ADHD-diagnoser ökar 600%. Ingen tycks veta varför.

Saken är väl att det fram tills för inte så längesedan inte diagnostiserades överhuvudtaget annat än möjligtvis de allra grövsta fallen.

1. Jag tror inte, jag kan det här.

2. Eftersom jag kan det här så vet jag att ADHD är ett olyckligt exempel att diskutera då
definitionen är oklar. Det betyder inte att barn inte har dessa symtom och handikapp bara att det finns alternativa förklaringsmodeller.
Man vet tex att man kan utveckla ADHD symptom av missbruk. Är det då ADHD? Jag påpekar bara att det finns problem här.

Det finns alltså problem med att diskutera ADHD. Därför är det bättre att diskutera "Autism", som nu mer är mätbart och att ADHD får ta rygg på en sådan diskussion om barns allmänna psykiska hälsa. Man föds med autism, man kan inte utveckla autism. Jag är rätt 100 på att journalisterna är inte medveten om dessa problem när de skriver i ämnet.

Ingen kan ha missat att vi har en epedemi av autistiska barn som skjuter ihjäl sina skolkamrater. Och det är precis lika illa i sverige. Den enda skilnaden är att i sverige kan inte lilla Leo skaffa automatvapen så han får ta med yxa till skolan så det dör bara två istället för 22.

Ingen kan ha missat en epedemi av autistiska aktivister som på fullaste allvar tror att världen går under halv två på måndag (för det stog ju så i aftonbladet och de tar detta bokstavligt).

Ingen kan ha missat en epedemi med förvirrade autister som fått för sig att de befinner sig i fel kön.

Och detta är bara toppen på isberget. Hur tror ni resten mår som inte dödar, blockerar vägar eller byter kön.

Autism är 100% ärftligt. Greta har ärvt sin autism av pappa Svante (se valfritt kort på fadern), Jan Myrdal (med autistens typiska stora huvud och coca-cola bottnar) ärvde sin autism av modern (och skrev en uppmärksammad bok om sin mamma som helt saknade behov av närhet och kärlek. MAn ser direkt att ANgelina Jolie har ärvt sin diagnos av fader Jon Voight.
Ja, jag måste ta exempel som ni känner till för att ni skall hänga med.

Det är inte svårt att förstå varför barnen spårat ut och inte föräldrarna som bevisligen har samma grova symptom på just autism.

Detta blev del ett, jag återkommer när jag har tid

*) Visst. Det fanns unga med problem tidigare också. Men antalet unga med psykiatriska funktionsnedsättningar har ÖKAT, inte minskat, trots ADHD-medicinering. I genomsnitt mådde de unga bättre förr.

ADHD handlar inte om energitoppar orsakade av exempelvis sockerintag som många verkar tro är också värt att nämna. Mycket talar för att det är en genetiskt ärftlig åkomma så att hänvisa till läsk, datorspelande osv blir lite missvisande. Tror att de allra flesta som kommit i kontakt med folk med mer eller mindre grov ADHD ogillar hur diagnosen "missbrukas" numera.

För det kan ju inte vara så att det är diagnostiseringbenägenheten som har ökat!

Till viss del beror det säkert på att vi har blivit bättre på att diagnosticera det hela.


Varför skulle det minska av adhd-medicinering?

Därför att de uppenbara fallen av ADHD behandlas ganska framgångsrikt med medicinering, och dǻ borde deras symptom minska eller försvinna och därför borde de inte dyka upp i statistiken över folk med akuta neuropsykiatriska symptom.
Alltså på ren svenska: De som lider av något som liknar ADHD och som dessutom får adekvat medicinering borde bete sig ungefär som normalbefolkningen; de som dyker upp på den psykiatriska öppenvården (eller slutenvården) är inte där på grund av behandlad ADHD utan något annat.

I dagens DN skriver man lite mer djupare om den ADHD-epidemi som tycks gå över Sverge.

https://www.dn.se/sverige/fakta-i-fr...emi-i-sverige/

I artikeln finns också ett antal grafer. Sverige ligger i topp vad gäller förskrivning av ADHD-medicin (bara USA o Canada ligger före), medan många av de Europeiska länderna har extremt mycket lägre förskrivning (en faktor 100 gånger färre).
https://api.quickshot-widgets.net/up...0146103271.png

I artikeln resonerar man kring ämet. Det har alltså inte varit en konstant hög nivå, utan en kraftig ökning. Nästan var 10:e ung kille får ADHD-medicin. Tjejerena ligger inte långt efter.

Artikeln funderar på om det är diagnos-metoderna som blivit bättre, eller om det möjligen är skolsystemet som är orsaken. En annan teori är att de som är födda sent på året har en högre andel diagnoser och att det då skulle ha samband med svårigheter i skolan (där man ju "ligger efter" utvecklingsmässigt gentemot dem som är födda tidigt på året).

Jag tror absolut att antalet unga (framförallt killar) med koncentrationssvårigheter är hög. Så har det ju "alltid" varit.
För mig känns det lite märkligt att man inte alls diskuterar kring följande:

- Förändrad kost. Tidigare fanns nästan inget tillsatt socker i maten, nu har många unga "sugar high" flera gånger om dagen, med efterföljande blodsockerfall. Typiskt leder det till ett sådant beteende som idag diagnosticeras som ADHD.

- Spontanidrott existerar nästan inte i stora grupper. Man lämnas vid skoldörren av föräldrar istället för att cykla till skolan. Man går hem o spelar dataspel istället för till bollplanen. Så var det inte tidigare. Det är klart att om kroppen är rastlös så är det svårt att sitta still! Det hade säkert de stillasittande barnen tidigare också. Unga kroppar är gjorda för att röra på sig!

- Dataspelande (FPS) är i sig ett problem: Ständig anspänning, sändig känska av fara! Det borde göra något för stresshormonerna i kroppen. Och påverka sömnkvalitén.

- Avsaknad av tystnad. Hörlurar, media, trafik, storstadsbuller. Hjärnan får hela tiden ägna sig åt att hantera stimulans. Den får aldrig någon ro.

- Sociala medier: Att känna sig otillräckligt (jämfört med andra) eller att känna att man inte får den uppmärksamhet man vill ha kan ju vara en orsak till oro och koncentrationssvårigheter. Och vi jämförs ständigt med andra via sociala medier, och av den uppmärksamhet vi får kommer en större och större del från sociala medier.

- Dagis. Istället för att tillbringa de fösta åren i familjens trygga famn kläs man på i svinottan av stressade föräldrar som lämnar barnet i en stökig miljö utan den trygghet som mamma gav tidigare.

- Föräldrarnas behov krockar med barnens. Är det möjligen så att föräldrarna tycker att "barnet är jobbigt" därför att de kräver uppmärksamhet och tid? Att föräldrarna har "annat att göra"? Att vissa föräldrar tycker det är skönt med en diagnos och att medicineringen hjäper föräldern mer än patienten?

Jag vet inte om det är rätt eller fel att ge barn centralstimulerande mediciner. För många verkar det vara en hjälp. Men eftersom barn tydligen klarade sig utan det tidigare*) borde man väl söka efter alternativa, naturliga, sätt att hantera de eventuella problemen innan man börjar skriva ut narkotikaklassade preparat till barnen. Det borde vara sistahandsvalet, inte förstahandsvalet. Enligt mig.

Vad tycker ni andra?

----
*) Visst. Det fanns unga med problem tidigare också. Men antalet unga med psykiatriska funktionsnedsättningar har ÖKAT, inte minskat, trots ADHD-medicinering. I genomsnitt mådde de unga bättre förr.