Vilka är Rysslands bästa argument för invasionen?

Ja, som min trådstart lyder: vilka är Rysslands bästa argument för kriget i Ukraina?

Jag börjar med att redovisa argument som Putinrunkare använder och pulvriserar dem!

NATO:s expansion
Ryssland hävdar att dess största orsak till att anfalla en fredlig granne är för att NATO expanderar. Men detta argument går att totalt pulvrisera och krossa hur lätt som helst. Först och främst är själva begreppet ”expansion” felaktigt eftersom det inte rör sig om en expansion utan det rör sig om överenskommelser länder emellan. Det som dock har hänt är att länder i Rysslands närhet har valt att ingå in ett försvarssamarbete tillsammans med många länder i väst, med USA som centralpunkt. Problemet för Rysslands del är att de själva är orsaken bakom denna så kallade ”expansion”, och jag ska här nedan förklara varför.

De flesta av de länder i Östeuropa som ingår i NATO är endera forna Sovjetstater (Estland, Lettland, Litauen, osv) eller ingick i forna Warszawapakten (Polen, Rumänien, Bulgarien, osv). Detta i sig är ett grovt underkännande av Rysslands internationella förtroende eftersom det innebär att länder som tidigare varit Ryssland allierade nu valt att alliera sig med deras forna fiender. Faktum är att det mest naturliga vore om alla dessa länder efter Sovjetunionens fall fortsatt ingå i en allians med Ryssland eftersom de har långt mycket starkare historiska, kulturella, politiska och lingvistiska band till Ryssland än till Västvärlden. Åtminstone när det gäller den moderna historien (tiden efter industrialismen). Men dessa länder väljer trots det att vända ryggen mot Ryssland och ingå i en allians med en främmande värld. Detta går att jämföra med att Australien och Nya Zeeland hellre skulle ingå i en försvarsallians med Kina än med England, d.v.s. att det skulle sakna all form av logik. Men i detta fall finns det faktiskt en väldigt logisk förklaring till varför i stort sett alla Östeuropeiska länder vänt Ryssland ryggen, nämligen Ryssland beteende gentemot deras grannar, både i historisk tid men också i nutid.

Ryssland har attackerat och fört direkta militära aggressioner mot Ungern, Polen, Georgien, Ukraina, Finland, Tjeckien och Slovakien sedan andra världskrigets slut 1945. De har bedrivit massmord på befolkningen i Ukraina (Holodomor), tvångsintegrering mot Polackerna före Polen blev självständigt, fört blodiga utrensningar mot folket i Baltikum och mördat miljontals minoritetsgrupper i Ryssland. Detta skulle dock kunnat bli ett avslutat kapitel och dess relationer med dess grannar skulle kunnat tina om de faktiskt visade att de lärt sig en läxa genom att först och främst komma med en offentlig ursäkt, likt det Tysklands regering gjorde efter andra världskriget. Men Ryssland har envisats med att de inte vill erkänna exempelvis Holodomor som en människoskapande katastrof, skapad av Josef Stalin för att plåga det ukrainska folket. Men även detta skulle kunna bli överspelat om Ryssland visade att det är en ändrad nation som har fredliga avsikter. Men Ryssland har inte visat minsta tecken på att de har fredliga avsikter gentemot sina grannar genom att respektera deras territoriella autonomi och självständighet. Istället har Ryssland fört aggressiva utrikespolitiska aktioner mot Georgien och Ukraina. De har inte heller visat några intentioner att försöka respektera internationella överenskommelser, vilket de om inte annat visat sedan 2014 i Donbassregionen. Med allt detta sagt är det inte ett dugg konstigt att dess grannar söker skydd hos NATO för att freda dess gränser och nationella självständighet. Jag tror att de flesta förstår varför, men för att få de lågintelligenta Putinrunkarna att förstå så ska jag dra en liknelse: Om en kvinna blir misshandlad av sin man hon varit gift med i trettio år, och sedan åker han in i fängelse och hon passar på att lämna honom. Är det då konstigt att hon söker sig till en annan man som kan beskydda henne från honom den dagen han kommer ut? Så NATO:s så kallade ”expansion” är helt och hållet Rysslands förtjänst. Att sedan Ryssland försöker ljuga om att dessa länder enbart valt NATO för att de blivit mutade av USA är inget annat än en ren lögn där man helt och håller bortser från Rysslands eget ansvar över att de gjort sina grannar osäkra.

Men nu kommer det mest intressanta i detta, nämligen att argumentet om ”NATO:s expansion” inte stämmer när det kommer till Rysslands krigsföring. Hade Ryssland på allvar varit rädda för NATO hade de redan före 2004 inlett militära aktioner mot länder i deras grannskap, inte minst Baltikum som blev medlemmar av NATO så sent som 2004. De hade troligtvis återtagit kontrollen över dessa länder runt millennieskiftet och gjort som de gjort med Belarus och centralasiatiska länderna, och mer eller mindre skapat vasallstater i Baltikum. För då hade de både den militära kapaciteten att göra detta, men också, om de nu seriöst var oroade för NATO:s expansion, ingenting som kunde stoppa dem. De hade också stöttat separatistgrupper i exempelvis Litauen, men det gjorde de aldrig. Också idag kan man tydligt se att Ryssland ljuger om att NATO är deras största hot, och det ser man om man använder sig av gammal hederlig logik (något som i och för sig är svårt för lågintelligenta Putinrunkare). Om nu NATO var Rysslands värsta skräck, varför tog de då trupper från gränser till Baltikum och använde dem i Georgien och sedermera också Ukraina? Varför skickade de inte mer militära medel och styrkor till Belarus innan 2022, då Belarus har en lång landsgräns mot NATO (Polen, Lettland och Litauen)? Och varför sätter de inte in större militära styrkor längst den finska gränsen nu när Finland blivit medlemmar i NATO? Egentligen behöver jag väl inte förklara detta vidare utan man kan enkelt konstatera att Putin inte heller tycker att NATO är ett så stort hot med tanke på att han förflyttat trupper till ett land som INTE är medlemmar i NATO. Dessutom, man kan säga mycket om Putin. Han är en äcklig människa som jag hoppas brinner i helvetet den dagen han dör (bara Gud kan döma). Men en sak är han inte: ointelligent. Han är väldigt uträknande i allt det han gör och han har alltid haft en enorm förmåga att kunna dupera sin omgivning väldigt väl, exempelvis genom att göra Västeuropa beroende av rysk gas och olja. Hur i helvete skulle en man som var så uträknande inte kunnat räkna ut att kriget i Ukraina faktiskt skulle leda till att fler länder i dess närhet skulle ansluta sig till NATO? Detta visste han om. Så därför är argumentet om att NATO expanderat så extremt fel på så extremt många plan.

Och exakt hur är NATO ett hot mot Ryssland? NATO har aldrig attackerat Ryssland. NATO har aldrig hotat Rysslands territorium. Och NATO har aldrig uppvisat några som helst tecken på att de skulle vilja ha något med Ryssland att göra över huvud taget, frånsett kanske som medlem en gång i tiden (på 1990-talet). NATO är en försvarsallians, inte en anfallsallians, och det finns ingenting i NATO:s stadgar som säger att om ett NATO-land attackerar ett icke-NATO-land måste alla NATO:s medlemmar delta i en sådan invasion. Faktum är att fler NATO-länder har gjort militära attacker på grannländer, inte minst Turkiet och USA, utan att NATO blandat sig i. Så om vi låtsas att Polen skulle få för sig att anfalla Belarus (vilket de aldrig gjort trots att de har kapaciteten till det) så skulle inga andra NATO-länder ha krav på sig att delta i en sådan konflikt, och därför inte skicka trupper till dem om Belarus skulle attackera Polen tillbaka. Så NATO har aldrig varit ett hot mot Ryssland annat än på det ideologiska planet, men det var ändå under det kalla kriget och sedan dess har NATO knappast varit aggressiva vid Rysslands gränser. Det är faktiskt först nu som NATO på allvar börjat stärka gränser mot öst, men det beror i synnerhet på att Ryssland anfallit Ukraina. Hade de aldrig gjort det är det föga troligt att NATO skulle agerat som de gör. Detta måste också Putin ha förstått skulle bli ett resultat av kriget i Ukraina. För om man fyllt 5 år och inte är lågintelligent (vilket Putinrunkarna är) förstår man att ett anfall mot Ukraina skulle leda till högre militär närvaro från NATO i Rysslands omedelbara närhet, och med tanke på att Putin knappast kan klandras för att vara ointelligent är det helt osannolikt att han inte skulle förstå detta. Så om nu Ryssland var så rädda för NATO skulle de aldrig anfallit Ukraina.

Det kanske bästa argumentet för att Putin inte är rädd för NATO är väl egentligen det enkla faktum att Ukraina inte är medlemmar av NATO, och det fanns ingenting som tydde på att Ukraina skulle bli en del av NATO någon gång inom den närmaste framtiden. Varken Turkiet eller Ungern skulle troligtvis godkänt Ukraina som NATO-medlemmar om de väl hade kommit på tal eftersom dessa länders äckliga ledare har tysta allianser med Putin. Så om detta vore det starkaste argumentet, varför gav de sig på Ukraina innan de ens inlett en NATO-process? Svaret är ganska enkelt: Det har aldrig handlar om NATO eller dess så kallade expansion, utan detta krig handlar om något helt annat.

Ukraina är en historisk del av Ryssland
Detta är det näst vanligaste argumentet man hör från äckliga Putinrunkare. De menar att Ukraina under lång tid tillhört Ryssland och därför har Ryssland en historisk rätt till Ukraina. Detta argument är, precis som alla andra argument Putinrunkarna kör med, totalt idiotiskt och ännu ett tecken på lågintelligensen hos dem.

Att använda sig av argument om ”historisk rätt” är i sig ett bevis på att man är totalt okunnig i vad en stat var före våra moderna nationalstater. Stater förr var det som Harald Gustafsson kallade för ”konglomeratstater” och hur dessa stater fungerade för tankarna snarare till ett företag med olika konglomerat, därav namnet ”konglomeratstat” där kärnan i statsbygget inte var gemenskap och att det fanns en politisk centralpunkt, utan statens grund var framförallt försvar och ekonomi. Stater kan därför enklast beskrivas som dynastiska anspråk över territorier där samhällskontraktet gick ut på att folket i regionen var undersåtar som betalade skatt till furstehuset, och furstehuset försåg undersåtarna med skydd. Gemensamma förvaltningar inom en och samma stat existerade visserligen, men är mer att likna fackliga möten är regeringsmöten. Därför, om man tittar på en karta över Europa under 1700-talet märker man att det existerar många enklaver och att det är olika diskussioner kring hur många stater som existerade. Detta beror på att stater inte var något 100% fastslaget kring definitionerna ännu, men det var också lika mycket för att stater kunde uppfatta sig som autonoma av vissa men inte av andra (vilket vi idag kan se i exempelvis Georgien). Att det existerade enklaver, exempelvis att Nederländerna under stora delar av den tidigmoderna tiden lydde under Spanien, och att Norge var en oomtvistlig del av Danmark, samtidigt som Österrikiska Habsburgarna hade en del av sin territorialstat i det Tysk-romerska riket och en annan del, Ungern, utanför trots att Habsburgska monarkin också hade dynastiska anspråk på den Tysk-romerska kejsarmakten visar också att det inte existerade några som helst ambitioner att integrera landområden i ”moderlandet”. Trots att Nederländerna tillhörde Spanien är det kulturella avtrycket av den spanska monarkin extremt liten idag. I Nederländerna talar man Nederlänska, i Belgien talar man tre språk – nederländska, tyska och franska – men inte spanska. Detta berodde som sagt på att det inte fanns något starkt enhetsideal inom en stat och man tänkte stater i första hand i termer av dynastiska anspråk där kärnan i det dynastiska anspråket var att få dra in de ekonomiska resurser landet kunde erbjuda.

Det vi idag förknippar med stater – att de har en egen förvaltning, att det finns en måhända uppdiktat gemenskap mellan folket i en och samma stat och att man inom en och samma stat talar ett gemensamt språk och har en i någon mån gemensam kultur med gemensamma seder och bruk, och kanske framförallt att befolkningen i staten ses som delaktiga i statens angelägenheter genom att de är medborgare och att det existerar en nationell gemenskap är alla påfund som skulle blomma ut successivt mellan den franska revolutionen och avkolonialiseringen under efterkrigstiden. Sådana gemenskaper vi idag tänker oss att en stat har existerade dock under den tidigmoderna tiden. Men denna var regional och berörde ofta områden där dess medborgare faktiskt hade någon personlig koppling till-. Jag brukar dra upp Peter Hagendorfs relation till Magdeburg. Han själv var född i början av 1600-talet drygt 4 mil utanför Magdeburg. Han var son till en mjölnare och hade troligtvis besökt Magdeburg många gånger och hade därför en stark relation till staden och trakterna kring staden. När Magdeburg plundrades och skändades 1631 var Peter Hagendorf med på den katolska sidan (trots att han var Protestant) och han deltog i plundringen av staden. Trots detta skulle han i sina dagboksanteckningar beskriva hur han fick ont i hjärtat av att se staden brinna så förskräckligt eftersom det var, som han själv beskrev det, sitt fädernesland. Det är så man ska se på staters gemenskap under den tidigmoderna tiden – de var i huvudsak regionala när det handlade om regioner och det existerade inga förväntningar på att man skulle ha en evig lojalitet till sin furste. Bra exempel på detta är hur många högt aktade adelsmän fick behålla sina positioner när deras land blivit ockuperat av någon utomstående. När Sverige fick Pommern efter 1648 bytte man aldrig ut administrationen i landet, den lokala eliten fick behålla sina egendomar, de politiska institutionerna som fanns bibehölls och fortsatte att verka under hela ockupationen (fram till början av 1800-talet) och dess befolkning talade alltid tyska och aldrig byttes språket, inte ens det administrativa språket, ut till svenskan. Nationalismen, som vi känner den, där en befolkning måste integreras in i moderlandet var något främmande för den tidigmoderna människan, och det förekom endast ett fåtal gånger (exempelvis i Skåne under 1670-talet och Litauen gentemot Polen under 1600-talets början). Det som dock förändrade mycket av den tidigmoderna, svårdefinierade staten, var efter den Westfaliska freden då en stat fick mer fasta konturer genom att man uppnådde en konsensus där stater behövde få ett internationellt erkännande för att få existera. Detta system av stora och små stater i ständig interaktion med varandra är det system som fortfarande idag gäller på det internationella planet, och därför kan man säga att en stat är fullbordad när den fått ett internationellt erkännande. Men även här finns det omtvistliga definitioner än idag. Taiwan är inte en fullt ut internationellt erkänd stat, och detsamma gäller för Palestina.

Varför drar jag då upp allt detta? Jo, Ukrainas status i det ryska tsardömet var, liksom alla andra orter, lika bräcklig och lika decentraliserad ända fram till revolutionen. Över huvud taget var det ryska tsardömet inte en enhetlig stat utan det var ett imperium, och ett imperium under 1800-talet var exakt lika bräckligt och osammanhängande som konglomeratstaten hade varit under den tidigmoderna tiden. Faktum är att den bräcklighet som förekom inom den ryska staten var anledningen till varför Sovjetunionen delades in i delrepubliker och varför Ryssland än idag inte är ett etniskt homogent land med en etniskt homogen befolkning och en stark enighet som vi ser i andra länder, exempelvis Tyskland, Polen, Rumänien och Bulgarien. I just fallet Ukraina var de visserligen under hela perioden från 1500-talet till slutet på 1900-talet under rysk kontroll. Men denna kontroll var just enbart en kontroll och inget annat. Det existerade ingen gemenskap mellan Ukraina och Ryssland utan de såg sig alltid som åtskilda. Ukraina behöll under tsardömet sina egna seder och traditioner, de behöll sina egna politiska institutioner, de talade sina egna språk, de kunde stundtals alliera sig med tsarens fiender (exempelvis med Sverige under det stora nordiska kriget i början av 1700-talet) och de fungerade i praktiken som en självständig stat som var i en lös allians med Ryssland (ungefär som Nederländerna gentemot Spanien, Pommern gentemot Sverige och Litauen gentemot Polen).

Innan jag avrundar det här inlägget måste jag dock poängtera det mest uppenbara när det kommer till historiska rätten till territorier. Frånsett att en sådan internationell konsensus skulle kunna leda till extremt många brutala krig mellan stater (Sverige och Finland, USA och Mexiko, Kina och Koreahalvön, Storbritannien och halva jorden samt Saudiarabien mot hela den muslimska världen om nu Saudiarabien ansåg sig vara den rättmätiga arvingen till första Khalifatet) skulle det också innebära att faktiskt Ukraina skulle kunna kräva rätten att äga Ryssland. För Ryssland stammar ur Kievriket, och eftersom Kievriket kan anses vara Ukrainas föregångare på samma grunder som Moskvariket anses vara Rysslands föregångare kan man alltså hävda att Ryssland är en del av Ukraina. Och dessutom skulle faktiskt Sverige kunna kräva tillbaka Sankt Petersburg, och på så sätt skulle Putins födelseort vara en svensk besittning och därför skulle vi kunna hävda att Putin är svensk och därför ska dömas enligt svensk lag. En annan kul kuriosa är att Joe Bidens hemort, Wilmington i Delaware, också var i svensk besittning under 1600-talet, och därför skulle vi kunna kräva att Joe Biden och Putin är svenskar, och därför är också dess domäner svenska, vilket skulle innebära att både Ryssland och USA tillhörde Sverige. För en normal människa framstår det absurda i detta med tydlighet, men för ett lågintelligent Putinrunkare är detta faktiskt ett logiskt argument… Detta visar återigen att beskrivningen av Putinrunkare som lågintelligenta snarare är en underdrift.

Ukraina är en nazistisk stat
De två tidigare argumenten jag lagt fram här kräver dock möjligtvis en sekunds tankeverksamhet hos Putinrunkarna. De anser att NATO:s så kallade expansion rättfärdigar att ryska bomber flödar över civila kvinnor och barn i Ukraina, och de anser att Rysslands påstådda historiska rätt till Ukraina rättfärdigar att man tvingar ett folk man tidigare plågat till underkastelse. Men det här argumentet om att Ukraina är en nazistisk stat är så lågt att man inte ens trodde att den mest lågintelligenta, enfaldiga och patetiska Putinrunkaren ens skulle kunna komma på tanken kring. Men hör och häpna, det finns faktiskt människor i Sverige som anser att detta är ett bra argument för att Ryssland ska få mörda barn i Ukraina. Helt sjukt, men dessvärre sant. Egentligen vet alla att Ukraina inte är en nazistisk stat, men eftersom Putinrunkarna är lågintelligenta måste vi ta upp detta argument, trots att alla vet att det är en skitargument.

Först och främst så nej, Ukraina är ingen nazistisk stat. Faktum är att det just nu globalt inte existerar en enda nationalsocialistisk stat, och det har inte gjort det sedan den 8 maj 1945 då Nazityskland föll. Och det är väldigt enkelt att konstatera detta eftersom det enda man behöver göra är att ta reda på vad nazismen är för ideologi för att fatta att detta är en ideologi som inte längre är statsbärande i ett enda land. Nationalsocialisterna var millenariska, det innebär att de trodde på ett tusenårigt rike med en stark utopi. Deras utopiska samhälle är ett samhälle där alla människor skall ha underkastat sig den nationalsocialistiska ideologin, där alla är villiga att offra sig för den nationalsocialistiska saken och där samhället är helt och fullt rasrent. Man tror att just det rasrena samhället är nyckeln till den totala folkgemenskapen som ska råda i ett nazistiskt samhälle, och man tror att om samhället blir rasrent kommer lojaliteten till nationen, förkroppsligad av ledaren, bli total och därtill kommer alla andra drivkrafter som de menar förgiftat samhället, allt från materialism, individualism och klasskamp, att försvinna. Men den nazistiska ideologin bygger också på Darwinism och att skapa den ultimata människan, det som av nazisterna kallades ”übermensch”. Genom det ”naturliga urvalet” ska nazistiska ideologin ta bort alla främmande raselement som försvagar nationen och se till att enbart de absolut starkaste och mest renrasiga individerna får en plats i samhället. Hur detta naturliga urval ska ske är genom tre företeelser: dels genom konkurrenskraften, i vilket nazisterna ändå hade en positiv inställning till kapitalismen för dess förmåga att rensa ut de svagare. Dels genom rashygien där människor som inte tillhörde den rätta och rena rasen skulle elimineras (vilket förklarar judeutrotningen och utrotningskriget i Sovjetunionen). Och dels genom krig, vilket förklarar varför nationalsocialisterna var enormt starka främjare av militarismen eftersom det var i krig som bara de starkaste överlevde och de svagaste vek under. Men krig fyllde också ett annat syfte enligt nazisterna: det var genom krig och tävling man kunde få ut det bästa av en individ, därav blev både idrotten och krigsmaskinen enormt viktigt för nationalsocialisterna. Allt detta skulle ske för att skapa den ultimata civilisationen, fylld av män som var fyllde av hjältemod och styrka, den sanna ariern, och kvinnor som helt och fullt underkastade sig männens vilja och var goda fruar och mödrar genom att föda så många barn som möjligt. Samhället skulle genomsyras av folkgemenskap där människorna enbart drevs av lojalitet för varandra och där det skulle vara ett konstant ”civilisationskrig” för att sålla ut de svaga och låta de starkaste överleva. Allt detta skulle ske under en märklig symbios med ledaren. Ledaren var den starke mannen som tagit kommandot och därigenom fått förtroendet för att leda nationen framåt. Folket skulle visa en total hängivelse för nationen och ledaren skulle i sin tur viga hela sitt liv åt nationen, varför exempelvis giftermål var otänkbart för Hitler före den 29 april 1945.

Detta är alltså den nazistiska ideologin, och hur man än letar existerar det ingen nation i hela världen just nu som anammar nationalsocialismen. Det finns dock länder som har klara drag av nationalsocialistiska idéer. Nordkorea har tydliga drag av nationalsocialismens ideologier, exempelvis genom militarism, antiindividualism, ledarprincipen, etnonationalism, osv. Men Nordkorea går ändå inte att betrakta som en nationalsocialistisk stat eftersom Nordkorea är en marxistisk stat där planekonomi råder och där kärnan i Jucheideologin ändå bygger på materialistiska föreställningar, något som nationalsocialisterna helt och fullt motsatte sig. Ett annat land som skulle kunna klassas som nära nog nationalsocialistiskt är Turkmenistan där hela nationens ekonomiska intressen fallit under ledaren och där landet styrs med järnhand. Men återigen saknas många pusselbitar för att det ska kunna klassas som en nationalsocialistisk stat, exempelvis utopin om folkgemenskap och drömmen om att skapa den ultimata civilisationen. Således existerar det ingen nationalsocialistisk stat idag, och då kommer frågan om det över huvud taget existerar något som skulle kunna peka på att Ukraina är en nazistisk stat? Det saknas militarism i syfte att utrota och skapa en Darwinistisk samhällsordning där konstant krig råder, det saknas ideologier om folkgemenskap, det är ingen ideologi som bygger på att Ukraina ska vara helt självförsörjande genom ”lebensraum” och det existerar definitivt ingenting som tyder på att det stora målet för Zelenskyj är att skapa den ultimata människan och den ultimata civilisationen. OM det nu hade varit så att Ukraina hade i smyg försökt sig på att skapa ett nazistiskt samhälle hade det märkts vid det här laget. Redan 2014 började Putin anklaga Ukraina för att vara en nazistisk stat, men ingen i omvärlden kunde se några tecken på att Ukraina närmade sig en nazistisk ideologi, utan det enda man såg var att Ukraina ville närma sig Västvärlden, av skäl som jag förklarade innan (och som vidriga små Putinrunkare aldrig förstår), och Västvärlden är raka motsatsen till nazistiskt. Faktum är att Västvärlden i huvudsak kritiseras av Putinrunkare för att vara för pacifistiskt, för öppet och tolerant mot minoriteter, och att invånarna är degenererande och svaga (sojapojkar, osv). Frågan är då hur fan ett land som önskar att närma sig denna kultur, som går totalt stick i stäv med den nazistiska ideologin, själva kan anses vara nazistiska? Återigen, lågintelligenta Putinrunkare köper detta så kallade ”argument” eftersom de är just lågintelligenta och saknar analytisk förmåga som normala människor skaffar sig före sin femårsdag.

Men återigen har Putinrunkarna eller Putin inte ens försökt bevisa sina påståenden. Istället går de tillbaka till historien och säger att mängder med ukrainare slogs med nazisterna under andra världskriget. För det första är detta argument fullständigt patetiskt eftersom det också fanns fransmän, engelsmän, italienare, ungrare och inte minst ryssar som slogs för nazisterna mot kommunismen under andra världskriget. Dessutom, många ryssar på den tiden slogs för Josef Stalin. Innebär det att ryssar idag är kommunister av den anledningen? Det skulle i såna fall innebära att ryssar inte bara är kommunister utan också Tsarvänner eftersom miljontals ryssar tidigare hade slagits för Tsarryssland, inte bara under det första världskriget utan också under Napoleonkriget, Krimkriget och det stora nordiska kriget. Det skulle också innebära att ukrainarna likasåväl var antinazister eftersom miljontals ukrainare slogs i den röda armén mot nazisterna under andra världskriget. Egentligen är detta ett så jävla korkat argument att man blir stum, men tyvärr är Putinrunkare så pass lågintelligenta att de köper detta argument. Men man kan ju också ta reda på varför ukrainarna valde att slåss med nazisterna under andra världskriget. Anledningen var för att de var emot Josef Stalin som bara tio år tidigare hade utsatt Ukraina för ett av de värsta folkmorden i mänsklighetens historia: Holodomor, och detta gjorde att miljontals ukrainare såg nazisterna som räddare. Problemet var att de väldigt snabbt blev korrigerade av verkligheten och utsatta för extrema övergrepp av den nazistiska armén, och det var också i denna stund som de flesta ukrainare bröt sina visioner som tyskarna som räddare. Det här vet alla som läst på om andra världskriget, men tyvärr är som sagt Putinrunkarna lågintelligenta smådjur, så de har aldrig kunnat ta reda på detta. Men en sak som dock förbryllar mig är att detta om att ukrainare är nazister inte går ihop med andra argument. För enligt Putin och hans sekt är ukrainare inte ett eget folk utan en del av Ryssland, så enligt Putins logik skulle alltså dessa ukrainska nazister egentligen vara ryssar och därför är det egentligen Ryssland som därför befolkas av en massa nazister. Så att…

Men oavsett vad så finns det två akilleshälar för alla Putinrunkare, och det är att vi just nu lever i det westfaliska systemet, vilket innebär att varje territorialstat har rätt till sin egen suveränitet och rätt att få vara vilken typ av land de vill. Om Nordkorea vill vara en diktatur ska de få vara det utan inblandning från omvärlden. Om Ryssland vill vara ett äckligt skitland ingen människa vill bo i om de inte tvingas till det ska de ha rätt att vara det. Och om nu Ukraina skulle vilja vara en nazistisk stat ska de ha rätt att vara det. Ingen har rätt att stoppa andra länders inrikes problem. Det roliga är att detta är just det som alla Putinrunkare anklagar USA för, faktiskt med viss rätt, att leka världspoliser och bestämma över andra länder. Att sen Ryssland säger sig göra exakt samma sak mot en fredlig granne som aldrig utgjort ett hot mot dem är enligt dessa vidriga avskum dock helt okej. Hyckleri? Ja! Förvånande att dessa små Putinrunkande kackerlackor gör så? Nej!

1954 överföringen av Krim som en sorts "present" till delrepubliken Ukraina under Sovjeteran utan ens en formell folkomröstning är den del i historik där Ryssland har något tydligt att peka på, men för det så springer man inte ut från flottbasen i Sevastopol och knycker hela halvön när det är allmän politisk kalabalik i landet.

- "Vi har rätt till lebensraum"

Deras argument är att i varje fall sydöstra Ukraina historiskt tillhört Ryssland.

Odessa och Dnipro grundandes av Katarina den stora. (Dnipro hette från början Jekaterinoslav efter henne.) Mykolajiv grundades av furst Potemkin. Dessa områden "gavs till Ukraina av Lenin" på 20-talet enligt Putin.

Krim var ryskt ända till 50-talet då Chrustjov som själv kom från Ukraina bestämde att det skulle föras över från ryska SSR till ukrainska SSR, något som då egentligen inte hade någon större betydelse eftersom båda ändå tillhörde Sovjet.

I flera av dessa områden har ryska fortsatt att vara det största språket hela tiden.

Nu vill de undvika att dessa områden som de ser som historiskt ryska blir del av en antirysk militärallians.

Deras argument är ganska lätta att förstå även om man är motståndare till att de valde att försöka lösa sina problem genom krig.

Fast här har vi tre problem med dessa resonemang:
1. Bara för att något historiskt tillhört någon är det inte självklart att det måste vara en del av landet idag.
2. Ryssland erkände Ukraina som dess gränser ser ut 1991 och samtliga medlemmar av FN erkände Ukrainas suveränitet över dessa områden. Hade de varit emot detta hade de kunnat kräva rätten till dessa områden redan 1991, men det har de inte gjort. Utöver detta har samtliga länder erkänt ukrainsk suveränitet över dessa områden så om Ryssland är emot det är de väldigt ensamma.
3. NATO är inte en antirysk militärallians, men anledning till att den idag har en antirysk prägel beror just på det jag skrev tidigare i tråden: Ryssland är en aggressiv stat som är oförutsägbar i sina handlingar och har en historia av imperialism och krig. Detta har gjort att länder anslutit sig till NATO i ren självbevarelsedrift. Jag utvecklar detta i mitt tidigare inlägg:
(FB) Vilka är Rysslands bästa argument för invasionen?

Det var svenske vikingahövdingen Rurik som på 800-talet grundade landet Rus, i nuvarande ryska staden Novgorod. (15 mil sydost om St. Petersburg)
Namnet Rus kommer enligt samstämmiga historiker från "Roslagen", där Rurik antagligen tidigare bodde. Roslagen betyder förresten "ro-lag" eller "roddar-gäng".
Avkomlingar från den där Rurik fortsatte med sina erövringar, och sedan blev Kiev-Rus namnet på det nya riket, med givetvis Kiev som huvudstad!
På 1500-talet tog sedan Moskva över rollen som huvudstad i landet "Rus".

Detta är det starkaste ryska argumentet, Ukraina har en central roll i Rysslands historia, och att det var först när Kiev var huvudstad som "Rus" blev en verklig maktfaktor!

Med det "argumentet" borde väl moskva lyda under Kiev, eller hur?

Vidare, med det "resonemang" som ni som tillber den psykotiske dvärgen i kreml och hens anfalskrig plägar föra så är det förstås beklagligt att de allierade under WW2 motsatte sig den Böhmiske korpralens "rimliga" krav på "lebensraum" och annektering av andra länder. Om så inte hade skett hade det inte funnits något Ukraina att bråka om överhuvudtaget (och inget bolsjevikiskt ryssland heller). Alla hade levt i högsta välmåga under det välvilliga tredje rikets ledning (förutom en del slaviska Untermenschen, inklusive den psykotiske dvärgen i kreml, men det hade väl endast varit positivt)?

Argumenten för Rysslands invasion diskuteras i ett flertal trådar redan/Mod