Det är svårt att sia, särskilt om framtia, som nån uttryckte sig en gång i tiden. Det kan framstå som megalomani att ens försöka, men vem bryr sig. Detta är vad jag tycker är mest intressant. Jag påstår inte att jag alltid har rätt, eller att mina observationer och tankar (’penseer’) är världsomvälvande, men jag menar att de är de viktigaste ’meta-skeendena’ från vår tid.
Hur tror ni framtida historiker, socialpsykologer och beteendevetare kommer att bedöma vår tid? Vilka paradigmskiften kommer de att skriva om, vad kommer de att tycka var de mest intressanta frågorna? Här följer lite spekulationer om vad historiker, beteendevetare och socialpsykologer mm förmodligen kommer att fascineras av från vår tid:
*Övervakningssamhällets framväxt. Här lägger jag in sociala medier, då vi måste komma ihåg att numera sparas och dokumenteras nästan alla mänskliga relationer, eftersom det mesta sker digitalt och lagras. Detta är också övervakning, även om vi inte tänker på det på det sättet. Den personliga integriteten försvinner och kommer inte tillbaka.
*Invandring och kulturförändringar. Invandringen påverkar inte bara demografin utan har lett till stora förändringar i vår kultur. Utöver de förändringar i kulturen till följd av invandringen så kommer wokeideologins att ge långvariga effekter, eftersom en hel generation har indoktrinerats i ideologin. Denna generation har sedan tagit över viktiga, samhällsbärande institutioner.
*Avhumaniseringen. Inte bara enligt den normala betydelsen av ordet, t ex tt diskussionerna i sociala medier blir hetsigare, att polariseringen och hatet mot meningsmotståndare ökar, utan i en rent bokstavlig betydelse av ordet. Människor blir mindre mänskliga. De ger upp sin förmåga att tänka själva och gör sig själva till verktyg. De blir mer ’robotliknande’ i sitt beteende. De följer flocken vilken riktning den är tar. Det här ser vi dagligen i sociala medier. Varje enskild individ i flocken kan byta humör och ändra åsikt allt eftersom flocken byter riktning. De beter sig mindre och mindre som enskilda, mänskliga individer, och mer och mer som kuggar i ett maskineri. Till synes helt utan förmåga att tänka själva. De lyder befallningar från flockledaren och störs inte det minsta av de tvära kasten. Hur de agerar, vad de tycker och vilket humör de befinner sig på, styrs av någon annan. Det är som om de bokstavligen vore robotar. Detta tror jag kommer att intressera ’beteendevetare’ och ’socialpsykologer’ i framtiden. Liknande händelser har ägt rum i totalitära samhällen i historien, men detta sker i öppna, ’pseudodemokratiska’ länder överallt i världen.
Vi har hittills förknippat liknande händelser med totalitära samhällen, och lugnat oss med att det har berott på bristen på öppenhet och demokrati. Vad vi ser nu är att det kan ske i moderna, utvecklade samhällen. Samhällen som kallar sig själva demokratiska. Det vi trott ska skydda oss mot dessa företeelser har visat sig vara illusoriska. Företeelsen är starkare i moderna, utvecklade samhällen än i slutna, totalitära stater. Det avslöjar något om den mänskliga naturen, tror jag. Förmodligen hänger det samman med vår evolutionära historia, men ingen hade nog kunnat föreställa sig att vårt behov av flocktillhörighet var så stark att människor skulle ge upp sin egen mänsklighet. Eller har vi kanske fel definition av mänsklighet? Är det detta som är mänsklighet? Att lyda, att vakna varje dag och fråga sig: vad säger mina ledare att jag ska tycka idag?
*Moralfrågor. Jag tror man i framtiden kommer att tvingas konstatera att vår tid bröt mot sina egna normer, om och om igen, men utan att ens reflektera över det. Detta tror jag man kommer att tycka är intressant, och jag förmodar att de tycker att detta kräver sin förklaring. Genom att spekulera om moral kanske någon tror att jag anser mig moraliskt överlägsen, men jag menar bara att människor har uppfattningar om rätt och fel, gott och ont osv. De flesta skulle hålla med om att vissa beteenden är djupt omoraliska, men ändå kan de själva begå dem utan att tycka att de gör något fel. Människor kan t ex enas om att mord är fel, men kan ändå delta i kollektiva mordhandlingar utan att reflektera över ifall de gör något fel. Anhöriga till mordoffren blir naturligtvis desillusionerade och ibland rentav cyniska. Se t ex hur israeler reagerar på massakern den 7 oktober. De såg hur de blev utsatta för massmord och deras moraluppfattning gjorde att de förväntade sig att omvärlden skulle sympatisera med dem och ta ställning för dem. Istället fick de se jublande folksamlingar, relativiseringar och liknande. Detta skedde innan Israel gick till motanfall, så det går inte att förklara bort med den tragiska utvecklingen i Gaza sedan Israel attackerade.
Det här leder naturligt vis till cynism och tankar på ’ondska’ hos den som utsätts. Läs gärna inlägg från judar på Twitter, Substack o dyl. De känner bitterhet. Samma känslor finns för övrigt på den palestinska sidan. De ser hur vad vi kan kalla ’objektiva/teoretiska moralregler’ överträds, utan att någon bryr sig. De blir cyniska och bittra, eftersom de nyss nämnda moralreglerna så öppet överträtts, men utan att följas av de förväntade moraliska fördömandena från omvärlden. Detta beror på den schism som finns mellan teoretisk och emotionell moral. Detta tror jag förklarar mycket av den bitterhet som finns hos grupper som utsätts för någon form av orättvisa.
*Demokratins urgröpning. Institutioner begränsar utrymmet för folkligt inflytande så att möjligheten att påverka samhällsutvecklingen blir mindre. Det här är inte oåterkalleligt, men jag ser inte många tecken på folkligt motstånd mot utvecklingen. Västerländska demokratier går mer och mer mot en amerikansk demokrati, om man ens kan kalla det amerikanska systemet demokratiskt. Inget går att påverka då antingen konstitutionen eller intressegrupper sätter stopp för meningsfulla förändringar.
Era tankar, åsikter, synpunkter?
Hur tror ni framtida historiker, socialpsykologer och beteendevetare kommer att bedöma vår tid? Vilka paradigmskiften kommer de att skriva om, vad kommer de att tycka var de mest intressanta frågorna? Här följer lite spekulationer om vad historiker, beteendevetare och socialpsykologer mm förmodligen kommer att fascineras av från vår tid:
*Övervakningssamhällets framväxt. Här lägger jag in sociala medier, då vi måste komma ihåg att numera sparas och dokumenteras nästan alla mänskliga relationer, eftersom det mesta sker digitalt och lagras. Detta är också övervakning, även om vi inte tänker på det på det sättet. Den personliga integriteten försvinner och kommer inte tillbaka.
*Invandring och kulturförändringar. Invandringen påverkar inte bara demografin utan har lett till stora förändringar i vår kultur. Utöver de förändringar i kulturen till följd av invandringen så kommer wokeideologins att ge långvariga effekter, eftersom en hel generation har indoktrinerats i ideologin. Denna generation har sedan tagit över viktiga, samhällsbärande institutioner.
*Avhumaniseringen. Inte bara enligt den normala betydelsen av ordet, t ex tt diskussionerna i sociala medier blir hetsigare, att polariseringen och hatet mot meningsmotståndare ökar, utan i en rent bokstavlig betydelse av ordet. Människor blir mindre mänskliga. De ger upp sin förmåga att tänka själva och gör sig själva till verktyg. De blir mer ’robotliknande’ i sitt beteende. De följer flocken vilken riktning den är tar. Det här ser vi dagligen i sociala medier. Varje enskild individ i flocken kan byta humör och ändra åsikt allt eftersom flocken byter riktning. De beter sig mindre och mindre som enskilda, mänskliga individer, och mer och mer som kuggar i ett maskineri. Till synes helt utan förmåga att tänka själva. De lyder befallningar från flockledaren och störs inte det minsta av de tvära kasten. Hur de agerar, vad de tycker och vilket humör de befinner sig på, styrs av någon annan. Det är som om de bokstavligen vore robotar. Detta tror jag kommer att intressera ’beteendevetare’ och ’socialpsykologer’ i framtiden. Liknande händelser har ägt rum i totalitära samhällen i historien, men detta sker i öppna, ’pseudodemokratiska’ länder överallt i världen.
Vi har hittills förknippat liknande händelser med totalitära samhällen, och lugnat oss med att det har berott på bristen på öppenhet och demokrati. Vad vi ser nu är att det kan ske i moderna, utvecklade samhällen. Samhällen som kallar sig själva demokratiska. Det vi trott ska skydda oss mot dessa företeelser har visat sig vara illusoriska. Företeelsen är starkare i moderna, utvecklade samhällen än i slutna, totalitära stater. Det avslöjar något om den mänskliga naturen, tror jag. Förmodligen hänger det samman med vår evolutionära historia, men ingen hade nog kunnat föreställa sig att vårt behov av flocktillhörighet var så stark att människor skulle ge upp sin egen mänsklighet. Eller har vi kanske fel definition av mänsklighet? Är det detta som är mänsklighet? Att lyda, att vakna varje dag och fråga sig: vad säger mina ledare att jag ska tycka idag?
*Moralfrågor. Jag tror man i framtiden kommer att tvingas konstatera att vår tid bröt mot sina egna normer, om och om igen, men utan att ens reflektera över det. Detta tror jag man kommer att tycka är intressant, och jag förmodar att de tycker att detta kräver sin förklaring. Genom att spekulera om moral kanske någon tror att jag anser mig moraliskt överlägsen, men jag menar bara att människor har uppfattningar om rätt och fel, gott och ont osv. De flesta skulle hålla med om att vissa beteenden är djupt omoraliska, men ändå kan de själva begå dem utan att tycka att de gör något fel. Människor kan t ex enas om att mord är fel, men kan ändå delta i kollektiva mordhandlingar utan att reflektera över ifall de gör något fel. Anhöriga till mordoffren blir naturligtvis desillusionerade och ibland rentav cyniska. Se t ex hur israeler reagerar på massakern den 7 oktober. De såg hur de blev utsatta för massmord och deras moraluppfattning gjorde att de förväntade sig att omvärlden skulle sympatisera med dem och ta ställning för dem. Istället fick de se jublande folksamlingar, relativiseringar och liknande. Detta skedde innan Israel gick till motanfall, så det går inte att förklara bort med den tragiska utvecklingen i Gaza sedan Israel attackerade.
Det här leder naturligt vis till cynism och tankar på ’ondska’ hos den som utsätts. Läs gärna inlägg från judar på Twitter, Substack o dyl. De känner bitterhet. Samma känslor finns för övrigt på den palestinska sidan. De ser hur vad vi kan kalla ’objektiva/teoretiska moralregler’ överträds, utan att någon bryr sig. De blir cyniska och bittra, eftersom de nyss nämnda moralreglerna så öppet överträtts, men utan att följas av de förväntade moraliska fördömandena från omvärlden. Detta beror på den schism som finns mellan teoretisk och emotionell moral. Detta tror jag förklarar mycket av den bitterhet som finns hos grupper som utsätts för någon form av orättvisa.
*Demokratins urgröpning. Institutioner begränsar utrymmet för folkligt inflytande så att möjligheten att påverka samhällsutvecklingen blir mindre. Det här är inte oåterkalleligt, men jag ser inte många tecken på folkligt motstånd mot utvecklingen. Västerländska demokratier går mer och mer mot en amerikansk demokrati, om man ens kan kalla det amerikanska systemet demokratiskt. Inget går att påverka då antingen konstitutionen eller intressegrupper sätter stopp för meningsfulla förändringar.
Era tankar, åsikter, synpunkter?
