Är 28 år och diagnostiserad med autism/ADD - vilket stöd finns att få (arbete, soc)?

(skrivit i rätt forum????)


Jag vet med 100% säkerhet att jag inte kommer klara denna process med arbetsförmedlingens program "Steg-till-arbete"... Vad ska jag göra och hur kan de påverka min situation?
Någon som vet mer eller suttit/sitter i liknande situation och kan hjälpa mig?

Lite bakgrund fakta...
Jag är nyligen diagnostiserad med Autism och ADD i vuxen ålder (28 år) och har under de senaste 3-4 månaderna förstått varför jag alltid haft så svårt att ta mig fram på egen hand i dagens samhälle.
Under mina få år inom yrkeslivet och studielivet har jag haft över 8 anställningar och flera påbörjade studier som jag inte kunnat avsluta utan avbrutit pga utmattning/psykiska förhinder.
Mina gamla mönster och försök att överleva på egen hand har varit att "håll käften, gör det bara"... men det har antingen slutat i sjukskrivningar, uppsägningar eller byte av arbete för att se om jag klarar av det istället...

Idag lever jag på soc, har inget arbete eller pågående studier och försöker börja om från början. Har en aktiv pågående kontakt med vuxen habiliteringen som hjälpt mig massor.... Jag vill helt enkelt göra om göra rätt.... Typ.

Inledde en kontakt med arbetsförmedling i juli och har nyligen nu i december fått reda på att jag i mellandagarna skall påbörja ett program kallat "steg-till-arbete" och har enorm panikångest.
Jag är inte redo. Jag mår skit. Jag vill bara fly.
Jag har precis börjat "lära känna mig själv" på nytt, börjat förstå min diagnos och försöker lära mig att bryta mina gamla mönster. Jag behöver helt enkelt mer tid att läka och återhämta mig...

Min fråga till dig/er som sitter i mer kunskap än mig... Om jag aktivt själv väljer att avbryta denna process, kommer soc neka mig fortsatt ekonomiskt stöd? Är det bättre för mig att bli sjukskriven en period för att sen ta upp kontakten med arbetsförmedlingen?
Eller har ni andra tips på hur jag kan bete mig????

Försöker läsa så mycket jag kan på internet men får så luddig information eller inget alls...

Snälla hjälp

Du måste om du ska neka det som står i din handlingsplan komma med bra anledning varför du tycker det är ingen bra ide. Bara säga jag vill inte kommer du inte långt med.

Du kan liksom inte sjukskriva dig själv bara, det ska du ha på papper isåfall från din läkare att du mår så pass dåligt att du inte kan arbeta eller gå med i något steg till arbete program. Du får prata med dom helt enkelt om din situation se vad dom säger.

Soc ska också godkänna får du pengar av dom så måste du rätta dig efter dom krav som ställs.

Det där låter som en balansgång på slak lina men prata med soc å försäkringskassan det brukar vara ett första steg.

Du får förklara för soc om din lidelse om du har intyg på dina psykiska besvär. Det måste finnas en anledning till att varför du inte kan jobba, att bara säga jag vill inte håller inte.

https://arbetsformedlingen.se/om-oss...rbete/samstart

Det finns numera ett projekt där du kan få hjälp med detta. Du får en person utsedd till dig som hjälper dig att hantera det administrativa och som även hjälper dig med att hitta lämpligt arbete och få tillräckligt med stöd för att kunna hantera det. Personen kartlägger dig och dina förmågor och blir en samordnare mellan olika myndigheter så du inte behöver kämpa med det. Tröskeln är lägre för att få lönebidrag och handledare. Det är ett jättebra projekt. Kolla upp det! Du uppger att du är 28 och har diagnos så du bör "kvala in" att få denna hjälp.

Min son med autism är inskriven här och jag har mycket goda erfarenheter av detta.

Jag har varit mycket inom "den svängen" med af, rehab osv.

Mitt tips till dig är att du ska gå dit och försöka. Det "gör" nämligen ingenting om du skulle gå dit och just få panikångest, att saker går "dåligt" osv.
Det kan ändå leda framåt, öppna dörrar.

Absolut att du kan försöka bli sjukskriven, men du kommer säkert tycka att det är precis lika jobbigt om 6 månader eller ett år. Du vill ba undvika obehaget ju. Det finns ingen "rätt tidpunkt"

Inte så lätt bli sjukskriven sådär bara för man känner för det, måste ju utredas och finnas underlag om man ska bli det en lång tid framöver. Det var betydligt lättare många år sen innan det sattes i system och missbrukades..

1. Det är bara gå till läkaren att säga du inte orkat något senaste veckan, du är trött och orkeslös. Det blir säkert utredning men i väntan på den så kan man sjukskriva sig en månad eller så.

2. Sedan är det bara ta pappret till socialtjänsten och be att få börja på dagverksamhet för psykstörda.

3. Bekanta dig med personalen på dagverksamheten och bete dig som ett handikapp.

4. Nästa gång man ska till läkaren ber man personal på dagverksamheten följa med så får läkaren intrycket att denna person är ett handikapp och då behöver man inte säga så mycket för att bli sjukskriven igen. Ju mindre du säger desto bättre.

5. Sedan rullar det på.

Att göra motstånd är inte en bra strategi, du får ingen på din sida då.

Släpp paniken, att du "börjar" ett steg-till-arbete program i mellandagarna betyder inte att du ska kastas ut i något arbete just precis då, du ska bara börja ett samtal om planering med en handläggare som vill lära känna dig, dina styrkor och behov.
Det klarar du, ett arbete är inte ens i sikte på långa vägar så du kommer få gott om tid att förbereda dig för det.

Du kan berätta för den handläggare du träffar vad du känner och behöver, hen finns ju för att hjälpa dig att på dina villkor komma till ett arbete som är rätt för dig och på rätt sätt för dig.

Tycker inte du ska oroa dig alltför mycket, det kommer gå bra.

Precis detta, kunde inte ha sagt det bättre själv. Kom ihåg att programmet är utformat för personer med problematik likt din. Personerna du kommer träffa har erfarenhet av dina svårigheter och vet hur dom ska arbeta för att göra det så bra som möjligt.

Med autism så är förändringar fruktansvärt jobbigt. Här pratar vi nya rutiner, nya sociala kontakter och nya miljöer. Det hade varit konstigt om du inte var nervös. Men jag lovar dig att om du ger det en chans, så kommer det reda efter första dagen kännas lugnare. Jag har själv autism och både studerar och arbetar. Nu har jag förvisso inte fått några stödinsatser, men nervositeten inför det nya känner jag definitivt igen. Det är skitjobbigt, men det bästa du kan göra är att bemöta situationen. Jag både studerar och arbetar inom mitt specialintresse, och nu när jag blivit varm i kläderna så trivs jag otroligt bra. Testa. Om det inte känns bra efter att du testat, prata med dom runt dig om några anpassningar kan göras. Dom finns där för att hjälpa dig.

Det här kommer du klara galant. Heja dig, och all lycka till.

Rubrik förtydligad.

Mod.

Tänkte bara inflika till TS att det finns en ersättning från FK som heter aktivitetsersättning, vet inte om det kan vara till hjälp? Har han/hon sökt denna ersättning? Den är bra när man behöver lite tid att komma upp på fötterna igen.