Skäms ni för billiga bilar eller är ni malliga för dyra - är exklusiva bilar fåfänga?

Du får tro vad du vill. Att lägga flera hundra tusen på en bil skulle jag aldrig göra och då handlar det inte om att jag inte har pengar för det har jag.

Jag vill ha en bil som går snålt och tar mig dit jag ska och det räcker för mig. Jag lägger hellre pengarna på ngt annat än en jävla bil som kostar flera hundra tusen och sen bara sjunker i värde.

Att köpa bil är den sämsta affären man kan göra men är något jag nte kan vara utan, då jag bor på landet och pendlar till jobbet. Blir jag lyckligare med en ny bil på uppfarten? Absolut inte och jag bryr mig inte ett skit om det.

Vill man lägga sina pengar på en dyr fin bil så får man självklart göra det men det är ingenting för mig.
Jag har hellre min lilla 1.6 liters diesel som ligger på en förbrukning i snitt 0.42 per mil och lägger dom andra pengarna på annat. Sen får du tror vad du vill.

Kan hända att du är yngre än mig med tanke på hur du resonerar kring bilar. Det finns andra saker som är viktigare i livet än att åka runt med en penisförlängare😁

Det är garanterat det sämsta köp du kan göra normalt sett. Dvs köpa en flong ny bil.

Har man något i skallen så väntar man 2-3 år.

Det är uppenbart vilka det är som köper dyra flashiga bilar.
Osäkra individer som söker uppmärksamhet på alla sätt de kan.
Bland de mest patetiska försök till uppmärksamhet jag sett i bilväg var en guldfoilad Ferrari vars förare kände sig nödgad att hålla på och lattja med gaspedalen när han stod vid rödljuset då han antagligen inte fick tillräckligt med uppmärksamhet.

- Vrrrmmm Vrrrmmm hallå titta på mig!!

Har haft bilar för under 5.000 (under studietiden) och limousin samt flera sportbilar med nypris då på fel sida miljonen. Köpte en ny premiumbil med precis extra allt för en massa år sedan som jag körde i +30.000 mil. Bilarna kostade mig en förmögenhet, men de köptes enbart för mitt eget höga nöjes skull. Pojkdrömmar som kunde förverkligas pga framgångsrikt karriärval. Köpte ny bil för massa år sedan och valde en riktig svenssonbil. Alla mina tidigare bilar kunde jag alltid enkelt se på parkeringsplatserna men den här bilen är så svensson så jag verkligen måste memorera exakt var jag parkerade. Har grannar och bekanta som kör miljonbilar idag och det påverkar mig inte ett dugg att min bil endast kostar en bråkdel. Den är i alla avseende billig och skulle något gå sönder är det billigt att reparera. Dessutom behöver jag inte oroa mig för dörruppslag längre eftersom jag alltid parkerar bredvid väsentligt dyrare bilar.

Att köra dyr bil är kapitalförstöring utan Guds nåde. Min bil är tillräckligt bekväm för mig.



Känns som det har blivit sju resor värre senaste 25-30 åren.




Exakt samma för mig.

Jag är bilintresserad och valde en bil som hade allt som jag önskar, trots att den kostar mycket att köpa och äga. Jag förväntar mig definitivt inte att min bil ska imponera på någon annan än mig själv.

Tvärtom så är jag övertygad om att de flesta, om de över huvud taget bryr sig alls, tänker negativt om mitt val av bil. Det vill säga att de tänker negativt om mig eftersom jag valde just denna bil (skrytsam, liten penis/impotent, wt, medelålderskris, gangster, miljöbov, vill framstå som rikare än jag är etc.).

Jag bryr mig dock inte om vad andra människor tycker utan lever mitt liv för min egen skull (barn, partner, familj).

Själv är jag nöjd med min lilla Fiat 500.
Behöver ingen penisförlängare på 4 breda gummidäck med special alufälgar.
Tjejerna vet att en man med liten bil är välutrustad. Och även en stor BNW Suv rostar sönder med tiden.

Mer förenklat så menar jag nog att man inte är intresserad av bilar eller vad man kör. Man ser det som ett transportmedel och inget mer.
Nåt som gör jobbet för att transportera. Eller något man fått av sin arbetsgivare.
Men har inget med bilens kostnad att göra.

En gammal Citroën eller en ny snabb BMW, där har ägaren gjort ett medvetet vad pga ett intresse. Det ser jag upp till oavsett prisklass.

som mycket annat man får vad man betalar för till en viss gräns.

Sen för mig är det något att flytta röven med. Men har vissa krav som gör att de hamnar i medelklass vad gällande pris. Ska man ha fyrhjulsdrift lite markfrigång och inte för litet bagge till exempel så blir det inte den billigaste bilen på marknaden.

Tråkigt om du verkligen känner så. En riktig man är man i sig och påverkas inte av vilket fordon han framför. Om du rakryggad, spänstigt och självsäkert går till din bil så fattar folk att det är något med DIG och inte dina prylar.




Det var mer "bil" förr. Råheten i tex en luftkyld 911 är något helt annat än den bekväma fåtöljen man sitter i idag.

Köpte min bil till ett vrakpris, när den bara gått ett par 1000 mil. Det är en ful budgetbil, men inte skäms jag för det. Hade däremot skämts över att ha tagit ett lån för att köpa bil.

Köpte en golf 2 när jag var 22.
Aldrig kört en roligare bil än den och aldrig mekat så lite i en bil heller.

Jävlar vad man körde rally ibland på grusvägar och hål i vägen, något jag aldrig skulle göra med den bil jag har idag.

Kan du inte sätta dig in i tankesättet att någon lägger mer pengar på ett visst intresse och kanske väljer en dyrare pryl istället för den billigaste som "bara fungerar"? Det har du säkert gjort själv någon gång i ett annat sammanhang, varför?

Men, vissa gör det nog bara för att vara flashiga,, vissa har ett genuint motorintresse, vissa tycker nog kvaliten spelar in och vill inte ha asiatiska kopior av gammal teknik, vissa är rena fanboys av vissa märken. etc.