Rumänska?

Jag är ganska fascinerad av romancé-språken. Spanska, franska, italienska, portugisiska och några småspråk. Men hur är det med rumänska? Hur pass romerskt är språket? Har det slaviska influenser?

Ge mig gärna lite exempel på ord och sånt

Trodde det var spanska i en dokumentär tills dom sa att dom stod vid draculas slott. Nu är jag inte bra på spanska men endå.

Språket är det som tillsammans med sardinska mest liknar vulgärlatinet.
Ja, det finns mycket slavicismer i språket, samt inslag av turkiska, grekiska och lite ungerska.

Substantiven har efterställd bestämd artikel, vilket inga andra större latinska språk har. Det finns två genus, mask; och fem; möjligtvis kan man prata om ett neutrum (maskulina substantiv som övergår till feminina i plural) men det finns inga separata neutrumböjningar för t.ex. adjektiv. Fem kasus, nominativ och ackusativ sammanfaller för substantiven, dativ och genitiv sammanfaller också. Vokativ vid direkt tilltal. Personliga pronomen har separata 4 kasus.
Verbkonjugationerna är ganska typiskt latinska. Precis som i franskan finns det en perfektform som bildas med hjälpverb, samt en ålderdomlig perfekt utan hjälpverb (passé simple/perfectul simplu). Pluskvamperfekt bildas utan hjälpverb. Det finns dessutom flera olika futurumformer (viitorul) både lite mer litterära samt mer "folkliga" (viitorul popular). Konjunktiv modus används vill osäkerhet, och är ett levande modus.

Det finns en del typiska konsonantförskjutningar:
quatro -> patru (fyra), lacte -> lapte (mjölk), sale -> sare (salt), aqua->apă(vatten), pesce->peşte (fisk)

Några typiska latinska ord:
Un porc - en gris, porcul - grisen.
O vacă - en ko, vaca - kon.
Mână (hand), urech (öra), lună (måne), ochi (ögon), trei (tre), a veni (att komma), câine (hund), munte (berg), frumos (vacker), bun (god), a cumpura (att köpa), foame (hunger), a avea (att ha), carne (kött)...
Slavicismer:
iute (stark, skarp), iubire (kärlek), ieftin (billig), scump (dyr), prepeliţă (vaktel), sfeclă (rödbeta)
Germanismer:
cartof (potatis), şnur (snodd, snöre)

Med reservation för stavning m.m; jag är ganska ringrostig numera...

Trevliga exempel: ljuty och ljubity finns i olika varianter i de flesta, förmodligen alla, slaviska språk. Ieftin måste ju vara ett lån från serbiskan, vaktelordet finns åtminstone i nästan exakt samma from på ukrainska och ryska (ser jättevackert ut i rumänsk ortografi!).

Roligast här var sfeclă, som ju starkt påminner om ryskans svjokla, men inte alls om ukrainskans burjak, som ju borde ligga närmare till hans rent geografiskt. Men nu går inte jag i god för alla ukrainska dialekter heller, dessutom finns kolonier av gammaltroende med ryska som modersmål både i Donaubäckenet och i Bukovyna, där språkkontakt med rumänska rimligen bör ha några sekel på nacken.

Säger ni förresten inte da för ja ?

Da!
Hur är det med kyrkslaviska, kan det vara en källa till alla slavicismer i rumänskan? De flesta rumäner är ortodoxt kristna. Rumänskan har väl inte blivit riktigt rumsrent som litterärt språk förrän senare hälften av 1800-talets nationalistiska strömningar, i samma period som landet uppstår i modern tid, alltså när turkarna gav upp. Innan dess tror jag att det var kyrkslaviska som var "fint".

Det finns, föga förvånande, en massa turkiska ord, som finns i andra språk där turkarna varit framme. Ciorap (strumpa) finns i albanska, serbiska och persiska(!), cioban (herde) finns i serbiska och albanskan, ibric (en liten kaffepanna för turkiskt kokkaffe) t.ex. Ordet fasole (bönor) vet jag inte om det är latinskt eller grekiskt, bönsoppa heter fasolaki på grekiska, bönor heter faggioli på italienska.

Det finns andra små östlatinska språk på Balkan. I Grekland pratar några 100.000 människor "arumani", i Kroatien några tusen "istriorumänska", den sistnämnda fanns med i en reklamsnutt för Discovery TV för nåt år sedan. Jag kan förstå hälften ungefär. Dessa folkspillror har namn som "vlach" (valaker), "arumani", "cobana" (herdar?) m.m.

Det finns en del grammatiska konstruktioner som möjligen är slavicismer.
Jag är hungrig blir mi-e foame, bokstavligen översatt "[åt] mig [det] är hunger".
Alltså "mig" som dativ, "är" i 3:e person singular. Jämför med franskans
j'ai faim ("jag har hunger").
Andra uttryck med samma dativ+"det är"-kontruktionen är mi-e sete (törtsig),
mi-e frica (rädd) m.fl...
Däremot heter det t.ex. [Eu] sunt obosit ([jag] är trött), samma konstruktion som svenskan. Eller [Eu] sunt obosita om man är kvinna...

Självklart måste kyrkoslaviskan ha ett finger ( ) med i spelet. Den rumänska nationella rörelsen passade ju också vid sidan av lexikaliska inlån från franska och italienska på att byta ut det kyrilliska alfabetet mot det latinska. Är det stor skillnad mellan standardrumänska och hur folk talar i mer otvungna situationer? Skillnad finns ju förvisso överallt, men det sägs att t.e.x. bulgarerna använder mängder av turkiska ord i vardagsspråket som sedan länge är utrensade i skriftspråket.

De konstruktioner du tar upp ser väldigt slaviska ut, i de östslaviska språken använder man ofta den modellen. Jag fryser (mne cholodno (ry)), jag är varm (mne zjarko (ry), jag har lust med (mne chotjetsia (ry). Däremot: jag är hungrig (ja golodnyj/holodnyj (ry/ukr) och, precis som på rumänska, jag är trött (ja ustal/ustavsjyj (ry), ja utomlenyj (ukr). På polska använder man sig av kopula styrande instrumentalis (jestem glodnym), på serbiska (tror jag) i nominativ (sam gladan).

Fasol' finns i ryskan för övrigt, och tjaban på både ukrainska och ryska. Båda språken har gott om lån från de många turkiska (Turkic) språk och dialekter de varit och är i kontakt med. De har alltså ofta inte samma turkismer - t.e.x. heter matta på ukrainska kylym, medan ryskan har det slaviska kovjor.

Hur ser rumäner förresten på att moldaver och rumäner i Ukraina fortfarande räknas separat i folkräkningar och andra officiella dokument, och att även språken antas ha en separat existens?

Ingen aning, jag har inte bott i R sedan 1967, och då var jag bara 4 år, det finns förmodligen stora luckor i mitt ordförråd, och jag gör en del gramatiska fel.

Om moldaviskan och rumänskan är separata språk eller dialekter är väl en akademisk fråga, de är ömsesidigt förståeliga. Misstänker att det är en politisk fråga, ungefär som "bosniska" och "serbiska", eller svenska och "skånska". Ethnologue.com klassar skånska (Skåne, Blekinge, Bornholm) som ett separat språk. Å andra sidan, de flesta svenskar förstår norskt bokmål tämligen obehindrat, och välartikulerad danska genom att spetsa öronen, men de räknas som tre separata språk, inte tre dialekter av "skandinaviska".

Rumänskan är dock otvivelaktigt latinsk. Större delen av ordförrådet och det mesta av grammatiken är det. Den som brottats med franska, spanska och italienska verb lär inte ha några större problem med de rumänska. Substantivens pluralformer överensstämmer med italienskans, det är väl just artiklarna och att det finns en dativform (för övrigt samma som genitiv) som skiljer sig.

Man framhåller gärna sitt latinska arv också. Bukarest kallas "östeuropas Paris", flaggan är samma typ av trikolor som Frankrike och Italien har, franskan hade högre status än ryskan under kommunisttiden - flerspråkiga skyltar hade alltid franska som andra språk, därefter ryska. Det gick till och med rykten om att Nicolae Ceausescu klädde sig i romersk toga.

Har man ett eller två latinska språk i bagaget är det förmodligen hyftsat lätt att sätta rumänskan, man får mycket är "gratis". Kanske i synnerhet om man kan italienska.

Sen har vi ju Corneliu Codreanu och hans legion. Romersk influens?

Vasile:

Det ska finnas ett gammalt romerskt språk som talas av en väldigt liten grupp (under 500 personer) i nordvästra Kroatien (Istrien). Har för mig att det kallades istro-romanska. Kan dock ha fel. Vad tror du herr slavoexpert?

http://en.wikipedia.org/wiki/Istro-Romanian_language

Fascister har väl ofta varit inspirerade av romarna..."Musse" Il duce anspelade också gärna på sitt romerska arv. Codru betyder skogen, så
Codreanu betyder ungefär skogis på rumänska. Skogman kanske?
Skogman 1 och Skogman 2 som säger hej till publiken.

Det heter en fagiolo, flera fagioli på italienska. Det lär komma av grekiskans phaselos (som togs upp av romarna och då fick formen phaseolus).



Dativkonstruktionen kan kanske vara av latinskt eller ännu äldre ursprung. På latin säger man t.ex. Mihi nomen est Benedictus (”åt mig är namnet Bengt”; ”jag heter Bengt”), eller Mater dixit cervisiam mihi emendam esse (”morsan sa att jag måste köpa bärs”).