Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) publicerade en rapport i september.
https://www.mucf.se/om-oss/aktuellt/...bb-eller-plugg
I den framgår att 140.000 unga vuxna varken jobbar eller pluggar.
I dagens DN intervjuas generaldirektören.
https://www.dn.se/ekonomi/var-tionde...ch-utbildning/
Hon efterlyser fler insatser från "samhället":
Det är svårt att få ett riktigt grepp på siffran 140.000.
Men "en av tio" är lättare att förstå. Och då handlar det inte om skoltrötta tonåringar, utan det här är killar och tjejer i sina bästa år (16-29 år) .
Vi har väl alla någon kompis som inte riktigt fick fart på livet efter skolan, som bara drev ett tag. Men det brukade väl så småningom lösa sig; man fick något jobb eller så blev man sjukskriven, kanske långvarigt eller livslångt. Om jag förstår det rätt så räknas inte sjukskrivna in i ovanstående statistik.
Här pratar man om något annat: 10% av den unga, vuxna och friska befolkningen som går sysslolös.
Min fråga är:
- Vad gör dessa personer?
- Är dom möjligen ute och reser jorden runt?
- Eller lever dom på svartjobb? (Något som jag ser allt mindre av i min vardag)
- Lever dom hemma hos morsan och gör ingenting?
Och på det tema som generaldirektören lyfter:
- Är det OK att inte göra något alls? I så fall: Varför borde myndigheterna göra något över huvud taget?
https://www.mucf.se/om-oss/aktuellt/...bb-eller-plugg
I den framgår att 140.000 unga vuxna varken jobbar eller pluggar.
I dagens DN intervjuas generaldirektören.
https://www.dn.se/ekonomi/var-tionde...ch-utbildning/
Hon efterlyser fler insatser från "samhället":
Citat:
MUCF föreslår nu att en eller flera samhällsaktörer får ett större ansvar att arbeta med frågan för att öka likvärdigheten.
– Vi vill lyfta de orättvisa villkoren för unga, men också visa att det finns möjligheter att arbeta vidare för att det ska bli bättre socialt och ekonomiskt, både för de unga som ingår i gruppen som varken arbetar eller studerar och för samhället, säger Lena Nyberg.
– Vi vill lyfta de orättvisa villkoren för unga, men också visa att det finns möjligheter att arbeta vidare för att det ska bli bättre socialt och ekonomiskt, både för de unga som ingår i gruppen som varken arbetar eller studerar och för samhället, säger Lena Nyberg.
Det är svårt att få ett riktigt grepp på siffran 140.000.
Men "en av tio" är lättare att förstå. Och då handlar det inte om skoltrötta tonåringar, utan det här är killar och tjejer i sina bästa år (16-29 år) .
Vi har väl alla någon kompis som inte riktigt fick fart på livet efter skolan, som bara drev ett tag. Men det brukade väl så småningom lösa sig; man fick något jobb eller så blev man sjukskriven, kanske långvarigt eller livslångt. Om jag förstår det rätt så räknas inte sjukskrivna in i ovanstående statistik.
Här pratar man om något annat: 10% av den unga, vuxna och friska befolkningen som går sysslolös.
Min fråga är:
- Vad gör dessa personer?
- Är dom möjligen ute och reser jorden runt?
- Eller lever dom på svartjobb? (Något som jag ser allt mindre av i min vardag)
- Lever dom hemma hos morsan och gör ingenting?
Och på det tema som generaldirektören lyfter:
- Är det OK att inte göra något alls? I så fall: Varför borde myndigheterna göra något över huvud taget?