Har haft det svårt ändå sedan jag kom ut i arbetslivet för 15 år sedan. Social fobi och troligen autism enligt mina terapeut gör att jag har väldigt svårt för det sociala och vill helst hålla mig för mig själv så mycket det bara går. Har alltid varit sån. Har svårt för att be andra om hjälp och känner ingen samhörighet med andra människor alls. Personer jag jobbat och pratat med i flera år har jag fortfarande svårt för att prata med och undviker dom så gott det går.
Blev långtidssjukskriven för något år sedan pga detta och hamnade efter det på en avdelning där jag sköter mig själv helt och hållet och det har fungerat väldigt bra. Har mått extremt mycket bättre sen dess.
Nu kommer dock den avdelningen att tas bort och detta har gjort att jag haft en klump i magen i flera månader då jag först hörde detta. Finns inget liknande ställe på mitt jobb vad jag vet. Har funderat på att byta jobb helt och hållet men det känns ännu mer skrämmande. På mitt nuvarande jobb vet ju cheferna hur jag är och det ger mig en viss trygghet. Jag gillar även mina chefer.
Min fråga är, hur mycket har jag egentligen att säga till om nu när jag ska flyttas till ett annat ställe? Känns skämmigt att som vuxen man behöva be om att få jobba isolerat pga sociala svårigheter. Hatar det här med offermentalitet men jag vet samtidigt att jag är riktigt känslig och behöver ha det på ett visst sätt, annars klarar jag knappt av att gå dit. Får man ens ställa några krav eller måste man gilla läget och ta det man får?
Blev långtidssjukskriven för något år sedan pga detta och hamnade efter det på en avdelning där jag sköter mig själv helt och hållet och det har fungerat väldigt bra. Har mått extremt mycket bättre sen dess.
Nu kommer dock den avdelningen att tas bort och detta har gjort att jag haft en klump i magen i flera månader då jag först hörde detta. Finns inget liknande ställe på mitt jobb vad jag vet. Har funderat på att byta jobb helt och hållet men det känns ännu mer skrämmande. På mitt nuvarande jobb vet ju cheferna hur jag är och det ger mig en viss trygghet. Jag gillar även mina chefer.
Min fråga är, hur mycket har jag egentligen att säga till om nu när jag ska flyttas till ett annat ställe? Känns skämmigt att som vuxen man behöva be om att få jobba isolerat pga sociala svårigheter. Hatar det här med offermentalitet men jag vet samtidigt att jag är riktigt känslig och behöver ha det på ett visst sätt, annars klarar jag knappt av att gå dit. Får man ens ställa några krav eller måste man gilla läget och ta det man får?
