Kristendomen i Sverige lurar sina medlemmar till att förbli singlar och dö barnlösa

Vad utgår du ifrån när du påstår att idealbilden för ett förhållande inte har förändrats? Egen erfarenhet?

Bara genom att kolla på att antalet singlar ökat markant de senaste åren så är det osannolikt att den inte ändrats. Om den vore likadan som tidigare så skulle resultatet vara likadant när det gäller andelen som är i förhållanden.

Jag kollar på topplistan på spotify och er massa rap och hiphop. Främsta konsumenterna är kvinnor. Kvinnor vill nuförtiden ha vilda bestar, och det är logiskt med tanke på att alla, inklusive kyrkan, har övergett kristna idealet om en ädel man och ädel kvinna. Påstår du också att man för 100 år sedan konsumerade rap och hiphop?

Du påstår alltså att omgivningen inte har någon som helst påverkan på attraktion och val av partner?
Extraordinärt påstående som kräver extraordinära bevis. Dessutom enkelt att motbevisa. Lagstiftning mot rasblandning har funnits tidigare, och det har gett väntade resultat, vilket motbevisar tesen att omgivningen inte har någon påverkan på val av partner.

Vi har troligen aldrig dragits till män/kvinnor av annan ras. Lagstiftningen förhindrade bara de absoluta undantagen att ske.

Låt säga att det du säger här är sant. OM det är sant så motbevisar det din egna tes att omgivningen inte har någon påverkan på selektion av partner, eftersom dessa egenskaper påverkas av omgivningen. Uppfostrar man män till att inte vara tävlingsinrikiktade, orädda, agressiva, så tenderar de inte att få dessa egenskaper. Så genom att selektivt uppfostra vissa grupper av män (rediga svenskar) till att inte vara tävlingsinriktade och aggressiva, och selektivt uppfostra andra grupper (muslimer, araber, gangsterrappare) till att vara aggressiva, så kan man manipulera selektionen av parter. Jag har därmed bevisat att du med dina egna premisser kommer till slutsatsen att samhället har påverkan på vilka grupper som selekteras.

Vi kan konstatera att kristna tjejer bestraffar svenska män för de egenskaper som de är attraherade av, medan de i hemlighet suktar efter vilda bestar.

Så vad händer om den svenska rasen aktivt bestraffas för de egenskaper som kvinnor attraheras av medan andra raser belönas för dessa egenskaper?

Kristendomen och egalitarianismen bestraffar oss för aggression.
Islam belönar muslimerna för aggression.

Ja..?

Man kan ju tänka sig att folk slutar älska varandra, för att vi blir äldre nu och kropparna och ansiktena blir fulare. Samtidigt som bilderna på de perfekta fotomodellerna och filmskådespelarna/porrskådisarna retar våra receptorer... På stenåldern dog många män under jakten och många kvinnor under förlossningen. Dessutom fanns det ingen antibiotika. Det hann inte bli så många 50-åriga par som såg på varandra och tänkte "usch va ful han/hon har blivit, det här går inte". Dessutom höll man ju igång med kroppen och hade inget socker och begränsat med fett att äta, så man blev inte osunt fet och slapp på den tiden. Och några sköna bilder fanns inte - skulle vara om någon konstnärsbegåvning skulle skurit ut en perfekt mans- eller kvinnokropp ifrån en bete då, eller format den i lera.

Jag (som är kvinna för övrigt) tittar inte på rap och hiphop, men jag kan tänka mig att dessa kvinnors (de är absolut ingen majoritet) däggdjurshjärnor kopplar de "vilda bestarna" till "Alfa-män" enligt det jag beskrev ovan. Finns ju kvinnor som hänger efter våldsamma män också, som mördat helt oskyldiga människor (tänk Martin Jonsson, och på sin tid Juha Valjakkala). Driften måste modereras av förnuft, men alla kvinnor (och män) har ju inte förnuft.

Jag har gått många år i kyrkan. I varje kyrka jag har gått i så har jag hittat både män och kvinnor som är kring 40 år gamla, singlar, och behöver förbön för att en dag hitta en partner.

Det verkar finnas två kategorier av folk i kyrkorna i Sverige:

1) Antingen är man uppvuxen i kyrkan, karismatisk, kommer från en kristen familj, har gått på en rad läger, läst på Bibelskola, är aktiv i kyrkan, och är gift sedan unga år.
2) Eller annars är man lite introvert eller har någon annan lite avvikande bakgrund från standardmallen, man kan vara schysst och trevlig, men man börjar bli till åren och är singel.

Det jag observerat är att kristna har följande problem som är relaterade till varandra:

1) De är handlingsförlamade. De går bibelskola och vet inte vad de ska göra med sina liv.
2) De tror att Gud en dag ska ge dem en partner utan att de själva behöver göra något. Bara man fortsätter att tro så kommer en partner en dag att materialiseras framför en.
3) De fortsätter att gå i samma kyrka, år efter år, trots att det inte finns någon kompatibel person där. Hur många söndagar behöver man egentligen för att utvärdera om det finns någon snygg, jämnårig person bland deltagarna som man vill ragga på?

T.ex. träffade jag en gång en söt, kristen kvinna som var kring 40 år, som bodde ute i någon håla i Sverige, som hade accepterat att hon inte kommer ha några egna barn i livet. Hon jobbade på dagis, och såg glädje i att ta hand om andras barn istället. Hur tragiskt är inte det.

Varför är kristna så passiva? Varför predikar inte kyrkorna praktiska tips för hur man hittar en partner? Det enda kyrkorna verkar bry sig om är att behålla medlemmar genom att få medlemmarna att tro att bara ens tro är stark så löser sig allt av sig självt. När de egentligen borde vara ärliga och predika att 1) man får göra lite själv istället för att bara sitta och vänta, 2) tipsa om andra kyrkor där det eventuellt finns fler man kan matcha med och 3) säga att man får jobba på sig själv för att man ska bli mer attraktiv.

Vad är er syn på kristendomen, dejting, singlar och barnlöshet? Är ni fler som har observerat samma problem inom svensk kristendom?

Är det någon sorts frikyrka du menar för det låter så?

Mitt intryck är inte riktigt samma som ditt i så fall.

Jag håller med om att en del av dem är väldigt passiva och tror att deras problem kommer lösa sig av sig själva bara de ber tillräckligt mycket. Eller snarare att Gud då kommer att lösa problemen åt dem.

Samtidigt lyfter frikyrkorna fram tvåsamhet och familjebildning som ett starkt ideal. Och hjälper ofta till att para ihop ensamma män med ensamma kvinnor och uppmuntrar dem att skaffa barn.

För de som misslyckas med detta så lär ju kyrkan dem mycket riktigt att deras liv är meningsfulla ändå. Men det är väl också det humanaste de kan göra, att försöka trösta de som är olyckliga.

Det finns mycket jag kan irritera mig på när det gäller frikyrkor men inte just den här biten.

(Om det är svenska kyrkan du menar så kanske det stämmer bättre för de tycks helt ha omfamnat modern feminism, och den leder ju ofta till barnlöshet och olycka.)

Jag har gått många år i kyrkan. I varje kyrka jag har gått i så har jag hittat både män och kvinnor som är kring 40 år gamla, singlar, och behöver förbön för att en dag hitta en partner.

Det verkar finnas två kategorier av folk i kyrkorna i Sverige:

1) Antingen är man uppvuxen i kyrkan, karismatisk, kommer från en kristen familj, har gått på en rad läger, läst på Bibelskola, är aktiv i kyrkan, och är gift sedan unga år.
2) Eller annars är man lite introvert eller har någon annan lite avvikande bakgrund från standardmallen, man kan vara schysst och trevlig, men man börjar bli till åren och är singel.

Det jag observerat är att kristna har följande problem som är relaterade till varandra:

1) De är handlingsförlamade. De går bibelskola och vet inte vad de ska göra med sina liv.
2) De tror att Gud en dag ska ge dem en partner utan att de själva behöver göra något. Bara man fortsätter att tro så kommer en partner en dag att materialiseras framför en.
3) De fortsätter att gå i samma kyrka, år efter år, trots att det inte finns någon kompatibel person där. Hur många söndagar behöver man egentligen för att utvärdera om det finns någon snygg, jämnårig person bland deltagarna som man vill ragga på?

T.ex. träffade jag en gång en söt, kristen kvinna som var kring 40 år, som bodde ute i någon håla i Sverige, som hade accepterat att hon inte kommer ha några egna barn i livet. Hon jobbade på dagis, och såg glädje i att ta hand om andras barn istället. Hur tragiskt är inte det.

Varför är kristna så passiva? Varför predikar inte kyrkorna praktiska tips för hur man hittar en partner? Det enda kyrkorna verkar bry sig om är att behålla medlemmar genom att få medlemmarna att tro att bara ens tro är stark så löser sig allt av sig självt. När de egentligen borde vara ärliga och predika att 1) man får göra lite själv istället för att bara sitta och vänta, 2) tipsa om andra kyrkor där det eventuellt finns fler man kan matcha med och 3) säga att man får jobba på sig själv för att man ska bli mer attraktiv.

Vad är er syn på kristendomen, dejting, singlar och barnlöshet? Är ni fler som har observerat samma problem inom svensk kristendom?

Jag har gått många år i kyrkan. I varje kyrka jag har gått i så har jag hittat både män och kvinnor som är kring 40 år gamla, singlar, och behöver förbön för att en dag hitta en partner.

Det verkar finnas två kategorier av folk i kyrkorna i Sverige:

1) Antingen är man uppvuxen i kyrkan, karismatisk, kommer från en kristen familj, har gått på en rad läger, läst på Bibelskola, är aktiv i kyrkan, och är gift sedan unga år.
2) Eller annars är man lite introvert eller har någon annan lite avvikande bakgrund från standardmallen, man kan vara schysst och trevlig, men man börjar bli till åren och är singel.

Det jag observerat är att kristna har följande problem som är relaterade till varandra:

1) De är handlingsförlamade. De går bibelskola och vet inte vad de ska göra med sina liv.
2) De tror att Gud en dag ska ge dem en partner utan att de själva behöver göra något. Bara man fortsätter att tro så kommer en partner en dag att materialiseras framför en.
3) De fortsätter att gå i samma kyrka, år efter år, trots att det inte finns någon kompatibel person där. Hur många söndagar behöver man egentligen för att utvärdera om det finns någon snygg, jämnårig person bland deltagarna som man vill ragga på?

T.ex. träffade jag en gång en söt, kristen kvinna som var kring 40 år, som bodde ute i någon håla i Sverige, som hade accepterat att hon inte kommer ha några egna barn i livet. Hon jobbade på dagis, och såg glädje i att ta hand om andras barn istället. Hur tragiskt är inte det.

Varför är kristna så passiva? Varför predikar inte kyrkorna praktiska tips för hur man hittar en partner? Det enda kyrkorna verkar bry sig om är att behålla medlemmar genom att få medlemmarna att tro att bara ens tro är stark så löser sig allt av sig självt. När de egentligen borde vara ärliga och predika att 1) man får göra lite själv istället för att bara sitta och vänta, 2) tipsa om andra kyrkor där det eventuellt finns fler man kan matcha med och 3) säga att man får jobba på sig själv för att man ska bli mer attraktiv.

Vad är er syn på kristendomen, dejting, singlar och barnlöshet? Är ni fler som har observerat samma problem inom svensk kristendom?

Hon måste vara extremt ovanlig. Frikyrkan formligen kryllar av snygga kvinnor men dom flesta gifter sig innan dom är 25.
Anledningen till att folk gifter sig så ungt inom kyrkan är att få knulla.
Det är faktiskt ända anledningen. Har man sex som ogift så får man Guds vrede över sig.

Att den här kvinnan inte hittat nån karl än låter som någon mental grej.
Eller så kanske hon måste leta utanför kyrkan.
Det är svårt att hitta en partner inom kyrkan eftersom dom flesta som går dit redan är gifta.

Jag har gått många år i kyrkan. I varje kyrka jag har gått i så har jag hittat både män och kvinnor som är kring 40 år gamla, singlar, och behöver förbön för att en dag hitta en partner.

Det verkar finnas två kategorier av folk i kyrkorna i Sverige:

1) Antingen är man uppvuxen i kyrkan, karismatisk, kommer från en kristen familj, har gått på en rad läger, läst på Bibelskola, är aktiv i kyrkan, och är gift sedan unga år.
2) Eller annars är man lite introvert eller har någon annan lite avvikande bakgrund från standardmallen, man kan vara schysst och trevlig, men man börjar bli till åren och är singel.

Det jag observerat är att kristna har följande problem som är relaterade till varandra:

1) De är handlingsförlamade. De går bibelskola och vet inte vad de ska göra med sina liv.
2) De tror att Gud en dag ska ge dem en partner utan att de själva behöver göra något. Bara man fortsätter att tro så kommer en partner en dag att materialiseras framför en.
3) De fortsätter att gå i samma kyrka, år efter år, trots att det inte finns någon kompatibel person där. Hur många söndagar behöver man egentligen för att utvärdera om det finns någon snygg, jämnårig person bland deltagarna som man vill ragga på?

T.ex. träffade jag en gång en söt, kristen kvinna som var kring 40 år, som bodde ute i någon håla i Sverige, som hade accepterat att hon inte kommer ha några egna barn i livet. Hon jobbade på dagis, och såg glädje i att ta hand om andras barn istället. Hur tragiskt är inte det.

Varför är kristna så passiva? Varför predikar inte kyrkorna praktiska tips för hur man hittar en partner? Det enda kyrkorna verkar bry sig om är att behålla medlemmar genom att få medlemmarna att tro att bara ens tro är stark så löser sig allt av sig självt. När de egentligen borde vara ärliga och predika att 1) man får göra lite själv istället för att bara sitta och vänta, 2) tipsa om andra kyrkor där det eventuellt finns fler man kan matcha med och 3) säga att man får jobba på sig själv för att man ska bli mer attraktiv.

Vad är er syn på kristendomen, dejting, singlar och barnlöshet? Är ni fler som har observerat samma problem inom svensk kristendom?