Javier Milei

Så nu är vi här, år 2023 har ni äntligen en inbiten troende av den österrikiska skolan (som till och med namngett hans hundar som "Von Hayek" och "Von Mises) med en hel del populistisk krydda som röstats fram till presidentposten i ett stort land som sedan generationer varit i kris.

Upp till bevis nu, frågor:

Kommer han motarbetas av parlamentet till sådan grad att han knappt kan genomföra sina reformer?
Kommer han "walk the talk", eller blir han skakig när han väl måste genomföra sina reformer?
Är det ens möjligt för ett land som Argentina att byta peson till dollarn och stänga sin centralbank?
Ifall han genomför reformerna han lovat, kommer chockterapin att slå till för hårt? Kan folket snabbt anpassa sig till en stat som lever på en svältdiet?
Kommer han få stöd genom exempelvis utländska investerare (Musk tycktes vara intresserad)? Fria handelsavtal med USA likt Chile?

Nå, vad säger ni? Blir intressant att följa vad det blir av Argentina de nästkommande 4 åren. Argentinas börs gick redan upp 13% på en dag från valresultatet, så det är ju lovande.

Såg att han lyfte fram Sverige som ett föredöme - frågan är varför?

Fint med en politiker med polisonger.

För att Alliansen reade ut stora delar av allmännyttan till diverse oligarker som nu täljer guld på verksamheter som byggts upp och utvecklats med skattepengar. Riskkapitalister i vården och friskolekoncerner som plundrar våra skattemedel etc.

Du vet, samma saker som typ större delen av Sverige beklagar sig över, nyliberalismen är en roffarpolitik på steroider som t o m Moderaterna lämnat bakom sig.

Argentina kommer att hamna helt i klorna på IMF(i förlängningen USA) om den här snubben får sin vilja igenom. Problemet är att Argentina hopplöst sitter i skuldfällan genom vanvettspolitiken under flera decennier. Men nyliberalism är ingen lösning utan innebär bara att man förlorar sin självständighet.

Troligt att dollar inte kan appliceras som valuta då Argentina har rekordlåga dollarreserver, även landets guldreserv ligger risigt till för att applicera guld som valuta. Milei verkar även ha talat om bitcoin som alternativ, och det känns som enda realistiska alternativet ifall han verkligen vill lägga ner centralbanken, men det kommer med enorma risker.

Han vill väl förvandla landet till Chile, men jag skulle tro att det tåget har gått för Argentina. Skulden kommer förbli en verklighet, och det är svårt att trolla bort den med att sänka skatter så enormt som han lovar.

Det finns några positiva saker som talar för landet: latinamerikas näst mest vita land efter Uruguay och även bland de topp 3 mest välutbildade. Landet har en god demografisk utveckling också, och bra jordbrukskultur med en fantastiskt fertil mark som slår det mesta. Man har också funnit ganska stora mängder skifferolja, som kan göra Argentina till ett ganska så stor oljeexportör i framtiden.

Jag tror inte att han likt Chile (möjligen enda lyckade landet i Latinamerika) kan få till ett frihandelsavtal med USA, och än mindre med EU, så jag tror att mycket talar för att han ändå kommer misslyckas med de flesta av ideerna han bollar med. Att han direkt lämnar BRICS är antagligen bra, då inga latinamerikanska länder kan ändå konkurrera mot Kinas industri.

Av alla hans dåliga idéer så är nog den sämsta att vända BRICs och Kina ryggen. Kina är en viktig exportmarknad för Argentina och därtill en stor investerare i argentinsk ekonomi. Överhuvudtaget representerar Kina en livlina för Argentina ifall man vill ha en chans att ta sig ur det ekonomiska elände man försatt sig i. Vi får väl se hur pragmatisk Milei kan vara. En realistisk politik måste inkludera Kina men troligen krävs åtminstone en betydande partiell default givet det enorma skuldberget. Därefter krävs genomgripande strukturella förändringar.

Kapten Baines hade också polisonger. Det är fint och virilt.

Kina kommer köpa argentinsk kött, soja, vete, majs, etc. - oavsett ifall de har goda relationer med dem eller inte, och varesig Argentina är med i BRICS eller inte. Kina har en allt hungrigare växande medelklass och därmed är de i större behov av argentinska produkter än Argentina är beroende av billiga lågkvalitetsprodukter från kinesiska industrin, som liksom i flera andra latinamerikanska länder skulle kunna förstöra landets redan krisande industri. Frihandelsavtal med Kina skulle därmed inte vara av särskilt stor värde för Argentina. Bolsonaro i Brasilien visade väl att kineserna fortsätter både investera och importera produkter från latinamerikanska länder oavsett ifall de har antikinesiska presidenter eller prokinesiska sådana. Kineserna ser ju demokrati som ett slags dagens skämt, som vänder fram och tillbaka som jojo, med mycket show och lite verkstad. Något som inte bör störa landets långsiktiga planer.

I teorin är det givetvis bättre att ta Chile och Mexiko som goda exempel, och det värsta med BRICS kan ju vara att det blockerar länder från att skapa band med NAFTA. Chile med en befolkning på 19 miljoner får in mycket mer utländska investeringar än Argentina med 46 miljoner invånare (21 miljarder dollar mot 15 miljarder dollar). Argentina skulle definitivt behöva få in amerikansk investering i de enorma shale oil reserverna som man funnit i Vaca Muerta, där de skulle kunna producera 1 miljon fat olja per dag. Då USA är bättre än något annat land på att just extrahera shale oil så skulle jag tro att detta behöver vara prioritet nr1 för Argentinas framtida regering. Venezuelas oljeindustri ska man ta som skräckexempel i detta fall, kineserna har inte kunnat fylla på tomrummet från USA för att få igång dess döende oljeproduktion, trots att landet har större oljereserver än Saudi Arabien.

Så jag skulle inte överspela BRIC här, det har ju egentligen inte så stora resultat att luta sig emot än så länge, det har absolut inte inneburit någonslags ekonomisk mirakel i Brasilien (eller exempelvis Sydafrika) någonstans i närheten av den vi sett från Chile.

Ditt resonemang bygger till stor del på en obsolet bild av Kina som ett exportland. Sen många år tillbaka drivs kinesisk tillväxt helt av inhemsk efterfrågan. Kina är en enorm exportmarknad och alltjämt snabbt växande därtill. Utöver det är Kina stora investerare i en rad länder utanför G20. Inte minst är det relevant att ett land inte behöver ge upp hela eller ens delar av sitt nationella oberoende för att bedriva handel med Kina och få deras FDI. Så är det inte med USA som sätter både tumskruvar och tvångströja på länder som vill ingå i deras ekonomiska intressesfär. Framförallt genom skuldackumulation. T.o.m Brasiliens Bolsonaro insåg fördelarna med Kina och BRICs. Det är faktiskt av vikt för Argentina också att grannlandet Brasilien är en vital del av BRICs-samarbetet.

Som sagt så har Brasiliens ekonomiska tillväxt stagnerat sedan 10 år tillbaka, och industriella produktionen som andel av BNP har fallit mer än något annat land i världen senaste 25 åren, medan i Mexiko så står industrin för landets tillväxt. Enda anledningen till att Brasilien inte kollapsat är ju att de exporterar massa järnmalm, soja och kött till Kina en exportmarknad som ständigt växer. Det är ju ganska emot all logik att man i Brasilien och Argentina har protektionism gentemot avancerad industriell produktion från Tyskland, USA, Taiwan och Japan och massa avancerade maskiner och komponenter man aldrig själv skulle kunna bygga, medan man har allt mindre protektionism mot kinesiska industrin som producerar lågkvalitativa produkter som man skulle kunna skapa på egen hand.

Jag tänker inte ens nämna Venezuelas utveckling som är mer än en total katastrof, och Kina har gjort lite för att hålla landet från att drunkna.

Givetvis kan man inte vända ryggen till Kina, då de de kommer fortsätta vara främsta importlandet för alla typer av mineraler och jordbruksprodukter som finns i Latinamerika, men det vore idiotiskt att offra sin industri för att sälja produkter som Kina ändå behöver från kontinenten. Kina köper ju även massa järnmalm från Australien oavsett hur fientlig Australiens regering är emot Kina, liksom vi köper massa olja från arabiska länder vi ogillar.

Egentligen borde Brasilien och Australien skapa en järnmalmens OPEC för att på riktigt sätta press på Kina, men BRIC är väl ett sätt för Kina att skapa en stark beroendeställning av flertalet länder som på olika sätt strategiskt kan vara problematiska för Kinas framtid. Kineserna är ju betydligt smartare när det gäller handel än latinamerikanarna, och antagligen smartare än västerlänningar generellt. Kina kan starta en ineffektiv elbilsindustri i Salvador (i ett land som helt saknar infrastruktur för elbilar) och lova massa investeringar, och muta en del politiker i Brasilien, köpa hamnar och minor, ge stora lån till korrupta bolag, etc. - Brasilien är då fast i en beroendeställning till ett land som egentligen är mer beroende av Brasilien än tvärtom (utan brasiliansk soja så kan inte kineser föda sina grisar och höns, utan brasiliansk järn stannar kinesiska industrin).

Vi ser ju att Chile exporterar en massa till Kina (främsta exportmarknaden även för Chile) trots att de är i en frihandelsavtal med Nordamerika. Chiles industri ökar i andel av ekonomin och är runt 32% av ekonomin, Mexikos industri är också 32% av ekonomin, medan i brasilien är den nere på 17% och Argentinas industri hör till 22% av ekonomin.

Nja, Brasilien hade ca 3% real BNP-tillväxt förra året och det efter ca 5% tillväxt året innan. Men du för ett lite motsägelsefullt resonemang när du dels dissar industrin i Brasilien och Argentina men samtidigt säger att de skulle offra den om de ekonomiskt närmar sig Kina. Sanningen är förstås att Kina kan vara behjälpliga med att utveckla industrin i såväl Argentina som Brasilien. Men den kanske största vinsten är att Argentina får ett alternativ till den skuldbaserade ekonomiska utveckling som USA erbjuder. För så djupt skuldsatta länder som Argentina utgör Kina och BRICs en reell räddningsplanka som dessutom innebär att man kan bibehålla sin nationella suveränitet.