__________________
Senast redigerad av neix 2024-01-02 kl. 03:48.
Senast redigerad av neix 2024-01-02 kl. 03:48.
Av alla utlänningar som studerade på Heidelbergs universitet 1932 var ingen mer iögonfallande än Milton S. J. Wright, av den enkla anledningen att han var afroamerikan. Som han själv medgav var han "lite av en sevärdhet". Folk var relativt vana vid svarta boxare, jazzmusiker och svartsminkade varietéartister, men få i Heidelberg hade träffat en svart person i verkliga livet. Och som Wright påpekade var konceptet "negrer som kulturellt herrskapsfolk" något fullkomligt nytt för de flesta. Han mindes hur förbipasserande ofta stannade och stirrade på honom och trodde att han vilken sekund som helst skulle brista ut i dans. Ibland frågade de om han var en afrikansk prins. I själva verket hade Wright en examen från Columbia University i bagaget och var i Heidelberg för att doktorera i ekonomi. Tio år senare, strax efter Pearl Harbor, intervjuades han av Pittsburgh Courier och berättade den enastående historien om hur han träffat Hitler.
Varje sommar arrangerades en spektakulär son et lumière i Heidelberg. På slottet, högt över floden Neckar, projicerades "eldsflammor" till minne av hur fransmännen ödelade slottet på 1600-talet. När ljuset mot slottsmuren sedan tonades ut sattes himlen i brand med fyrverkerier. År 1932 betraktade Milton Wright tillsammans med några andra i studentföreningen skådespelet från floden i en båt prydd med lyktor. Efteråt sjöng folksamlingen "Deutschland über alles" innan det blev dags att lyssna på Hitler som höll ett av sina karakteristiskt hatiska tal. Efteråt drog sig Wright och hans kamrater tillbaka till Europäischer Hotel, där Hitler skulle tillbringa natten och där de planerat att äta middag. Men någon hade fått syn på Wright. När de steg in i matsalen kom två av Hitlers SS-vakter fram och upplyste honom om att führern ville träffa honom. Innan han gick in i rummet för att träffa Hitler gav Wright sitt pass till en av vännerna och sa åt honom att lämna in det på det amerikanska konsulatet ifall han inte kom tillbaka. Han hade inte behövt oroa sig. "Nästan hela pratstunden med Hitler bestod i att han ställde frågor till mig om de svarta i USA", sa Wright. "Men jag fick förstås ingen möjlighet att svara, för knappt hade han hunnit ställa en fråga innan han själv genast besvarade den." Trots det fick Wright ett oväntat hövligt intryck av Hitler. "Det var lite överraskande för mig att han verkade veta så mycket om Amerikas svarta", sa Wright till reportern - även om de enda han nämnde med någon form av respekt var Booker T. Washington och Paul Robeson. Hitler talade om för Wright att han betraktade "negrer" som tredje klassens människor, och att det var deras öde att alltid vara förslavade på ett eller annat sätt, för hade de haft någon som helst ryggrad skulle de inte ha låtit de vita lyncha, prygla och segregera dem utan att göra uppror, menade Hitler. Han frågade Wright varför han velat ha ”en vit mans utbildning” fastän han visste att han aldrig skulle kunna få nytta av den på samma sätt som en vit man. Han sa att Wrights upplevelser i Heidelberg bara skulle göra honom mer förtvivlad när han kom tillbaka till USA. Först blev Wright smickrad när Hitler berömde hans tyska och sa att han talade språket bättre än någon annan amerikan eller engelsman han träffat. Men sedan nämnde Hitler att han alltid hört att ”negrer” var skickliga imitatörer av naturen, vilket förstås var orsaken till att Wright lyckats bemästra ”mästarspråket” så väl.
Amerikanen sammanfattade mötet med att Hitler hade verkat så lugn och så genuint intresserad av allt Wright berättat för honom. "Även om han talade högt, bestämt och kategoriskt var han aldrig ur balans eller tappade fattningen." Innan Hitler skickade iväg sin besökare sa han åt en livvakt att ge Wright ett signerat foto av honom och föreslog att de skulle träffas igen i München. Det finns en epilog till den här märkliga historien. Wrights doktorsavhandling berörde "Den ekonomiska utvecklingen och inhemska politiken i de forna tyska kolonierna 1884-1918". När Wright var hemma i USA igen översattes den från tyska till franska och engelska och sändes tillbaka till Tyskland. Sedan spreds den över hela Europa av nazisterna som ett led i deras kampanj att återta Tysklands förlorade kolonier. Man kan undra hur många det var som visste att författaren var svart.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106