39-åringen skaffade aldrig barn – skyller på ”feminismen"

.

Kom inte med dumma kommentarer som status som människa då.

Vilken status tror du en kvinnlig fattigpensionär som klämt fram åtta ungar har tror du då?

En enorm status som familjematriark om inte annat. Fattar du inte det så är du efterbliven, och det tror jag inte du är. Alltså: Troll.

Du ser henne som en aphona alltså. Tyvärr hyser inte svenskar någon respekt för det liv hon givit dem. Nädu de knarkar ihjäl sig och skiter i henne så nu får hon sitta där ensam i lägenheten med nyopererad höftkula.

Du tycker din mormor och farmor är riktiga pissluffare alltså. Riktiga lågstatuskärringar.

Fast detta beror väl på under vilka omständigheter man föder barnen? En ung kvinna som föder barn på barn med olika pappor, tappar i status för varje barn, ja. Men knappast en gift kvinna som föder alla sina barn inom äktenskapet, och särskilt inte om familjen bor bra och har god ekonomi. Då är barnen snarare kronan på verket på parets status.

Ofrivilligt barnlösa kvinnor brukar ofta uttrycka att de känner att mammor ser ner på dem, att de betraktas som oerfarna, omogna och självupptagna för att de inte har barn. Sedan finns det även informella gradskillnader mellan barnfamiljer: det ska vara två eller tre barn med tonvikt på tre - ett barn är fel, det är lite misslyckat, men fyra är också fel för då börjar det verka tattaraktigt. Barnen ska helst vara av olika kön och det är lite finare om det äldsta barnet är en pojke. Adoptivbarn räknas inte fullt ut. Särskullsbarn och handikappade barn ger minuspoäng.

Skulle jag sitta här och skriva om mina mor och farföräldrars ungar knarkat ihjäl sig tror du?

Det var det här jag svarade på, var får du ihjälknarkande ungar ifrån?

Låter som dokusåpamatrial. Själv frågade mitt ex syster som fått barn om vi funderade på att skaffa barn (hon var den enda som någonsin frågade) jag minns inte vad jag svarade men det var väl något i stil med om han skaffar sig ett jobb. Stackarn började kanske känna sig ensam som enda dotter i familjen.

Fast detta är ju något annat, vad man önskar hos en partner. Jag ser inte ner på frånskilda män med barn, men jag vill inte ha andras barn i mitt hem. Det skulle jag inte ha orkat med. (Nu är det knappast aktuellt längre, för de flesta män i lämplig ålder för mig har ändå vuxna barn, eller i alla fall snart flygfärdiga.) Jag har för övrigt även hört män som själva är föräldrar säga, att de inte vill ha en kvinna UTAN barn, för hon kan aldrig förstå vad det innebär att vara förälder. Hon kan få för sig att konkurrera med barnen och sådant.

De kroppsliga förändringarna sker förstås, men inte lika mycket på alla. Om en kvinna får barn när hon är relativt ung, och inte var överviktig innan, så kan hon klara två barn i alla fall utan att det märks alls på kroppen. Jo brösten blir nog lite slappare på alla, men å andra sidan blir de större också vilket är en fördel enligt många män. Det är efter den tredje graviditeten som magmusklerna inte går ihop igen, vanligtvis, så där blir det ett kvarstående put. Men det går å andra sidan att åtgärda operativt, om man vill.

...och män som enbart ser till ytan är inte mycket att ha heller. De blir ju också äldre, även om det går mer långsamt och stadigt.

Vad du anser om män är irrelevant.

Ja men det ÄR ju så! Jag tänker på i Solsidan (som är en såpa och inte en dokusåpa, men den fångar verkligheten väl), när Mikaela (kvinnan i det rikare paret som alltid ville leka överklass) tjatade på sin man att de skulle skaffa ett tredje barn, för att det gav status. Sedan var det någon som nämnde en svensk kändis som har tre barn (kommer inte ihåg vad hon heter nu, men hon har visst fyra barn numera), och då sa Mikalea att "ja men hon har sina tre barn med olika pappor, det räknas inte!"