Du tror fel.
Den som påstår något har bevisbördan, om inte restaurangen har som praxis att fakturera så är det kontant betalning som är huvudspåret, och den som påstår något annat har bevisbördan.
Jämför med en vanlig ICA-affär. Kunden säger att man kommit överens om att det ska skickas faktura, ICA-handlaren säger att så inte är fallet. Vem av dessa anser du har bevisbördan för att ett avtal finns/inte finns?
Kan kunden visa att ett avtal finns så räcker givetvis ett muntligt lika bra, men det är inte den som säger att avtalet inte finns som ska bevisa, då det ju i det fall denne har rätt är omöjligt. Den som påstår kan möjligen i någon mån lägga över viss bevisbörda på motparten om man på något sätt kan göra i vart fall troligt att det finns ett avtal som säger detta. Ett konstruerat exempel på det senare skulle kunna vara att man presenterar sidan 1 av ett avtal där det man påstår INTE finns reglerat men säger att det framgår av sidan 2 där även underskrifterna finns men man inte har den sidan, där skulle man i det fall motparten vidgår att det finns ett avtal finns men inte innehåller den aktuella skrivelsen ålägga denne att visa upp sitt exemplar av avtalet.
Citat:
Ursprungligen postat av
Giant Squid
Muntliga avtal är ofta svåra att bevisa vem som har rätt. Bevisbördan ligger hos de båda skulle jag vilja tro.
Man kanske kan hänvisa till trovärdighet på andra sätt. Som att företagaren har täckning för beloppet, saknar betalningsanmärkningar, god kreditvärdighet osv,
En tidigare dömd con-man har sämre utgångspunkt.
