Läkare använde egna spermier till insemination.

Båda parter har som skriftlig bevisning åberopat intyg d 14 aug 1981 av T.

På svarandens begäran har vittnesförhör hållits med klinikchefen A.T. som uppgivit:
Han är leg läkare sedan 1960. Hans specialitet är gynekologi och obstetrik.
Han är sedan 1973 överläkare på kvinnokliniken i Boden.
Han började med inseminationsverksamhet i Boden i Jan 1975. Han har bedrivit verksamheten nio månader om året med två månaders uppehåll under sommaren och en månads uppehåll under julen. Verksamheten drivs efter vedertagna rutiner. Enligt en sammanfattande rapport för ca ett år sedan förekommer inseminationer på 10 sjukhus i Sverige samt hos enstaka privatpraktiserande gynekologer. Det sker ungefär 2 000 inseminationer om året, vilket resulterar i ca 150-200 barn. I Boden görs 110-150 inseminationer per år vilket resulterar i 15-20 barn.
I Norrbotten är det praxis att gynekologer remitterar till T. när det visat sig att en man är steril. Makarna, ibland även sammanboende, får tid hos T. för ett informationssamtal. Båda makarna är då samtidigt närvarande. Vid informationen, som i regel varar ungefär en timme, följer T. alltid samma rutiner. Han börjar med att låta makarna redogöra för sin situation och drar själv slutsatser av det. T. frågar varför de söker honom och hör efter vad de vet om donatorinsemination. Han informerar makarna om hur inseminationen görs och om hur många behandlingar som brukar behövas. Makarna får reda på att de flesta kvinnor blir gravida inom 3-6 inseminationer men att kvinnan får fortsätta med behandling tills den lyckats eller makarna själva vill avbryta. T. är angelägen om att tala om att han måste ha makarnas samtidiga samtycke. Han tar upp sekretessproblematiken och brukar råda makarna att iaktta sekretess även mot sina anhöriga. Beträffande spermagivarna talar T. om att dessa är utvalda med medicinsk och psykologisk omsorg men att någon möjlighet att avslöja båda sidors identitet för varandra inte finns. Valet av donator baseras på viss likhet med mannen i äktenskapet varvid dock hår- och ögonfärg är de enda egenskaper till vilka hänsyn tas. Däremot tas inte hänsyn till blodgruppsöverensstämmelse eller andra kroppsliga egenskaper. Donatorerna ställer upp av övertygelse och inte av ekonomiska skäl. Endast färsk sperma används. T. talar också om att anteckningar om inseminationerna inte förs i de vanliga journalerna utan på särskilda kort, som förstörs när behandlingen lyckats eller avbrutits. Anledningen till att anteckningar om insemination förs på särskilda kort är att de vanliga sjukjournalerna är lätt tillgängliga för olika myndigheter. T. låter inte makarna skriva under någon handling men säger vid informationen att i och med samtycke till insemination får mannen betrakta sig som far till ett barn som kvinnan föder genom insemination. Om båda makarna samtycker till behandlingen samt mannen är steril eller har kraftigt nedsatt fruktsamhet kan T. förklara makarna kvalificerade för behandlingen. Om makarna visar sig osäkra vid den första informationen kan ytterligare ett eller flera samtal förekomma men det har oftast räckt med ett samtal. Sedan överenskommelse träffats om behandling brukar T. tala om att mannen får vara med vid varje insemination men att det medicinskt inte är nödvändigt. T. talar också alltid om att han i inseminationsärenden träffas på ett visst telefonnummer på bestämda tider och att han givit instruktioner om att samtal i dessa ärenden alltid skall släppas igenom till honom. Återkallelse av samtycke kan ske från både mannen och kvinnan. Det räcker att någon av dem visar tveksamhet för att behandlingen skall inställas. Det är helt omöjligt att inseminationen fortsätter om mannen sagt ifrån men kvinnan ändå kommer för behandling. Behandlingen avbryts då men kan återupptas efter samtal med båda och under förutsättning att båda vill återuppta behandlingen. T. brukar inte vid varje inseminationstillfälle fråga om det uppkommit slitningar i äktenskapet, men frågar vanligen om det är något kvinnan och, om mannen är med, denne vill fråga om. T. har bett makarna meddela honom när kvinnan blivit gravid och sedan när barnet fötts. Sedan T. fört vissa statistiska uppgifter har han förstört alla handlingar om inseminationen. – Beträffande nu aktuellt mål uppger T. att han känner igen A. och P-E. till utseendet men inte mer. Han minns inte att han behandlat A. med inseminationer. Han gör många inseminationer och kan inte komma ihåg alla. Av A:s sjukjournal framgår bara att hon remitterats från Luleå. Det finns på journalen ingen anteckning om någon behandling av T. Dessa omständigheter samt anteckning i journalen från Luleå om mannens sterilitet gör att T. drar slutsatsen att insemination förekommit. Innehållet i brevet till Ol-Mårs d 15 dec 1980 beror på att alla handlingar om inseminationen förstörts. Att behandlingen inte avbrutits måste bero på att varken A. eller P-E. meddelat att förhållandena i äktenskapet inte var bra och T. knappast kunnat gissa sig till att så var fallet.