Citat:
Ursprungligen postat av
Macke85
Jag tror att det finns en viss underdiagnosticering vad gäller flickor/kvinnor med ADHD och autism och liknande MEN jag precis som andra här undrar om den inte är överdriven.. Att det skulle gå runt en armé utav unga autistiska flickor där ute har jag svårt att tro..
Underdiagnosticering? Ja absolut! Men så gigantiskt stort problem är jag skeptisk till att vi pratar om.
Ett litet bekymmer dock är väl kanske att tjejer i större utsträckning får fel diagnos? Att de blir placerade i borderlinefacket eller ADHD eller nåt liknande i stället, när det kanske egentligen rör sig om ”dold” autism. Antagligen är det som de flesta verkar överens om att autism yttrar sig lite olika hos män och kvinnor.
Vad gäller vuxna över en viss ålder så ja där är det många där ute med autism som aldrig blivit utredda, och många fall där varken de själva eller omgivningen anar vad det handlar om men det gäller ju både män och kvinnor.
__________________________________________________ _____________
Tror det är ofta lika med killar och adhd, många blir bara utredda för adhd och sen är det bra med det, där finns det säkerligen fler med fel diagnoser/underdiagnostiserade - dubbeldiagnos. Lika lite som man pratar om att även autistiska har lättare att falla in i kriminalitet - man pratar enbart om adhd i dom sammanhangen, vilket är klart fel.
__________________________________________________ _____________
Man blir ordentligt utbränd i ett föräldrarskap med autististisk partner och ofta har man fått autistiska barn i det pga ärftligheten, det är verkligen inte att rekommendera att familjebilda såvida man inte är väl påläst och beredd att själv få stå för det mesta och inte kan man förvänta sig att få förståelse och empati från partnern när man går itu pga överbelastning.
Många gånger är det även utan mor/farföräldrar pga just ärftligt och sena eller odiagnostiserade (då det inte var upplyst som idag och det har då varit i generationer, så någon hjälp, uppbackning och stöd finns inte, man blir ensam i allt och det kraschar väldigt många familjer.
Det är större problem än vad många vill erkänna att så är det därute och väldigt många män som är förnekande av sin autism, finns såklart även kvinnor som förnekar sin diagnos. Man kan även se att det ofta blir mycket svåra situationer vid separationer som uppstår och en hel del tvister där en av partnerna blir ofördelade i sitt föräldraskap och där barnen sen i slutändan är förlorarna, barnen blir av med den ena förälder.
Separationer är svårt för barn utan diagnoser, men ännu svårare med diagnoser och där en förälder med autism kan tappa allt som man tillsammans tidigare jobbat med inom familje, förändringen gör allt svårare och det kan bli oerhört tragisk. Den föräldern som inte har autism är den som får ta mycket skräp och skuld från både barn och partner för separationen.
Problem uppstår när man inte vet innan om autismen och sen blir varse den hårda vägen och ja, det kan verkligen bli en känslomässig tortyr. Någon skrev även i en annan tråd om att autister behöver lära sig att se utanför sig själva och träna på självinsikt - och ja, det är något som dom behöver göra och uppenbarligen så klarar många av att göra det på jobb/skola, det är sen när dom är hos nära och kära som dom totalt struntar i det och det blir stora konsekvenser av det - ja, just varit en storhelg och precis som vanligt har det varit, enbart på autisternas villkor och utspel....
