Självvald ensamhet

Hej.

Jag skulle inte säga att jag är ensam då jag har vänner och familj. Jag har inte jättemånga vänner men de jag har är väldigt nära vänner.

Grejen är den att jag tycker det är väldigt skönt att vara ensam. Gymma, kolla serier, äta gott. Ta hand om mig själv. Jag hittar ibland på saker med vänner men det är nästan att jag bävar mig för det, jag hade hellre inte gjort det och istället bara tagit det lugnt hemma. Förstå mig rätt jag kan tycka det är kul just i stunden men sen tröttnar jag fort. Det är nästan att jag bara hittar på saker för att det känns mer ”normalt”.

Till exempel nu på nyår så brukar man hitta på nått. Jag har fått frågan att hitta på nått men jag har ingen lust. Jag tar det hellre lugnt.

Är det någon som kan relatera till detta. Jag är inte deprimerad, jag mår faktist väldigt bra.

Känner igen mig

Det är faktiskt så att jag trivs mer med mig själv än med de flesta andra.


Med Jesus Kristus är man aldrig ensam

Ja, jag är helt på din sida.
Jag trivs bäst ensam. Mina villkor och inget tjat.

Har försökt att ge mig in i det där med att hänga på saker när någon kollega vill luncha, eller hitta på något efter jobbet, men ångrar mig på typ en sekund.

Det värsta av allt är när man får någon efterhängsen som alltid vill göra något. Hatar såna relationer där man får "??" Om man inte svarat på typ en timme. Eller när man ALLTID blir tillfrågad, varje dag. Sen när man säger nej, så får man någon pik tillbaka. Ba dra åt helvete liksom och låt mig vara.

De enda som jag vill umgås med är min partner och min barndomskompis. Vi är av samma skrot och korn. Ibland svarar vi inte på SMS eller liknande på flera dagar, men ingen bryr sig. Inget tjat.

Jag skulle säga att du är lyckligt lottad och stark som klarar vara ensam och trivas med det.

Du är introvert (även kallat sigma) utav beskrivningen du ger. Man är alltså varken alfa eller beta, finns hur mycket material att läsa som helst på nätet.

Kommit upp lite i ålder kanske.
Oftast är väl umgänge med andra en tillställning där man skall positionera sig i gruppen på något sätt och hävda sin person och sitt berättigande genom vad man säger och kan visa upp.
och ibland blir det en kamp mellan snabba ogrundade åsikter utan mål att lära sig något; man vill vinna.
Det tröttnar man olika snabbt på i livet - jag själv de senaste 10 åren

Jag är likadan. Märkte att jag trivdes bäst och var som gladast ensam så jag har inte många kompisar kvar. Blev att må mycket bättre psykiskt ju fler människor som försvann ur mitt liv. Beror såklart på vilka man har som vänner också men jag har aldrig fått energi eller glädje av att vara social.

På nyår ska jag dricka vin ensam hemma, lyssna på musik och äta gott. Blir hur nice som helst!

Vi är en och samma.
Kanske går runt med SzPD diagnos ovetandes dock?

Jag känner exakt likadant. Har en hel del vänner, men väljer nästan alltid att vara själv istället för att umgås. Det räcker att umgås någon gång ibland, och efteråt är det alltid lika skönt att vara själv igen.
Jag ser det som en styrka, man är på så vis aldrig beroende av någon annan för att må bra.

Nu tex är jag på en kort semester i några dagar helt själv. Helt underbart!

Jag har en del vänner som knappt klarar av att vara själva och det verkar rätt jobbigt. Å andra sidan tycker jag det är jobbigt när man är tvungen att umgås, typ kalas, personaldag på jobbet och liknande.

Ja, det är skönt och lugnt.

Det är skönt att vara ensam många gånger, men inte alltid.

Jag fixar nya vänner/kompisar men hade en period som var lite svart och då jag kände mig nere men det är helt borta. Trodde då att man aldrig kunde få nya vänner. Senaste personen i samlingen inkom 2023-12-25.

När man kan snacka med någon och denne fattar vibbarna då är det guld. Det är väldigt ovanligt för mig.

Jag gillar att bjuda så en vinflaska är bättre öppnad med folk omkring än ensam. Varför ska de dyrbara blodet gå förlorat tänker jag... men den tanken har börjat lugna ner sig även om det är dyra ibland då den bästa smaken endast håller i sig i några timmar oftast.

Jag föredrar att gå på en tillställning men kan vara helt nöjd själv också. Jag tror ju att tillställningen bli på ett visst sätt men det överträffas alltid när man är där - så att säga alltid bättre än jag trodde det skulle bli. Det mesta i livet blir en rejäl överraskning för mig generellt också även små saker.