Citat:
Ursprungligen postat av
Kakersson
Enda paranormala som upplevs är vanföreställningar i huvudet på individen.
Vanligtvis när det berättas om det så begränsas spöken och vålnader till att gestaltas av tidigare levande människor.
Fattar du att det uppskattas ha levt över 100 miljarder människor hittills?
Sen att tro att gengångare är begränsat till människor är ytterst sjukligt. Varför inte tro att åtminstone alla däggdjur kan uppstå som vålnader?
Tänk hur många spökmöss och andra spök-gnagare det måste finnas med alla tusentals miljarder råttor som någonsin har levt och dött under ohyggliga former.
Nej, psyket nästa för såna som tror på spöken.
Egentligen är det ju inte "spöken" eller så som du vänder dig emot, utan det är ju de Tolkningar av "spöken, spökelser" som du har hört talas om som du tycks ha accepterat, med hull och hår, och utgår från som om det är en sanning eller nåt.
Men tycker du verkligen det? Det tror jag inte.
Du har ju helt rätt i att det är en väldigt vanlig tolkning att sådana här, sådana där, "spökelser" är just "döda människor."
Det är inte en ny tolkning helelr, utan den verkar vara hur urgammal som helst. Vikingarna verkade ha trott samma sak, tex, och de försökte därför förhindra vissa utvalde döingar från att kunna "gå igen," genom att nagla fast deras kroppar i marken, när de blev begravna.
Även under Karl XIIs dagar trodde man samma sak, och man band faktiskt ihopa kungens fötter i kistan när han hade blivit begraven. Han är kanske fortfarande bunden, där i Riddarholmskyrkans dystra valv. Men man gjorde det eftersom man var rädd för att han skulle just "gå igen," och börja försöka hämnas och ha sig, som spöke.
Men, grejen är ju att ingen vet vad det är som ger upphov till sådana saker som vi Tolkar som "spökelser."
Så jag förstår inte varför man måste köpa idén om att det är just döda människor.
Det är ju svårt att se dessa "spökelser" som något som går att identifiera med en känd person som inte längre är bland de levande.
Det är, i vilket fall som helst, två helt skilda saker det där med "spökelser" och "kopplingen spökelser-död människa."
"Spökelser" inträffar, då och då, här och där. Och i många fall så skrämmer det folk, ibland så mycket att de inte längre vill vara kvar där det inträffade.
Jag vet inte vad det är, lika lite som du vet vad det är.
Jag tror inte att det har något att göra med döda människor, faktiskt.
Orsaken till varför "vi" blir rädda har nog mer att göra med att vi inte kan hitta någon naturlig, acceptabel, förklaring. Och det ger oss omedelbara kalla kårar - för vi vet ju alla att den gamla, traditonella tolkningen är vad den är, eller hur.
Men det är inte en förklaring. Vi blir bara skrämda eftersom det är något främmande, som kommer där och pockar på uppmärksamhet - men vi vet inte varför eller vad det är.
Det är en skrämmande sak, oavsett vad man väljer att tro eller inte tro. Kroppen reagerar som den gör, oberoende av vad vi vill eller tycker, och den reagerar med rädsla.
Kanske först med "Nyfikenhet" och man försöker undersöka det närmare.
Men "rädslan" slår en först senare, när man inser att alla logiska, kända, förklaringar är uttömda.
Då är det som att någon vrider om en slags strömbrytare, och "rädslan/skräcken," slås på.
Och då vill man inte längre vara kvar där ... =)
Du vet, man kan bli rädd för mycket.
Det finns folk som kan känna samma känsla av rädsla, skräck, om de tex plötsligt inser att de nästan står "öga mot öga" med en källa för radioaktivitet.
Också en stark, omöjlig att kontrollera, plötsligt påslagen känsla av skräck, rädsla.
Men, man kan ju inte Se radioaktivitet - heller. Det är något osynligt.