Citat:
Ursprungligen postat av
graaan
Jag är inte på en bra plats i livet. Jag känner ingen lycka för någonting. Jag har sökt hjälp hos vården, och fått medicinering, men inget tycks hjälpa. Jag har nu börjat fundera på om kristendomen kan ge mig det jag behöver. Jag är varken troende eller inte troende. Jag antar att jag är en typisk svensk som är konfirmerad, men inte vet vad jag tror på, om något. Men just nu känner jag att kyrkan kanske skulle kunna ge mig det jag behöver. En gemenskap, en tro på något och hopp. Men i så fall, hur gör jag? Hur närmar jag mig kristendomen? Jag vill inte bli indragen i något som inte känns bra, utan göra detta med små steg. Jag har funderat att åka ner till Spanien och göra en pilgrimsvandring i tystnad. Vad mer kan jag göra? Vad ska jag tänka på? Alla råd tar jag tacksamt emot!
Vänskap är en skatt och en livgivande dryck. Och alla behöver det.
Du är skapad, en individ, att vara just den vackra gåva till alla du möter som du faktiskt är. Blablala..
Lyssna, jag har också varit förlorad, nere, depraverad. Faktum är att det enda skälet jag blev medlem här på FB var för att få tips om hur jag skulle punda benso.
Jag kan alltså förstå om kristet halleluja-snack bara låter som nonsens och inlärda fraser. När man är där, i mörkret med the black dog, betyder det inte ett skit.
Gör bara som jag säger nu. Be till Gud. Nu! Även om du inte har någon tro. Även om du inte ens vill tro. Be då att Gud ska hjälpa dig att vilja tro. Säg vad fan du vill. Men öppna hjärtat. Gör det!
Vissa har upplevt totalt frid och översköljts av Guds kärlek precis där och då. Det hände inte mig. Inget hände. Just då..
Men idag? Oj du, jag lovar. Vilket äventyr han tog med mig på. Herregud. Jag vill att du ska få uppleva den glädjen. Gud vill det. Alla vill. Sök Kristus, han ger dig resten.
Du kommer hitta det du söker. Men var lugn.
(Lite rörigt inlägg kanske. Finns här om du behöver förtydliganden.)
