Citat:
Ursprungligen postat av
Barents
En kärlekshstoria, hans första film 1970, är en av de 10 bästa filmerna någonsin i Sverige. Du borde se den. Övriga rätt skumma och inget för mig, men inte dåliga.
Om vi ska acceptera din smak i film så tror jag nog du får acceptera elitens åsikter om Roy Anderssons filmer. Särskilt fjantig är åsikten att du tror att eliten tycker om filmer för att de måste göra det. Men det är naturligtvis tvärtom, med kunskap kommer kompetens att värdera filmer och de älskar Roy på riktigt.
Jag tror absolut det finns en sådan ängslighet. Gunnar Rhelin är nog det värsta exemplet jag sett på det. Mannen hade i princip ingen egen åsikt utan sneglade hela tiden ängsligt vad hans vänster-kultur-kompisar skulle tycka. Jag tycker mig se mycket sådant inom kulturensfären generellt.
Jag växte upp med nils-petter sundgren, och säga vad man vill om den mannen men feg var han inte.
Vår egen Cineast "Oliviera" skriver i tråden om Polanskis sista film, att den polska filmen "OE" var förra årets bästa film.
Respekt til någon som besöker europeiska filmfestivaler, men efter att nu sett den inser jag att jag mäste börja kolla på sådant Oliviera dissar.
Sedan skrev jag Roy ANdersson efter comebacken. Jag saknar helt enkelt djup i hans filmer. Nivån är WEiron i ottan (som är en skitkul drift med denna vänster). Typ borgarna gör korv av arbetarklassen. Jag förväntar mig ett djupare budskap även om vänstern jublar åt sådana barnsligheter.