Citat:
Mitt avtal med mina vänner är förstås ganska informellt, men typ bry sig om varandra, komma i tid när vi ska ses, bevara förtroenden etc. Och när någon börjar bryta mot detta över en viss omfattning sägs avtalet upp och man är inte längre vänner. Behövde jag verkligen förklara detta? Har du någonsin varit i en parrelation? I många fall innebär det ett avtal om sexuell exklusivitet, och om det bryts blir den drabbade väldigt upprörd.
Du talar om sociala normer, det är något helt annorlunda än ett avtal mellan individer.
Citat:
Barn saknar rättskapacitet och kan i sig själva inte ingå avtal, men det är där garanterna kommer in, och föräldrarna och garanterna kommer vanligtvis, informellt, överens om att föräldrarna ska förse barnen med mat och husrum, lära dem ett språk, ta hand om dem socialt och emotionellt osv. Bryter föräldrarna mot detta uppstår en situation liknande den när man bryter mot överenskommelsen om sexuell exklusivitet, och barnen kan tex bryta kontakten med sina föräldrar när de blivit vuxna, skriva en bok om sin uppväxt osv.
Än en gång, inget avtal. Du som förälder ingår inte på något sätt något avtal med dina barn.
Vårdnadshavare(vilket inte nödvändigtvis är föräldrarna) har lagstadgat ansvar för sina barn.
Det är lag och sociala normer, än en gång inte alls samma sak som avtal.
Citat:
Problemet för dig (och många anra) är att föräldrar och garanter oftast är samma person och du inte ser att dessa fysiska individer har två roller där de ingår ett avtal s.a.s med sig själva. Men det är egentligen inte annorlunda än om du driver en butik och sedan som privatperson köper något i din egen butik för privat bruk.
Problemet med dig är att du använder ordet avtal helt felaktigt när du pratar om sociala normer och lagstadgade skyldigheter.
