Citat:
Jag kan lova på att jag inte överdriver. Jag har åkt med många genom mina dagar och visst, jag kan tycka att någon kör som en kratta men överlag är jag aldrig orolig när jag åker med någon. Inte orolig när jag själv kör i trafiken och älskar egentligen att köra bil för det är ren avkoppling för mig. Men någon som han har jag aldrig upplevt tidigare. Nja, liv och död, jag sitter ju på helspänn och måste ha koll på backspeglar, skyltar, trafikljus, övriga bilister samtidigt som jag har koll på honom i ögonvrån och tolkar vad han ser och inte ser. Så vi är två som kör, har inte blivit bättre alls med åren. Känns som han ”zoomar ut” ibland, går in i sina tankar och missar en jäkla massa viktig information. Vi har precis köpt en ny bil nu, och den är bara att skrota. Han missade att det skulle komma en kraftig kurva och flög av vägen.
Ja storstad
Edit: känner mig tryggare när jag är med som passagerare för då vb är vi som sagt två som kör än att han kör själv. En vacker dag kommer det sluta riktigt illa när han är ute själv på vägarna
Ja storstad
Edit: känner mig tryggare när jag är med som passagerare för då vb är vi som sagt två som kör än att han kör själv. En vacker dag kommer det sluta riktigt illa när han är ute själv på vägarna
Han passar inte för bilkörning helt enkelt och det handlar inte om fler lektioner eller något. Han ska inte köra bil och detta beror på hur han är och hans personlighet.
Utan att själv åkt med, så verkar det inte som han kan planera sin körning, tänka framåt, göra riskbedömningar, veta var fokusera blicken och vara uppmärksam, samt ingen som helst självkritik, där han kan inte kopplat allt som han varit med om i trafiken till sig själv, eller ens lärt sig något om allt han redan har varit med om.
Det lämpligaste är väl att kanske höra dig för med Trafikverket om ditt dilema.
Som sagt, han ska inte vara ute på vägarna.
