Betraktar jag folk på ett normalt sätt?

Jag undrar om människor betraktar obekanta eller ytligt bekanta som jag gör, eller på liknande sätt.

Helt enkelt undrar jag om jag är normal i mitt fantiserade.

När jag t.ex är på jobbet, och står med en massa medarbetare varje dag, så börjar det skapas fabler i mitt huvud - helt okontrollerat.
Alltså berättelser om djur.

Jag kan liksom inte låta bli att associera människors ansikten och kroppar med olika djur.
Så blir det att jag väljer automatiskt väljer ut ett par stycken, och gör som en barnslig pjäs i mitt huvud.

Det kan vara hönan, grisen, kossan, giraffen.. -" och han där, ser ut som en mask.. okej han får också vara med"
Så börjar det med "Det var en gång en höna..."

Det kanske kan låta komiskt för en del, men för mig är det en återkommande fråga om jag borde söka hjälp för de här tankemönstren.

Eller är det kanske helt normalt?
Känns som ett väldigt weird ämne att dra upp på jobbrasten.

Det här med att ha massa märkliga hemliga tankar om vissa arbetskollegor vi måste umgås med tror jag är ganska normalt. Troligen för att vi inte vill vara på arbetsplatsen men måste, då kommer negativa associationer fram.

En arbetskamrat hade jag som var ovanligt kort och späd, jag kallade han i mitt huvud för Skrutt (sagofiguren).
En annan tjock och kort arbetskamrat fick i mitt huvud heta Hi-Lo (Hi-Lo Auto Supply) , för han hade en t-shirt där det varumärket stog. Det går ju inte kalla dessa arbetskamrater för dessa påhittade namn, för de förstår inte. Något jag råkat göra ändå. Det blir bara stora ögon och ett stort frågetecken från dessa.

Ta inte upp sådant, för det blir inte bra.

Jag tror inte att du bör ta upp dina djurpjäser som samtalsämne på fikarasten precis utan det är nog väldigt lagom att hålla detta för dig själv. Någon hjälp tror jag knappast att du behöver för din lilla hobby så länge du inte tappar verklighetsuppfattningen på något sätt. Jag tror att din hjärna bara arbetar lite kreativt kring arbetet och kollegerna för att du ska orka med att befinna dig på den ofrivilliga plats en arbetsplats ändå är. Det är nog bara ditt sätt att göra tillvaron lite roligare. Fortsätt göra djur av arbetskamraterna du, det är ingen fara.

Man kan få lite sådana där fix-ideer i perioder. Kan själv få vissa sketch-liknande fantasier, omkring vissa personer eller vissa teman, som sitter kvar länge. Inte som stör mig, men som jag reflekterar över som "onormala".

Ditt jobb är säkert inte stimulerande nog för dig, och därför kommer fantasierna och piggar upp dig.

Det stämmer ju bra, amjag har väl aldrig haft ett roligt jobb så sett, men tankarna är väl som mest intensiva när det är extra tråkigt.
Kan ju självklart vara ett inbyggt skydd mot tristess.

En gubbe som jag alltid har associerat med någon form av gnagare, och föreställt mig hur han bor i ett klassiskt mushål i väggen och äter ost när han kommer hem, honom slog det mig idag att hans namn låter som "marsvin" (utländskt namn).
Känner mig helt mindfuckad.. Det är så jag kollar efter svansen när vi byter om.

Testa och skriv ned det, om du har ork och tid. Finns ju en del lite udda litteratur som är lite så där.
Inget du behöver oroa dig för, i vilket fall som helst.

Särskilt när vissa sitter i par, en gris och en kossa till exempel, så kommer hönan in.
Koncentrationen liksom försvinner, kan inte tänka på något annat än någon saga om en bondgård.

En gång satte sig väldigt brun man i närheten av dom, och han hade puffiga kinder och läppar.. han fick ju bli gödselstacken, då brast det nästan för mig och jag tvungen att gå.
Det liksom tar allt mitt fokus.

Tänk om man ballar ur om något år, det är jag rädd för.
Har lite störningar i släkten så att säga..
Det här är kanske början på utbrottet av sinnessjukdom för min del.

Det är väl inte så konstigt?

Har själv sett Lilla Anna och Långa Farbrorn, Gandalf, James Bond, Jabba the Hutt med flera. Det är lite av en konst att hålla färgen och att inte nämna fel namn och man ska ju helst inte glo på dem med stora ögon när de lever upp till sina namn. Ett rikt inre liv är positivt så länge man inte är allt för respektlös mot omgivningen.