Funderar på att starta ett nytt parti: Gravitationalismen...

Jag har skrivit en ny religion, som heter, Gravitationalismen...
Förut var jag kristen, men idag, har jag blivit, "Gravitationalist" där döden blivit min nya Gud.

Men sen började jag tänka lite på demokrati,
"Gravitationalister" är liberala och stoiska, döden är en accepterande Gud men samtidigt en väldigt realistisk sådan. Detta är alltså inget "hokus pokus" med massa feministisk "fantasi-dramatik" som endast skapar problem för att "tension" ska aktivera sexuellt "makt-spel" för kvinnor.

"Makt är oviktigt, då dödens makt är oändlig..."

Nu behöver ju inte alla dö, men medan$ man lever, så kan man finna sinnesroN hos den förlåtande acceptansen i livet från "Gravitationalismen", något som idag är ett "Guld-korn" i "osäkra tider" som idag.

Vad tror ni om "Gravitationalismen" som ny religion eller nytt parti?
Hade ni joinat? Varför isåfall och varför hade ni dissat det om inte?

Det krävs nog lite mer än så för att fatta ett beslut på om man vill gå med eller inte. Dessutom så låter det som hocus pocus för mig, när du beskriver döden som en gud.

Sno inte mitt ord för f-n!

Ja, som tidigare postare skrev får du nog beskriva lite mer utförligare vad din religion går ut på? Är det centrala en acceptans av och ett fokus på just döden?

Att fatta ett beslut som handlar om att lära sina partimedlemmar vad förlåtelse, acceptans, säkerhet och godkännande är, är inget svårt beslut för mig.

"Hokus-pokus är inte realistiskt, men, det är "Gravitationalismen...!"

Haha, jaså? Har du också börjat använda det ordet?
Då kanske vi redan är i samma parti utan att parti:et ens börjat existera ...

Religionen och partiet handlar om:
* En chans att stanna upp när stressen är påtaglig
* Att kunna gå vidare när man sitter fast
* Förlåtelse, samt bearbetning av sorg

* Acceptans
* Sinnesro
* Lugn

* Realistism och stoism
* Godkännande
* Säkerhet

Sen är döden inget måste, utan mer ett hjälpmedel om man har svårt att acceptera svåra saker i livet. Ett bra alternativ för att även hjälpa människor som lidit mycket i sitt liv. Ett humanitärt alternativ för självkänslan, istället för det enkla alternativet att utnyttja andra (goda) människors "svagheter". Alltså, diciplin, att utnyttja styrkorna som finns gömda där ingen längre tittar...

Det var väl ett par fina grundpelare tycker jag! Det låter lite som mindfulness, eller buddhism (fast utan återfödelse). Har själv börjat med mindfulness och intresserat mig för meditation då jag länge varit deprimerad och mått mycket dåligt, känns som att så många fler hade mått bättre av att just kunna stanna upp och inte låta sig dras med i känslostormar (sluta identifiera sig med våra begär).


(Haha, 'gravitationalism' var ett påhittat ord jag brukade använda när jag diskuterade med kreationister för många år sedan. De brukade kalla dem som "trodde" på evolutionen som 'evolutionister' och pratade om att de accepterade 'mikroevolution' (typ hundraser) men att ingen observerat hur en apa födde en människa osv. När man beskrev att det tog miljontals år kunde de säga att "tiden är eran Gud!". Då brukade jag fråga om de trodde att en galax var resultatet av gravitation, och svarade de då 'ja' anklagade jag dem för att vara gravitationister. På skoj drog jag igång samma sorts argumentation, att jag kunde acceptera 'mikrogravitation' (en penna som faller till marken) men att "ingen hade minsann observerat att en galax bildas!" Försökte de säga att det tog väldigt lång tid för en galax bildas sa jag "aha! Så tiden är din Gud?!" Larvigt, jag vet, men jag försökte väl få dem att se problemet med deras argumentation)

När tiden är "Gravitationalistens" Gud så saknas diciplin!
Men när döden blir "Gravitationalistens" Gud, så återfår "Gravitationalisten" tillbaka sitt förstånd och på så sätt så ses även galaxernas värde, och inte enbart pennan$...!

Haha intressant, men jag skulle kunna "försvara" "Gravitationalismen", för att tiden är inte min Gud ...

Jag är alltså "Gravitationalist 2.0" kan man säga . jag uppdaterade programmet med döden haha.

Jag tycker du börjar med någon form av kyrka (eller vad namnet för detta skulle vara inom gravitationalismen) eller en studiecirkel. Testa marknaden lite. När partiet sedan växt och stadgat sig efter något/några år är det dags för ett parti, för att representera minoritetsgruppen gravitationalisterna på ett samhälleligt plan. Börja på kommunnivå och jobba dig uppåt. Fullt ös!

Oj, det var häpnadsväckande nyheter du kommer med! Hur menar du, att alla inte behöver dö?

Låter mest som den hemska gamla abrahamismen i lätt förklädnad!

Guldkorn i osäkra tider får väl folk söka bäst de vill; men detta hör hemma i religionen, inte politiken!

Starta en sekt istället för ett parti! Förmodligen har det förstnämnda dessutom sannolikt större ekonomisk potential, om detta är ditt mål!