Hur gick insyning till?

Jag släktforskar och kommer ibland över texter där det står att folk synat in ett ställe men förstår inte riktigt hur det gick till eller vad det innebär.

Förstår det som att om man kom till ett ställe som ingen ägde så kunde man begära insyning av staten och då vid godkännande så ägde man marken.
Fick man marken då eller köpte man den?


Kanske nån som kan förklara mer ingående?

Har även läst om ”delat hemman” men förstår inte riktigt det heller.

"delat hemman" har jag för mig var att man indelade en gemensam mark/hemman på 2 eller fler delar.

Om min far var enda ägare till marken vi bodde på, och han dog, då kunde jag och mina syskon dela denna mark.

Osäker dock.
Testa i språkdelen här så kanske nån vet.

Staten (Kronan) ville oka skatteintäkterna, och markera närvaro, bygga församlingar etc. i Norrlands inland.

Folk uppmuntrades då att starta jordbruk i dessa områden. Den som ville starta ett jordbruk här fick leta upp mark ägd av kronan. Man ansökte om insyning till Länsstyrelsen om insyning. Länsstyrelsen utsåg en granskningsgrupp som undersökte om man på den tilltänkta gården kunde föda en familj. For detta räknades att gården kunde föda 5 kor 15-16 småkreatur och tillräckligt med åkermark for att föda familjen. Området fick heller inte vara alltför frostlänt och även grannarna fick lämna synpunkter.

Ansågs den tilltänkta gården kunna försörja en familj, beviljades de skattefrihet i 15-20 år, vilket kunde förlängas med ytterligare 10 år, for att kunna få gården på fötter. Under denna tid behövde man heller inte hålla indelt soldat och familjen var immun mot knektutskrivning.

Ovan gällde i Sorsele under första halvan av 1800-talet.

När den skattebefriade tiden var till ända gjordes den slutgiltiga insyningen. Om gården ansågs kunna försörja en familj skattlades den som 1/8 mantal, och skatter och utskylder började betalas successivt. Bonden fick då äganderätt till nybygget.

Hemmansklyvning har funnits mycket länge. Man kan se på många gårdars mantal att de troligen var delar av en större gård. Om det står delat hemman är det nog tecken på att det är just de personer det skrivs om som har genomfört delningen.

Redan på medeltiden fanns det regler mot att skapa för små gårdar, och de sista resterna av det där försvann inte förrän 1881.

Hur ska man då sammanfatta denna text?
Försöker lista ut när gubben bosatte sig där.
Betyder det att ingen bodde där när instningen gjordes?

Här är texten:

”Om man får tro papperen som uppvisades vid häradsrätten år 1800, så blev nybygget vid långvallen,
insynat den 25 februari 1798, men det måste vara skrivfel.
Inge åkermarker eller slåtterängar kunde besiktigas mitt i vintern.
Insyningen var begärd av johan larsson i långnäset.
Det dröjde många år innan någon åbo slog sig ned vid långvallen.

"Utslag uppå krono länsman jan Holmström från lule lappmark derom gjorda anhållan,
att som Krono Nybygget långvallen, hwilket efter
konungens befallnings hafwandes utslag af den 31 mars 1800, är bewiljat till upptagande,
saknar åbo, och bondesonen Per andersson ifrån burträsk i berörde socken,
med företeende af borgen för odlingsskyldigheternes upfyllande, undertecknat i wittnens närwaro af hemmansägare
Pehr hansson ifrån skellefteå, den 24 sistledne Juli anmält sig
til dess uptagande emot frihetens år.

Fördenskull prfwar jag skäligt härmed lämna honom Per andersson immision uti berörde krono nybygge
att under fem års tid få göra försök med ägornes odling och därefter sommartiden 1820
hos länsmannen i socknen anmäla sig till syns erhållande.
G.E (Gunnar eriksson)"

Det verkar som om han funnit lämplig mark 1798, år 1800 får han sitt nybygge godkänt och 5 år på sig att flytta dit och komma igång med sitt jordbruk.
Han anmodas sedan att på sommaren 1820 anmäla nybygget till länsman for insyning. Uppfyller gården då kraven får han full äganderätt till gården till 1/8 mantal.

Om du vill veta när han flyttat dit får du leta i kyrkböckerna. Han hade ju 5 år på sig från det att han fick beslutet.

Så han kom till ett ställe där ingen ägde marken, ansökte om insyning och fick fram till 1820 på sig att få allt klart?
Fick han marken alltså eller behövde han köpa den?


”då får han full äganderätt till 1/8 mantal”

Betyder det att totala marken var på tex 100 kvadratmeter, men att han bara blev ägare till 10kvdratneter?
Eftersom 1/8 är 10%.

Han kom till ett ställe där staten ägde marken och ingen annan hävdade brukanderätt till den. Den gav alltså inga skatte intäkter. Att han då fick brukanderätt till den innebar att en familj kunde få sin bärgning och staten fick skatteintäkter.
Marken var gratis, men blev hans först när gården var etablerad. Det innebar ju ändå en hel del investeringskostnader for att anlägga en gård.

1/8 mantal betydde (på 1800-talet) att gården var tillräckligt stor for att försörja en familj utan annat arbete vid sidan om. Det innebar att man hade 5 kor och ett dussintal får/getter, samt tillräckligt med odlingsmark for bródsäd/potatis.

Detta torde innebära minst 5 hektar god mark, men här (fjällvärlden) krävdes samtidigt betydligt mer.

Om familjen var självförsörjande, hur fick då staten in skatt från dom?

När den skattefria tiden är slut, kommer de och besiktigar, och så blir det en diskussion om skatt.

I äldre tider hade svenska bönder ganska mycket makt i det samtalet eftersom de inte var livegna. Deras bästa argument var, ska ni ha så mycket är det ingen mening att odla något.

Som Erilar skriver är det en bedömning av gårdens förmåga att producera. Storleken på ett mantal varierar därför beroende på dess förutsättningar, bördighet o.s.v.

Jag är inte helt införstådd med skattesystemet under det tidiga 1800-talet. Det verkar rörigt.

När gården var skattlagd utkrävdes "Bevillning", en slags inkomstskatt på 1% av gårdens beräknade avkastning.

Mantalspenning utgick for varje arbetsför person (15-62 år) boende i hushållet. Skatten betalades av husbonden. (Lappland verkar ha varit undantaget från denna pålaga)

Fattigvårdsavgift

Kreatursskatt, hundskatt,

Ôvrigt, exempelvis skjutshjälpspenningar eller salpeterskatt

Landstinget kunde också kräva ut skatt och riksdagen kunde vid behov besluta om tillfälliga extraskatter..