Citat:
Ursprungligen postat av
cokehyena
Djurgården 2022 var sådan jävla fruktansvärd klass. Ni förstår inte vilken sinnessjuk känsla det var när vi spelar 2 matcher i veckan och pulveriserar allt. Inte ens ni i Malmö kan förstå intensiteten i detta. Det är inte min mening att provocera, utan det var genuint en otrolig jävla känsla. Efter en knagglig vår så vänder allt under sommaren. Kontrasten blir total när vi sopar i Europa, ångar fram i Allsvenskan och säljer Hien till Serie A. Och man hinner inte fira klart ena segern innan nästa kommer. Jag var bokstavligt talat hög på vinsterna hela sommaren/hösten.
I slutscenen på Indiana Jones and the Raiders of the Lost Ark och deras ansikten smälter bort. Samma öde har drabbat trazkes ansikte utåt på detta forum. Han insåg slutligen vilken jävla klass Djurgården uppvisade under 2022 och han kommer aldrig kunna bli samma människa igen.
Därav hans frånvaro.
Jag vet inte om han någonsin återvänder igen, men jag vet att om han återvänder så är det inte med samma ansikte som innan.
Ruset som följde med 5-1-0 är som du försöker beskriva svårt att förklara. Särkilt för någon som inte upplevt de bästa substanserna.
Koncentrerat kan man sportsligt lyfta och försöka likna det med upphämtningen mot Tyskland i 4-4 matchen, Frida Karlssons upphämtning på Holmenkollen mot Johaug, Kallas och Ferrys dito i OS etc. Vändningar mot Finland i hockey. Men då pratar vi minuter/timme och inte veckor. VM-94? Kanske men ändå inte samma.
Gillar man dessutom pengar och vad man kan göra med dessa, som jag gör, var varje enskild europamatch lite extra spännande med det perspektivet inkluderat. Och vem hade anat att vi skulle sopa som vi gjorde. Utmana om en andraplats var förhoppningen… inte vinna gruppen.
Mycket som måste till för att spegla den sommaren/hösten men förutsätter iaf att strategin för 2024 innebär full satsning på toppat lag i cupen. Till att börja med. Även om vi har bra livlinor skulle det suga satan om vi missar chansen till europaspel även 2024 med den fördel vi skaffade oss 2022. Aldrig att vi har samma oflyt med lottningen två år i rad. Är typ en på miljarden.
På plats eller framför tv:n diskuteras. De matcher jag ser/sett framför tv är jag fan så mycket mer nervös. En känsla som jag uppskattar likväl om än annorlunda. DIF borta mot Sepsi och Apoel framför tv:n rankar jag lika högt som hemmamatchen mot Örebro 2019 för att exemplifiera.
Inte lika högt som DIF-Assyriska 2009 dock (på plats) men nära bortamatchen mot Peking 2019 (på krog) för att dra två andra exempel.