2-åring död i sepsis - hemskickad från akuten två dagar i rad

Jag har inte skrivit att det är enkelt, men de hade ju definitivt sett till att ungen fått antibiotika första gången de kom till akuten.
Då crp/sänka redan vid första gången måste ha varit skyhög.
Vad är det du inte förstår av det?
Hade de tagit ett blodprov på min två månaders bebis vid första besöket på akuten, hade de insett att det var kikhosta och inte ett beskedligt virus som de först trodde.
Nu var ju inte RS virus heller vidare beskedligt men det är definitivt allvarligt när ett så litet barn får kikhosta, nu fick hon tur nog inte sepsis men dubbelsidig lunginflammation.
Som hade kunnat undvikas om de endast tagit ett litet blodprov.

Nej CRP behöver faktiskt inte vara ett dugg förhöjt då det är ett släpande värde, vid sepsis ser man dag 1 på sjukhus ofta ett milt förhöjt CRP men ett kraftigt förhöjt leukocytvärde (vita blodkroppar) som är ett värde som snabbare rör sig.
Så att ta en snabbsänka med stick i fingret på akuten hade eventuellt bara invaggat i ännu mer falsk trygghet.

Ja, och man måste respektera föräldrarnas intuition tänker jag. Det är de som känner sitt barn bäst, de VET om barnet är sjukt på riktigt och inte bara "trött", "hängigt", "förkylt". OK för att det finns vissa hysteriska morsor som åker till Akuten med sina ungar hela tiden, men detta borde man ju med en knapptryckning kunna kolla upp i journalen... Dessutom är det möjligt att DE familjerna också behöver fångas upp, för annan hjälp.

Det är helt galet alltid och inte bara ibland. Det finns för många vårdcentraler idag. Ingen av dem har god tillgänglighet. Allt går ut på att bolla runt med alldeles för få tillgängliga tider. Patienter får inte komma på årskontroller. Inget följs upp. Man skyfflar runt patienter mellan olika vårdinstanser och ingen kommunikation sker mellan dessa. Och målet verkar vara att få bort patienten till någon annan istället för att faktiskt ta hand om den. Det är ganska skrämmande. När sanningen är att om patienterna får komma till när de söker och blir korrekt undersökta så sållar man ut de som är allvarligt sjuka.

Det är väldigt farligt att avfärda föräldrar som söker med sitt barn utan att faktiskt undersöka barnet riktigt. Man kan inte bara titta på barnet och säga "det är virus det går över". Man måste titta lyssna känna, ta parametrar. Men det görs ofta inte idag. Och det skylls på stress (vilket i viss mån är sant) men det är faktiskt inte ok.

Intressant jämförelse. Fyrtiotal kanske?

Jag tycker att "blodförgiftning" är ganska beskrivande, så jag förstod aldrig behovet av att använda det latinska namnet.

Men herregud, barnet hade ju streptokocker, hur jävla svårt ska det vara att förstå?

Som läkare på vårdcentral undrar jag om jag någonsin har räddat ett barn med streptokockinfektion från allvarliga komplikationer från enkla infektioner genom att ordinera antibiotika, sannolikt inte tänker jag. Jag har däremot skadat åtminstone ett barn genom att ordinera antibiotika, det resulterade i en mycket svår clostridium-infektion med inneliggande vårdtillfälle. Vi ska vara glada i Sverige att vi har en återhållsamhet när det gäller förskrivning av antibiotika, inte bara för att vi minimerar risken för antibiotikarelaterade skador utan även för att vi reducerar mängden multiresistenta infektioner (där Sverige fortfarande håller världsklass).

Det tycks även vara ett stort antal personer i tråden som inte förstår att sjukdom är ett förlopp och att en patient kan presentera med olika skeden av sjukdom vid olika besök. Samtliga åkommor presenterar inte på typiskt vis heller, kanske tom önskar säga att merparten inte presenterar sig typiskt som det beskrivs i litteratur och riktlinjer.

Det vill säga, man kan träffa en ganska välmående patient som inte har typiska symptom som indikation för någon antibiotikabehandling och därmed får återvända hem. Nästa dag kan träffa samma barn som istället är svårt sjukt med oväntade och ovanliga komplikationer av en vanligtvis enkel åkomma. Därför får patienter nästan alltid rådet, kom tillbaka om det blir sämre.

Det finns inga "parametrar" eller "prover" som visar på vem som kommer att bli svårt sjuk och vem som inte kommer att bli det. Hade vi haft det hade det sannolikt ännu mindre antibiotika.

Frågan om något har gått fel till utifrån de faktiska begränsningar som finns inom medicinen är ju en fråga om hur patienten presenterade. Exempelvis ett lealöst barn med 40+ graders feber, äter inte och dricker inte och kissar inte, puls på 200, andningsfrekvens på 50 med 90 i saturation... vi vet nog alla att det barnet ska ha hjälp och fort. Detta är naturligtvis ett starkt exempel och i verkligheten finns det även gråzoner, men har vi ens uppifter om att det kan ha förelegat någon tveksam eller direkt felaktig bedömning utifrån patientens symptom och status i detta fall? Finns det uppgifter är det även då oftast från anhöriga då vården inte kan kommentera ärenden p.g.a. sekretesskäl. Dvs, en ensidig presentation av uppgifter som inte ens behöver stämma.

Men är du trög. Upp till 35% av ALLA barn har normalt streptokocker i bakteriefloran och är bärare. Så nej det betyder inte automatiskt att de är orsaken till sjukdom.

Det är ju du som är trög!
Så du menar att inte CRP är kraftigt förhöjd vid en bakterieinfektion?
Ditt nöt!

Man kan vara bärare av en bakteriekultur utan att ha en bakterieinfektion.

Vad har det med högt CRP att göra?
Barnet kom ju in på akuten för att det var sjukt, vad är det du inte förstår av det?