Jag är ambulanssjuksköterska, fråga vad ni vill. Jag ska svara så ärligt jag kan!

Har varit sjuksköterska i snart 10 år, jobbat på akutmottagning, vårdcentral och ambulanssjukvård. Fråga vad ni vill, jag ska svara så ärligt jag kan

Blir du irriterad att i folkmun bli kallad ambulansförare?

Har det hänt att en patient ni kört till akuten inte blivit insläppt och undersökt av en läkare?

Vad är det värsta, eller jobbigaste uppdraget du varit med om, som knäckte många i styrkan? Och hur gick det sedan?

Nej, irriterad blir jag inte. Det händer väldigt sällan. Men jag kan tycka att det känns tråkigt då jag sitter på en massa mer utbildning än en ambulanssjukvårdare.

Kör ni lite extra fort över farthindren så det blir bumpigt när ni har en gängkriminell som beter sig illa ilastad som patient?

Nej, det har aldrig hänt. Det kan ju hända att akut-personalen suckar när vi kommer, men det finns ju alltid en anledning till att vi kör in patienter. Vi kör inte in någon som vi inte tror behöver det. Men de patienter vi kör dit blir alltid undersökts av läkare.

Första av allt, ni gör ett superbra arbete.

Är inte stressen stundtals svår att hantera? För mig hade det inte fungerat mer än en dag, max.

Mina värsta ärende är en 4 månaders bebis som dog på akuten, och en ung pappa som hade begått suicid. Det kommer för alltid att förfölja mig, men jag tror och hoppas att erfarenheterna gör mig till en bättre sjuksköterska.

Hahaha, nej det gör vi inte. Men ibland skulle man vilja klämma lite extra på det som gör ont. Men så får vi ju inte göra, bara tänka

Tack snälla! Jag tror att vi alla gör så gott vi kan för att hjälpa på många som möjligt så bra vi kan!

Jo, ibland är stressen svår. Särskilt när det handlar om barn. Men på något vis kan man ofta gå in i sin roll och ändå göra ett bra jobb. Man hamnar liksom "in the zone", sen får man känna alla känslor efteråt istället.

Varför vill ni inte bära folk i sjukbåren nedför trappor, verkar som ni tvingar folk att gå själva ner.