Varför klarar vissa feta människor aldrig av att gå ner i vikt trots att dom vill?

Haha du är ju lika jävla dum som den andra dåren.

Nej, gener avgör hur bra man är på att förbränna fett.


Ja, kalorier in och kalorier ut, men den processen är inte lika effektiv för alla, själv kan jag proppa i mig tonvis av kalorier, sitta på en stol hela dagarna och ändå inte gå upp i vikt, något de flesta inte kan. Och så ser det ut i varierande skala för alla.

Pga gener.

Nej det får inte att kompensera med motion. Desto mer man motionerar desto hungrigare blir man. Och det krävs timmar av motion för att förbränna en enda måltid.

Jag berättar at energi in och ut är det som gäller. Proppar man i sig mer än vad man förbrukar så blir man fet.

Det är inte konstigare än att man blir full om man dricker sprit eller tar droger.

Men feta verkar alltid skylla på gener och jag vet inte vad. Äter man mer än man förbrukar så blir man fet. Så enkelt är det.

Sedan kan det såklart bero på gener att man äter för mycket. liksom att det kan bero på gener att man super eller drogar för mycket.

Ja man vet idag att kcal-restriktion är den mest effektiva metoden för att gå ned i vikt. Men om vi tittar på hur hjärnan och hormonsystemen påverkar hur sannolikt det är att en person kommer lyckas med hållbar viktnedgång så är det begripligt att vissa personer (som upplever för hård stress -stresshormonet kortisol påverkar både hunger- och mättnadshormoner plus andra faktorer för lyckad viktnedgång) har svårare att lyckas.

Jag har ingenting emot tjockisar, dom gör mig inte illa och jag skulle egentligen vilja att vi erbjöd dom mer hjälp inom vården för att lyckas. Jag tycker dock det är konstigt varför trots en stark och uttalad vilja av att gå ner i vikt det ändå finns dom som inte lyckas. Hade det endast whitetrash människor som inte klarar av de mest grundläggande vardagssysslorna hade jag nog inte försökt göra en djupare analys av detta men det finns väldigt lyckade individer som lyckats väl i sina karriärer som ändå inte kan förmå sig att göra något åt att dom är feta. Det måste tyda på att det finns andra viktiga faktorer som personen själv inte kan råda för?

Det måste finnas någon neurologisk förklaring att det finns människor som helt enkelt har en annan reaktion till mat och således ett annat begär. Det är ju väldigt märkligt att vissa aldrig ens behöver skänka en tanke till mat och håller sig ändå smala medans vissa går runt med en livslång skam över sin kropp utan att lyckas göra något åt det. Finns det dom som är födda med mer hunger och ökade lyckokänslor när det kommer till mat borde det ju vara på sin plats att man erbjöd dessa människor aptithämmande medicin!

Det handlar nog ofta om ätstörningar. Överätning, hetsätning.
Så det är nog ungefär lika svårt som för en anorektiker att börja äta.