ADHD-diagnoser ökar 600%. Ingen tycks veta varför.

Adhd ökar dels pga dopaminkickarna från skärmar, dels för att barn sitter stilla hela tiden.

Barn, speciellt pojkar måste röra på sig och bli av med energi så enkelt är det.

I dagens DN skriver man lite mer djupare om den ADHD-epidemi som tycks gå över Sverge.

https://www.dn.se/sverige/fakta-i-fr...emi-i-sverige/

I artikeln finns också ett antal grafer. Sverige ligger i topp vad gäller förskrivning av ADHD-medicin (bara USA o Canada ligger före), medan många av de Europeiska länderna har extremt mycket lägre förskrivning (en faktor 100 gånger färre).
https://api.quickshot-widgets.net/up...0146103271.png

I artikeln resonerar man kring ämet. Det har alltså inte varit en konstant hög nivå, utan en kraftig ökning. Nästan var 10:e ung kille får ADHD-medicin. Tjejerena ligger inte långt efter.

Artikeln funderar på om det är diagnos-metoderna som blivit bättre, eller om det möjligen är skolsystemet som är orsaken. En annan teori är att de som är födda sent på året har en högre andel diagnoser och att det då skulle ha samband med svårigheter i skolan (där man ju "ligger efter" utvecklingsmässigt gentemot dem som är födda tidigt på året).

Jag tror absolut att antalet unga (framförallt killar) med koncentrationssvårigheter är hög. Så har det ju "alltid" varit.
För mig känns det lite märkligt att man inte alls diskuterar kring följande:

- Förändrad kost. Tidigare fanns nästan inget tillsatt socker i maten, nu har många unga "sugar high" flera gånger om dagen, med efterföljande blodsockerfall. Typiskt leder det till ett sådant beteende som idag diagnosticeras som ADHD.

- Spontanidrott existerar nästan inte i stora grupper. Man lämnas vid skoldörren av föräldrar istället för att cykla till skolan. Man går hem o spelar dataspel istället för till bollplanen. Så var det inte tidigare. Det är klart att om kroppen är rastlös så är det svårt att sitta still! Det hade säkert de stillasittande barnen tidigare också. Unga kroppar är gjorda för att röra på sig!

- Dataspelande (FPS) är i sig ett problem: Ständig anspänning, sändig känska av fara! Det borde göra något för stresshormonerna i kroppen. Och påverka sömnkvalitén.

- Avsaknad av tystnad. Hörlurar, media, trafik, storstadsbuller. Hjärnan får hela tiden ägna sig åt att hantera stimulans. Den får aldrig någon ro.

- Sociala medier: Att känna sig otillräckligt (jämfört med andra) eller att känna att man inte får den uppmärksamhet man vill ha kan ju vara en orsak till oro och koncentrationssvårigheter. Och vi jämförs ständigt med andra via sociala medier, och av den uppmärksamhet vi får kommer en större och större del från sociala medier.

- Dagis. Istället för att tillbringa de fösta åren i familjens trygga famn kläs man på i svinottan av stressade föräldrar som lämnar barnet i en stökig miljö utan den trygghet som mamma gav tidigare.

- Föräldrarnas behov krockar med barnens. Är det möjligen så att föräldrarna tycker att "barnet är jobbigt" därför att de kräver uppmärksamhet och tid? Att föräldrarna har "annat att göra"? Att vissa föräldrar tycker det är skönt med en diagnos och att medicineringen hjäper föräldern mer än patienten?

Jag vet inte om det är rätt eller fel att ge barn centralstimulerande mediciner. För många verkar det vara en hjälp. Men eftersom barn tydligen klarade sig utan det tidigare*) borde man väl söka efter alternativa, naturliga, sätt att hantera de eventuella problemen innan man börjar skriva ut narkotikaklassade preparat till barnen. Det borde vara sistahandsvalet, inte förstahandsvalet. Enligt mig.

Vad tycker ni andra?

----
*) Visst. Det fanns unga med problem tidigare också. Men antalet unga med psykiatriska funktionsnedsättningar har ÖKAT, inte minskat, trots ADHD-medicinering. I genomsnitt mådde de unga bättre förr.

Saken är den att ADHD eller högfungerande autism inte alls är mkt till nackdel när man väl är igenom skolan. Många framgångsrika företagare, uppfinnare, konstnärer med mera har någon form av NPF-diagnos.
Dock blir skolan nu för tiden en flaskhals.. Klarar man sig inte igenom skolan ökat risken markant för människor med NPF-diagnoser A t hamna på fel sida lagens råmärken istället. Så skolan blir en enorm vattendelare, till egentligen ingen större nytta. Eftersom man klarar sig väldigt bra i arbetslivet med detta

Visst. Vissa med ADHD är väldigt kreativa och kan gå in i hyperfokus då de skapar musik eller målar tavlor. De har då potential att lyckas i livet, vilket somliga gör. Men de hindras väl inte om de får en diagnos? Och hindras väl heller inte om de får tillgång till en medicin som gör att de har lättare att koncentrera sig när det krävs?

Andra hamnar i kriminalitet och elände. Det var gott om folk som inte klarade skolan när jag gick i grundskolan. Då placerade man barn med koncentrationssvårigheter i OBS-klass. Jag vet inte vad som hände med dem sen, mer än några som hamnade i kriminalitet. De hade kanske klarat sig bättre om de diagnosticerats och fått möjlighet att kunna koncentrera sig bättre genom medicinering?

Ja absolut, jag missförstod dig nog. Jag tycker det är väldigt bra att de får mediciner. Dock tycker jag att skolan borde anpassas en del istället, så att inte samtliga behöver medicineras till att fungera

Visst. Vissa med ADHD är väldigt kreativa och kan gå in i hyperfokus då de skapar musik eller målar tavlor. De har då potential att lyckas i livet, vilket somliga gör. Men de hindras väl inte om de får en diagnos? Och hindras väl heller inte om de får tillgång till en medicin som gör att de har lättare att koncentrera sig när det krävs?

Andra hamnar i kriminalitet och elände. Det var gott om folk som inte klarade skolan när jag gick i grundskolan. Då placerade man barn med koncentrationssvårigheter i OBS-klass. Jag vet inte vad som hände med dem sen, mer än några som hamnade i kriminalitet. De hade kanske klarat sig bättre om de diagnosticerats och fått möjlighet att kunna koncentrera sig bättre genom medicinering?

Därför att de uppenbara fallen av ADHD behandlas ganska framgångsrikt med medicinering, och dǻ borde deras symptom minska eller försvinna och därför borde de inte dyka upp i statistiken över folk med akuta neuropsykiatriska symptom.
Alltså på ren svenska: De som lider av något som liknar ADHD och som dessutom får adekvat medicinering borde bete sig ungefär som normalbefolkningen; de som dyker upp på den psykiatriska öppenvården (eller slutenvården) är inte där på grund av behandlad ADHD utan något annat.

Såna som du är ju bara sällskapet inom den pågående utvecklingen. Kanske ändå dags att sluta gnälla ditt?