I ett tal om fackföreningar (länkat med tidsstämpel) förklarade Friedman att om den fria marknaden förhindras genom minimilöner/kollektivavtal, så uppstår "handel med fördelar" som ett sätt att administrera arbetslösheten (utbudsöverskottet på arbetskraft). Förr i tiden var det ickevita som drabbades, då de provita kontrollerade politiken i USA. Idag är det i stället de vita som drabbas, då politiken kontrolleras av de antivita. Det sistnämnda är hur jag tolkar Friedman utifrån dagens kontext.
Det finns särskilda kvoter för kvinnor och blattar etcetera i många yrken eftersom dagens etablissemang i Västvärlden är en politisk allians mellan antivita och feminister. Eftersom HR dessutom nästan helt och hållet domineras av vita kvinnor så kan dessa ägna sig åt homosocial reproduktion och främja ännu fler kvinnor till olika typer av bra jobb där kvinnorna får villkor och positioner som de inte hade kunnat få på en fri marknad (dvs. utan politisk manipulation).
En politisk parantes om konservativa.
Att vi får gräddfiler för blattar på arbetsmarknaden är av samma anledning som vi fått det på bostadsmarknaden. Det är för stort utbud av arbetskraft till rådande lönenivå och det är för för stor efterfrågan på hyresrätter till rådande hyresnivå. Den antivita politiken blir ett sätt att fördela de oförtjänta fördelarna på en (av regleringar skapad) dysfunktionell marknad oavsett om det gäller jobb eller bostäder.
Varför de antivita lyckades ta ifrån de provita initiativet är egentligen en annan diskussion. Det som jag försöker få fram är att en dysfunktionell marknad med oförtjänta fördelar för vissa alltid kommer att locka till sig politiska profitörer.
Just nu är det de vita som får stå sist i kön, kanske blir det de ickevita i framtiden. Kanske blir det specifikt asiater som får särskilt missgynnad ställning. Ingen vet om vilka politiska allianser som avgör morgondagens politiska handel med fördelar. Det vi däremot kan förutspå är att olika typer av bråk kring de gynnade positionerna kommer att fortsätta, så länge folk tillåter politiker och andra lägga sig i prisbildningen. När jobb och bostäder försvinner på grund av regleringar uppstår ett "hela havet stormar" där det inte finns stolar till alla som leker leken. Olika grupper kan vid olika tillfällen tilldelas rollerna som vinnare och förlorare, men det enda vi kan veta är att den absurda leken kommer att fortsätta så länge massan är korkad nog att slåss inbördes i stället för att attackera dockmästarna som profiterar på andras lidande och onödiga konflikter.
Jag vill inte främst att det politiska ska diskuteras. Det jag vill är att folk diskuterar de materiella orsakerna till att det ens blir en politisk fråga. Jag menar att nationalekonomiska realiteter är grunden, och att det politiska/ideologiska blir en överbyggnad.
Hade Friedman rätt i sin analys kring att prisregleringar skapar en grogrund för rasism och handel med fördelar?
Det finns särskilda kvoter för kvinnor och blattar etcetera i många yrken eftersom dagens etablissemang i Västvärlden är en politisk allians mellan antivita och feminister. Eftersom HR dessutom nästan helt och hållet domineras av vita kvinnor så kan dessa ägna sig åt homosocial reproduktion och främja ännu fler kvinnor till olika typer av bra jobb där kvinnorna får villkor och positioner som de inte hade kunnat få på en fri marknad (dvs. utan politisk manipulation).
En politisk parantes om konservativa.
De senaste åren har vissa konservativa gått framåt, men de konservativa är en kombination av aningslösa grifters och politiska eunucker. Vissa inom högern förstår att vita män är en grupp som har blivit kastad under bussen länge, men är mest intresserade av att exploatera missnöjet för egen vinning. De använder dessa antivita och misandriska stämningar i samhället för att stärka sin egen position, men har inga konkreta lösningar. Trump var lite sån. MAGA och allt var mest en kuliss, de gjorde inte särskilt mycket för att klämma åt de antivitas beteende på arbetsmarknaden. Eunuckerna å andra sidan förstår kanske problemet, men är för fega och svaga för att ge sig på de informella eliterna som styr ekonomin. Eunucker är folk som Jimmie Åkesson, som värnar om att ses som respektabla av de antivita. För dessa är det viktigare än att stå upp för de vita.
Att vi får gräddfiler för blattar på arbetsmarknaden är av samma anledning som vi fått det på bostadsmarknaden. Det är för stort utbud av arbetskraft till rådande lönenivå och det är för för stor efterfrågan på hyresrätter till rådande hyresnivå. Den antivita politiken blir ett sätt att fördela de oförtjänta fördelarna på en (av regleringar skapad) dysfunktionell marknad oavsett om det gäller jobb eller bostäder.
Varför de antivita lyckades ta ifrån de provita initiativet är egentligen en annan diskussion. Det som jag försöker få fram är att en dysfunktionell marknad med oförtjänta fördelar för vissa alltid kommer att locka till sig politiska profitörer.
Just nu är det de vita som får stå sist i kön, kanske blir det de ickevita i framtiden. Kanske blir det specifikt asiater som får särskilt missgynnad ställning. Ingen vet om vilka politiska allianser som avgör morgondagens politiska handel med fördelar. Det vi däremot kan förutspå är att olika typer av bråk kring de gynnade positionerna kommer att fortsätta, så länge folk tillåter politiker och andra lägga sig i prisbildningen. När jobb och bostäder försvinner på grund av regleringar uppstår ett "hela havet stormar" där det inte finns stolar till alla som leker leken. Olika grupper kan vid olika tillfällen tilldelas rollerna som vinnare och förlorare, men det enda vi kan veta är att den absurda leken kommer att fortsätta så länge massan är korkad nog att slåss inbördes i stället för att attackera dockmästarna som profiterar på andras lidande och onödiga konflikter.
Jag vill inte främst att det politiska ska diskuteras. Det jag vill är att folk diskuterar de materiella orsakerna till att det ens blir en politisk fråga. Jag menar att nationalekonomiska realiteter är grunden, och att det politiska/ideologiska blir en överbyggnad.
Hade Friedman rätt i sin analys kring att prisregleringar skapar en grogrund för rasism och handel med fördelar?
