45+ och man.
Tränar 4 dagar i veckan, normal vikt och äter bra.
Varannan dag är standard att jag tar med mig en 10.2 Arboga till duschen. Innan jag är färdig är den sänkt och så öppnar jag en vinnare och dricker upp denna. Kan bli en liter men oftast 0.75l.
Är egen och jobbar ca 65 timmar/veckan utspritt på 6 dagar. På min lediga dag dricker jag aldrig.
Har haft perioder där jag inte dricker alls men nu sista året så är det den mängden som konstant gått ner.
Det har blivit ett sätt att koppla av helt enkelt.
Härom veckan så sa min fru att jag kanske ska fundera på mitt alkoholintag och sa att jag har problem.
Jag ansåg att det inte är så men tänkte att jag ska vara vit till nyår.
Jag inser nu att jag har problem. Inte med suget utan att jag faktiskt är fysiskt beroende.
Skakningar, huvudvärk, spänd nacke, oro och nedstämdhet. Inte druckit på 1.5 vecka nu men känner av.
Jävla besviken på mig själv. Nu funderar jag på om jag kan ta något ibland?
Jag har ju uppenbarligen blivit kemiskt beroende av skiten.
Det lustiga är att jag dricker mig aldrig full ...kanske 2 gånger om året. Jag är en ensamdrickare så när vi går ut å äter själva eller med andra så tar jag inget. Finner inget nöje i att "ta ett glas för att det är gott."
Jag ser vad jag skriver och borde förstått det hela men blir förvånad över mitt beteende.
Någon mer som känner igen sig?
Stämmer en gång kemiskt beroende, alltid beroende?
För på något sätt är den där flaskan en skön vän och bra medicin men såklart inte så här ofta igen. Men vill ha det någon gång i veckan.
Diagnostiserad med adhd men hatar mediciner över lag och har väll ist självmedicinerat.
Tränar 4 dagar i veckan, normal vikt och äter bra.
Varannan dag är standard att jag tar med mig en 10.2 Arboga till duschen. Innan jag är färdig är den sänkt och så öppnar jag en vinnare och dricker upp denna. Kan bli en liter men oftast 0.75l.
Är egen och jobbar ca 65 timmar/veckan utspritt på 6 dagar. På min lediga dag dricker jag aldrig.
Har haft perioder där jag inte dricker alls men nu sista året så är det den mängden som konstant gått ner.
Det har blivit ett sätt att koppla av helt enkelt.
Härom veckan så sa min fru att jag kanske ska fundera på mitt alkoholintag och sa att jag har problem.
Jag ansåg att det inte är så men tänkte att jag ska vara vit till nyår.
Jag inser nu att jag har problem. Inte med suget utan att jag faktiskt är fysiskt beroende.
Skakningar, huvudvärk, spänd nacke, oro och nedstämdhet. Inte druckit på 1.5 vecka nu men känner av.
Jävla besviken på mig själv. Nu funderar jag på om jag kan ta något ibland?
Jag har ju uppenbarligen blivit kemiskt beroende av skiten.
Det lustiga är att jag dricker mig aldrig full ...kanske 2 gånger om året. Jag är en ensamdrickare så när vi går ut å äter själva eller med andra så tar jag inget. Finner inget nöje i att "ta ett glas för att det är gott."
Jag ser vad jag skriver och borde förstått det hela men blir förvånad över mitt beteende.
Någon mer som känner igen sig?
Stämmer en gång kemiskt beroende, alltid beroende?
För på något sätt är den där flaskan en skön vän och bra medicin men såklart inte så här ofta igen. Men vill ha det någon gång i veckan.
Diagnostiserad med adhd men hatar mediciner över lag och har väll ist självmedicinerat.