Naturligtvis hade vikingarna inte horn på hjälmarna. I strid skulle hornen fångat upp yx- och svärdshugg och antingen gått av, slungat hjälmen av vikingens huvud, eller - om den satt fast ordentligt - brutit nacken på honom. I vardagligare situationer skulle de varit mindre farliga, men lika obekväma och onödiga.Touché. Med sin osvikliga känsla för allt som är fjantigt, borde svenska hockeyfans kanske använda hjälmar med vingar i stället. Tänk om finnpajsarna börjar kopiera dem också?
Det finns inte så många samtida avbildningar av hjälmar men de som finns saknar horn. Man har vidare inte funnit någon vikingahjälm som haft antydan till horn, faktum är att man bara hittat en (1) enda vikingahjälm i hela Skandinavien, vilket kanske innebär att vikingarna inte alls var så glada i hjälmar som man tror - i Westers artikel beskrivs en storman som begravdes med något så osannolikt som en silkesmössa på skulten.
På äldre teckningar, från 1800-talet och så, ser man ofta vikingar med vingar på sina hjälmar, men det ser så oerhört fjantigt ut att den myten tydligen självdött.
”Inom populärkulturen har Viksøhjälmarna i många år förknippats med vikingar. Men faktum är att det är nonsens. Stilen med horn härstammar från bronsåldern och kan härledas till forntidens Främre Orienten”, förklarar arkeologen Helle Vandkilde vid Aarhus universitet.
Tillsammans med ett forskarlag kan Helle Vandkilde slå fast att Viksøhjälmarna är nästan 2 000 år äldre än vikingarna.
I århundraden har forskarna förbisett ett vikingafolk som mycket väl kunde mäta sig med havets krigare från Skandinavien: de östersjöfinländska stammarna. De höll till i Baltikum och Finland, men har konsekvent ignorerats.
År 2018 gjorde en grupp arkeologer ett enastående fynd i norra Estland. Inte långt från kusten, i ett område som tidigare kallades Rävala, låg en gravplats med rester av ett hundratal svärd från vikingatiden.
Aldrig förr hade arkeologer hittat så många vikingasvärd i Estland. Vapnen är från mitten av 900-talet och av så kallad typ H, vikingatidens vanligaste.
Först antog arkeologerna att svärden var minnesmärken över vikingar som mist livet på väg till Estland från Skandinavien, men bilden förändrades när arkeologerna året därpå hittade ännu en gravplats bara några meter från den första.
Där hittade man smycken, bland annat en särskild brosch, som vanligen bars av krigare från sydvästra Finland och nordvästra Estland. Smyckena var från exakt samma period som svärden som återfanns året innan.
”Det nya fyndet ger oss all anledning att tro att resterna av svärden som vi hittade i fjol utgjorde en del av begravningsritualer som hölls för att minnas lokala vikingakrigare från Rävala, inte vikingar från Sverige eller Danmark som miste livet på vägen österut”, sammanfattade arkeologen Mauri Kiudsoo vid Tallinns universitet år 2019.
Under vikingatiden idkade människorna vid Finlands kust antagligen handel med Birka i Mälaren och med besökande vikingar som var på väg österut. Vid Kyrksundet mellan Rosala och Hitis har vikingarna haft en hamnplats. Vid arkeologiska utgrävningar här har hittats silverpengar av arabiskt och anglosaxiskt ursprung, smycken, pärlor i glas, delar av svärd, bärnsten och vikter. Föremålen är från 800-talet – 1 100-talet.
I södra Finlands kustområden finns omkring 90 fornborgar vilka vid behov gett skydd åt befolkningen. Detta, liksom många vapenfynd, tyder på att oroligheter förekommit.
Historikern Matti Klinge har framställt en teori att det vid ungefär denna tid ska ha funnits åtminstone två organiserade folkgrupper i Finland, dels invånarna i Satakunda och Egentliga Finland som från denna tid integreras alltmer i Sveariket, dels ett vendiskt-finskt-estniskt folk som upprättat ett löst sammanhållet sjövälde från Ösel och över Finska viken. Detta förklarar han som ett ursprung till konflikten mellan det rika Pohjola och Väinölä, Väinämöinens sjöfarande folk, som Kalevala berättar om. Möjligen kunde detta senare - i direkt skriftliga källor mer okända - folk vara identiskt med de sjörövare som anföll Sigtuna 1187. Den teorin, som bygger på flera osäkra antaganden, har inte väckt gensvar bland finska arkeologer och historiker, men arkeologen Pirkko-Liisa Lehtosalo-Hilander som utforskat gravfälten i Luistari i Eura är i alla fall övertygad om att den högkultur dessa fynd ger prov på tyder på ett nära samband med andra sidan Bottenhavet.
Timbuktu ber alle nordmenn øyeblikkelig slutte å bruke dette uttrykket, som han mener henspiller på Sveriges ganske mangfoldige multikultur, og det har han helt rett i. Timbuktu mener altså at situasjonsbeskrivelse i et land må inkluderes i rasismebegrepet.
Vel vel, jeg har alltid ment at svensker er litt dumme, artig å få det bekreftet påny – av Timbuktu…»
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106