Citat:
Ursprungligen postat av
Alva-zin
Hej, jag har en fråga angående demoner. Vi säger att det finns en demon eller satan eller någon annan som vill tillbaka till gud. Är detta möjligt? Håller de inte varandra fast eller hur funkar det? Vad tror ni?
Jag tror det är mer en metafor. En emotionell/spirituell tolkning och implementering av de mänskliga spirituella och sensoriska systemen. Dels av förundran, dels för kontroll i tron att det i sig är mer konstruktivt än negativt.
Om Gud, eller djävulen existerar, på något sådant sätt som beskrivs i mytologin eller åtskilliga skrifter, så .... beklagar .. men då är antingen Gud eller Djävulen båda tölpar, som inte skulle överleva det moderna nyföretagar-klimatet i mer än 14 dagar; som det ser ut idag.
Men dock, i så fall tölpar, med oklanderligt goda/dåliga avsikter.
Det i sig, är inte någon deklaration av människosläktets degeneration ifrån en tid då vi kanske trodde mer på en tydligare delning mellan gott och ont. Det, är ett uppenbarande av bristen i mänskligheten. För mänskligheten är ju den som tolkar viljan hos vår tro på Gud (vilket namn vi än säger Gud har) och den religion vi förtror i. Religion kan kanske aldrig vara god nog, mycket pga att vi människor - uttolkarna av Guds och livets mening - aldrig kan vara goda/perfekta nog för en uttolkning som är lika rätt och god som vår förhoppning på Gud kan vara.
Tills den dagen vi är - och den dagen kanske aldrig kommer - så låter uppdelningen mellan Gud och djävulen, eller gott och ont, mer som en juvenil och allegorisk projicering av våra mänskliga naturer och handlingar, överförda på ett spirituellt och religiöst plan. Därför kan tolkningen och abstraktionerna därav, te sig själv-motsägande och svårtolkade.
Men ... i sanning, så finns det fler anledningar än så. Ändå. Gud har en tendens att vara alltför tyst för sitt det pedagogiska- och övertygandemässigas bästa, sett från människans synvinkel.