Två oberoende gärningsmän, samma brott samtidigt, vem ska dömas, eller inte?

Efter moget övervägande kom jag fram till att det här måste vara rätt forum för min fundering. Jag hoppas att det blev rätt.

Det är en himla tur att vi numera har lagen om samförstånd, och då tänker jag inte på sex, utan på mord och andra grova brott. Lagen om att när två eller flera brottslingar gemensamt och i samförstånd begår ett brott, så kan de alla dömas för brottet i sin helhet oavsett vem som begick vilken gärning.

Denna, lagen om medgärningsmannaskap, som den väl kallas, är relativt ny. Den har inte funnits så länge. Så då bör det inte heller vara så svårt att tänka bort just den lagen. Det behövs nämligen för det specifika exemplet i min fundering här, att lagen är som den var innan lagen om medgärningsmannaskap.

Anledningen till min fundering grundar sig i ett par tre relativt aktuella rättsfall, men låt så vara vilka, för tillfället i alla fall.

Min fundering handlar om huruvida, eller inte, den som uppsåtligen orsakar en person en dödlig skada, där personen därefter också avlider, men där det inte kan säkerställas att det var den dödliga skadan som var dödsorsaken, alltid skall dömas för mord, eller aldrig skall dömas för mord, eller om det finns någon annan omständighet som avgör om denna person skall dömas för mord, eller inte.

Jag lutar själv åt att den som uppsåtligen orsakar en annan person en dödlig skada varpå personen avlider, alltid skall dömas för mord, även om det råkade vara en annan dödsorsak som gjorde att personen avled.

Den intressanta frågan uppstår, hur osannolikt det än må vara, om det är två personer som var för sig mer eller mindre samtidigt uppsåtligen orsakar ett offer varsin dödlig skada, varpå offret avlider. Vem skall då dömas.

Då menar jag att bägge två skall dömas för mord.

Jag inser nu att vi kanske inte behöver lägga den där lagen om medgärningsmannaskap åt sidan. Mitt exempel funkar ändå, det räcker med att säga att de två gärningsmännen inte agerat gemensamt och i samförstånd.

Låt säga att offret är en knarklangare. Han är i konflikt med flera andra knarklangare i området som alla vill ha hans revir. En kväll när langaren står i sitt gathörn blir han plötsligt skjuten, från varsitt håll om hörnet, samtidigt, av två andra olika rivaliserande knarklangare. Båda skotten är dödande. Men rättsläkaren kan inte avgöra vilket av skotten som dödade offret, bara att båda var dödande var för sig.

Båda förövarna tas fast. Respektive försvar gör gällande att det inte kan uteslutas att det var den andra skyttens kula som dödade offret, och inte den egna, och att respektive gärningsman därför skall frias.

Så, avslutningsvis, två frågor.

1. Hur skall dessa två gärningsmän dömas, eller frias, utifrån dagens lagstiftning?

2. Hur tycker du att dessa två gärningsmän skall dömas, eller frias, oavsett dagens lagstiftning?

Lite osäker på vad du anser som ”ny” lagstiftning, men medgärningsmannaskap existerade redan i Missgärningsbalken från 1734.

I ditt exempel blir det knappast aktuellt att diskutera medgärningsmannaskap. Det är två gärningspersoner med två olika (om än mycket snarlika) brottsplaner. De kan därför inte sägas ha agerat "tillsammans och i samförstånd". Då det är fråga om två samtidigt utförda gärningar som var för sig ensamt varit tillräckliga för att orsaka döden, bör båda gärningspersonerna emellertid ändå kunna dömas för mord (jfr. Asp m.fl., Kriminalrättens grunder, 2 uppl., s. 80).

Exemplet blir måhända lite krystat och teoretiskt, då det här är styrkt att de båda gärningspersonerna var för sig avlossat dödande skott samtidigt. Det tjänar då lite till att skylla på varandra eftersom de båda utfört gärningar som skulle kunna rubriceras som mord var för sig. För att jämföra med det (ö)kända Lindomefallet – där två gärningspersoner skyllde på varandra – var händelseförloppet i detta och vem som gjort vad betydligt mer oklart och därmed fanns också utrymme för de båda att (var för sig) argumentera för att de inte hade utfört den gärning som de stod åtalade för.

I praktiken torde det dock ofta föreligga bevissvårigheter kring huruvida något skett samtidigt, eller i vilken ordning gärningarna annars utfördes. Som alternativt yrkande skulle man därför kunna göra gällande att de båda gärningspersonerna ska dömas för försök till mord, då det utifrån deras respektive synvinkel varit en tillfällighet att målsäganden redan dödats av någon annan när de påbörjar sin gärning.

Jag vill börja med att säga att det inte finns någonting som heter "lagen om samförstånd" och att man alltid kunnat döma personer som medgärningsmän (lite beroende på hur det aktuella brottet är stipulerat och hur lagtexten ser ut). Dock kan man säga att denna förekomsten hamnade i strålkastarljuset på allvar i samband med "Morden i Malexander" där domstolen valde att tillämpa det helt nya begreppet "tillsammans och i samförstånd". Men som sagt, någonting nytt var det inte då heller...

Svar på din fråga: Dessa personer har inte agerat tillsammans och i samförstånd i lagens mening. Detta eftersom detta kräver att respektive persons agerande utgjort ett led i en gemensam brottsplan och att man solidariserat sig med gärningen, genom råd eller dåd. Därför ser jag det som att man hade varit tvungen att utröna vem som sköt det dödande skottet, för att kunna döma denne för Mord. Annars hade man fått landa på Försök till mord på bägge personer.

Sedan lägger jag in brasklappen att det EVENTUELLT skulle vara möjligt att döma bägge för Mord, om det gick att påvisa att bägge skotten varit dödande. I vart fall utefter hur jag tolkar straffrättens praxis kring bedömning av kausalitet- och orsakssamband (gärningsculpaprövning) kan se ut. Men den enklaste teorin/vägen att gå är nog det förstnämnda alternativet ovan...

Det finns bara två frågor i trådstarten

Varje medverkande bedöms efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom till last, enligt medverkanansvarsregeln i BrB 23:4.

Hade båda uppsåt, ja. i vart fall likgiltighetsuppsåt. Båda fälls för mord.

Mord innebär att man begår en gärning som orsakar någon annans död och att ens uppsåt täcker allt detta. Det måste alltså finnas ett orsakssamband mellan gärning och effekt. Om detta orsakssamband inte kan anses bevisat kan man döma för försök till mord istället, vilket normalt leder till mildare straffvärdebedömning.

Ett dödsfall kan ha flera orsaker, så från ett rent materialistiskt perspektiv så finns det inget som hindrar att två oberoende gärningsmän döms för samma mord. Man kan till och med dömas som medgärningsman utan att ens vara fysiskt inblandad i mordet, om man har främjat brottet i tillräckligt hög grad, annars kan man även dömas för medhjälp till eller anstiftan av brottet.