.

Jo, du säger det... Fakta, statistik och erfarenhet säger något annat...


Insatser enligt Sol är bara "frivilliga" tills dess vårdnadshavarna anser att insatserna är orimliga och till och med farliga för barnet (som i fallet W). När vårdnadshavarna backa ur kommer hot om LVU som ett brev på posten. I fallet W. fick detta LVU-beslut en dödlig utgång för barnet, då vårdnadshavaren hade helt rätt i att insatserna var extremt farliga för barnet.


Du kan inte vara socionom, eller hur? Alla småbarnsfamiljer har periodvisa bråk. Alla tonårsfamiljer har periodvisa bråk.
Man ska inte ta emot någonting från socialtjänstens barnenhet. Man skall se till att skjuta ner utredningen i förvaltningsrätten genom att använda BBIC mot socialhandläggarna.