Citat:
Jo det är svårt att förstå.Jodå, det går. Detta fick mig att tänka på den bästa skildring jag läst om umbäranden i extrem köld: The Worst Journey in the World av Apsley Cherry-Garrard
År 1911 genomförde Edward Wilson, Henry "Birdie" Bowers och Apsley Cherry-Garrard en vandring i antarktisk vinter där temperaturen kunde gå ner mot 60 minus och det rådde konstant beckmörker. De var ute i fem veckor och låg i tält och överlevde med utrustning som är väldigt primitiv med dagens mått mätt. Men deras lidande under färden trotsar all beskrivning. Bland annat så var deras kläder och sovsäckar tillverkade av ett material som band fukt, vilket gjorde att allt frös ihop och blev hårt som pansar.
Hantering av metallföremål i extrem köld är som sagt ingen lek:
Och det här var när det fortfarande gick "bra" för dem, för senare blåste deras tält bort i en storm och de blev tvungna att bygga en nödigloo av sten. Det är helt ofattbart att de överlevde och tog sig tillbaka till basen på Cape Evans.
År 1911 genomförde Edward Wilson, Henry "Birdie" Bowers och Apsley Cherry-Garrard en vandring i antarktisk vinter där temperaturen kunde gå ner mot 60 minus och det rådde konstant beckmörker. De var ute i fem veckor och låg i tält och överlevde med utrustning som är väldigt primitiv med dagens mått mätt. Men deras lidande under färden trotsar all beskrivning. Bland annat så var deras kläder och sovsäckar tillverkade av ett material som band fukt, vilket gjorde att allt frös ihop och blev hårt som pansar.
Our sleeping-bags were getting really bad by now, and already it took a long time to thaw a way down into them at night.... Then came seven shivering hours and first thing on getting out of our sleeping-bags in the morning we stuffed our personal gear into the mouth of the bag before it could freeze: this made a plug which when removed formed a frozen hole for us to push into as a start in the evening.
Our troubles were greatly increased by the state of our clothes. If we had been dressed in lead we should have been able to move our arms and necks and heads more easily than we could now. If the same amount of icing had extended to our legs I believe we should still be there, standing unable to move
Our troubles were greatly increased by the state of our clothes. If we had been dressed in lead we should have been able to move our arms and necks and heads more easily than we could now. If the same amount of icing had extended to our legs I believe we should still be there, standing unable to move
Hantering av metallföremål i extrem köld är som sagt ingen lek:
Birdie always lit the candle in the morning—so called, and this was an heroic business.... Sometimes it was necessary to try four or five boxes before a match struck. The temperature of the boxes and matches was about a hundred degrees of frost, and the smallest touch of the metal on naked flesh caused frostbite. If you wore mitts you could scarcely feel anything—especially since the tips of our fingers were already very callous...
Och det här var när det fortfarande gick "bra" för dem, för senare blåste deras tält bort i en storm och de blev tvungna att bygga en nödigloo av sten. Det är helt ofattbart att de överlevde och tog sig tillbaka till basen på Cape Evans.
Men ändå såg jag på en dokumentär som skildrade ett gäng mongoloider som hade fått för sig att det var en god idé att resa till Sydpolen för att klättra upp för några nakna, spetsiga klipptoppar som stack upp ut istäcket.
Men de skulle visst friklättra, och då gäller det ju att få bra grepp om underlaget, berget, de håller sig fast i.
Så de drog av sig handskarna, och klättrade med bara händer, och fingrar ...
Jag kan helt enkelt inte förstå det.
Jag lider ju helvetets alla kval efter bara en mycket kort tid utan handskar på, som tex när jag röker en cigarette, i minusgrader.
Och att förstå att de klättrare på Sydpolen, som ju är en slags kronisk frysbox med is och kallt typ överallt och hela tiden. Ännu värre bör det dessutom bli när de fingrar på iskalla klippor, uppe på hög höjd.
Jag förstår inte hur de ens kunde ha rörelseförmåga kvar i fingrarna, eller hur de ens hade vågat något sådant - med tanke på att deras liv ju hängde på att kunna greppa ordentligt (vilket jag inte kan när jag blir så kall).
