Tack för ditt tydliga svar, och ska försöka förklara så bra jag kan,
Har fyllt 24år för ett par månader sen
Mitt drogbruk började när jag var 18-19nånstans
Jag hade tagit studenten, klarade aldrig att försöka i skolan, fixade godkänt men fick duga så. Men jag gick då på maxdosen sertralin 200mg, jag kände verkligen ingenting då, och det var skönt eftersom jag tycker jag aldrig riktigt känt så mycket positiva känslor innan, så det var mest de negativa som försvann.
Men jag gjorde massa dumma val tack vare detta, inklusive börja vända mig ifrån vården och till droger istället.
Fastnar för allt jag testar känns det som.
Det jag fastna mest på var: cb, rökte då mest i 2år dynget runt när jag bodde hos ett ex.
Kratom fastna jag för också när jag sluta med cb för å klara urinprov lättare, körde på det i ungefär 6månader dygnet runt, å det var ett riktigt helvete å kliva av märkte jag.
Riktigt alkohol missbruk har det också varit, med cirka en 70cc whiskey, å ett gäng stark öl om dan,
Halsar sista av whiskeyn när jag vaknar dagen efter.
Nu det senaste året, kanske lite till, har det bara varit såhär, dricker folköl varje dag i tron att jag har tagit mig vidare.
Men allt står ju fortfarande lika stilla, kommer ingen vart och får ju fortfarande ingen möjlighet att börja stärka mig själv.
Har ju bara skjutit upp problemen, men nu känns det verkligen som jag skjutit upp de alldeles för länge, och blir så monumentalt att försöka reda ut.
Har varit involverad i vården, inne på mitt sjunde år nu.
Mycket som det ser ut just nu är att jag blivit placerad mellan stolarna, mycket blev ju förstört för droger var inblandat, blev mest bara bollad mellan kliniker.
Men jag väntar nu på att bli lyft på de psykosociala teamet, för å få terapi behandling, för var jätte länge sen jag hade nån att gå å prata med.
Jag försöker också få tag i Campral och samtalsterapi av min vårdcentral.
Känner mig grovt fången av alkoholen och tror det är den som sätter störst käpp i hjulen för om jag nånsin ska kunna göra bättre.
Säger varje dag, idag behöver jag inte dricka.
Men reptilhjärnan tar helt över å så står jag där i kassan på hemköp.
Det är väldigt förnedrande, men eftersom jag helt har helt avsaknad av självkänsla, så tänker jag inte på det så mycket.
Tror också att beteendeterapi skulle passa mig enormt, som sagt, så fort jag hunnit kommit på agendan hos psykiatrin ska jag verkligen försöka ta åt mig av allt dom lär ut, pusha så mycket jag kan för en bra behandlingsplan.
Tack igen för svar, och god jul.
Citat:
Ursprungligen postat av
hohner
Hej Analblekning. Jag har egentligen en hel massa följdfrågor som jag skulle behöva ha besvarade för att kunna ge dig ett bra svar. T.ex din ålder, din historia i skolan/arbetslivet, mer om ditt (miss)bruk, mer info om det du beskriver som social ångest, hur det yttrar sig, finns det sociala situationer som är mer lätthanterade eller värre än andra?
Mitt svar skiljer sig en väldig massa om du är 18 mot om du är 45, såklart. Även din historia med droger och i livet.
Jag undrar lite hur det var innan. Du skrev att det här började för några år sen. Betyder det att social interaktion inte var något som bekom dig alls innan dess? Du hade sysselsättning och en normal vardag innan det smög sig på med känslan och tankar på att du behöver en holk innan du går till Ica?
På ett sätt låter det som det naturliga skeendet alla missbrukare går igenom med sina droger. Det är just på det viset det psykiska beroendet utvecklas. Drogen går från att vara något extra, en krydda i tillvaron, till att bli själva bränslet och essensen man bygger sitt liv kring. Plötsligt "behöver" man nattholken, morgonholken, före-jobbet holken, lunchrast-holken. Och behovet är inget man lallar med, behov är behov. Precis som människokroppen är beroende av syre för att leva behöver missbrukaren sin drog för att kunna "xxxx", vad det nu än må vara. Utan holken=ingen sömn t.ex.
Och det där tenderar ju att bli vääääldigt stort i missbrukarens hjärna. Att inte kunna slagga eller käka ett par dagar är väl inte hela världen, förr eller senare blir man ju sovtrött och hungrig igen. Syre behöver vi för att leva, men det är ganska sällsynt att vi faktiskt behöver droger för att leva.
Men det jag kan säga direkt är iallafall social ångest går att bli fri från. När man är i det känns det ofta både svart och hopplöst och som att ingen förstår en och hur jävla jobbigt man har det med sig själv. Ibland säger man tillåme åt sig själv att "skärpa till sig för fan" och "sluta larva sig". Det har nog funkat ungefär 0 gånger i världshistorien.
Det går att bli fri/bättre och det börjar med acceptans och respekt för sig själv, kärlek. Om man är en självdestruktiv individ som ogillar/hatar sig själv och behandlar andra människor jättefint men sig själv som en tunna skit så är en bra början att bli sin egen bäste vän. Att föreställa sig "Om min bästa polare befann sig i sitsen som jag befinner mig i nu. Vad hade jag gjort/sagt för att hjälpa honom? Vad hade jag önskat att han gjorde och uppnådde och hur hade jag gjort för att stötta och hjälpa honom?"
Det där knepet har hjälpt mig så sjukt mycket i min vardag senaste åren. Det går att använda väldigt brett. T.ex "fy vad stökigt och äckligt det är här hemma, hade jag tyckt det känns okej att bjuda in min bäste vän att bo i den här lägenheten en vecka?".
Det hjälper mig med perspektiv och i längden tror jag att det har hjälpt min självbild en hel del. Det kommer mer och mer naturligt att ta hand om och vara snäll mot mig själv nu än förr.
Sen tycker jag personligen att folköl dagligen definitivt är att vara i väldigt aktivt missbruk. Klassisk självmedicinering.
Självmedicinering leder alltid till att man skjuter fram problem som dessutom sakta men säkert förvärras. Att dämpa symptom med folköl döljer bara dom riktiga problemen och gör dig passiv och håller dig från att komma underfund med dig själv och dina problem så att du kan acceptera dom och ta tag i dom.
Folköl är folköl. Hade dom inte gjort dig påverkad så hade du inte druckit dom, så nog har dom effekt. I kombination med din medicinlista skulle jag våga påstå att du är i en väldigt negativ spiral. Trots att det "bara" är folköl.
Har du bara haft kontakt med psykiatrin hittills? Dom som medicinerar. Eller har du haft någon psykologkontakt eller terapeut? Det tror jag absolut skulle vara bra. Att gå till en psykolog eller prova någon KBT-terapeut.
Och om du gör ett försök och går till någon och pratar, och du sen upplever att personkemin är fel, att terapeuten är fel, att metoden är fel, eller vad som helst. Säg det till terapeuten och be att få avsluta kontakten och fråga om dom har någon annan terapeut du kan få träffa, har dom inte det så går du hem och googlar reda på en ny och testar den.
Ge inte upp så att du hamnar hemma i ensamheten med dosetten och ett sexpack martens lager i en tillvaro du inte är nöjd med. Det är nyckeln till att lyckas, att fortsätta till jobbet är gjort och du kan gå vidare.
Lycka till.
