Upprättelse efter intagning för tvångsvård (LPT)?

Jag önskar hjälp med upprättelse efter ett frihetsberövande, främst genom att få en överprövning av ett intagningsbeslut (LPT) som jag hade rätt till men aldrig fick. En sammanfattning följer nedan.

Förvaltningsrätten

En chefsöverläkare fattar ett beslut om intagning för tvångsvård (LPT).

Jag överklagar intagningsbeslutet hos förvaltningsrätten.

Förvaltningsrätten informerar mig dagen innan förhandling om att jag ska till förhandling nästa morgon.

Förvaltningsrätten förordnar en advokat som biträde för mig dagen innan förhandling.

Jag uttrycker för advokaten att jag vill att han ska besöka mig innan förhandlingen för att vi ska kunna gå igenom målet.

Det är omöjligt att förbereda mig på förhandling inom 24 timmar eftersom jag vägras tillgång till bl.a. min journal, lagen, dator, Internet, samtal till andra än myndighetspersoner och diskussion med min advokat.

Advokaten besöker mig inte innan förhandlingen som jag begärt och kontaktar mig inte på annat sätt.

Advokaten hörs inte i förvaltningsrätten.

I förvaltningsrätten säger chefsöverläkaren bl.a. att jag lider av en allvarlig psykisk störning, har ett oundgängligt behov av sluten psykiatrisk tvångsvård och att tvångsmedicinering kommer att sättas in för att en neuropsykiatrisk utredning ska kunna genomföras.

Förvaltningsrätten går på chefsöverläkarens linje och avslår mitt överklagande av intagningsbeslutet.

Förvaltningsrätten uppger i domen sådant som jag aldrig uppgett som att jag "inte känner mig lika deprimerad längre" vilket ger bilden av att intagningen hjälpt mig.

Efter att förvaltningsrätten avslår överklagandet av intagningsbeslutet lägger jag mig knäckt i en soffa utanför förvaltningsrätten och frågar advokaten vad vi kan göra nu. Advokaten svarar att vi kan överklaga, undrar om jag vill det och jag svarar ja.

Av advokatens kostnadsräkning till förvaltningsrätten efter förhandlingen framgår att han tror att målet gäller intagning för rättspsykiatrisk vård (LRV).

Kammarrätten

Efter några dagar tillställer advokaten mig en fullmakt för underskrift att anhängiggöra, utföra och bevaka talan angående intagningsbeslutetet hos kammarrätten och far med osanning om att han kommer att besöka mig om jag skriver under den. Jag skriver under fullmakten och skickar tillbaka den till advokaten.

Jag skriver brev till advokaten om att jag önskar en muntlig förhandling i kammarrätten, att jag kan behöva hjälp med att få fram, formulera och framföra bevisning från bl.a. läkare och psykiatrer och att jag inte tror att kammarrätten kommer att avgöra målet på befintliga handlingar till min fördel.

Efter att advokaten fått fullmakten säger han att han inte kommer besöka mig för att de inte brukar göra det. Han hotar mig om att begära sitt entledigande om jag önskar besök av honom. Han begär inte sitt entledigande men besöker mig inte som utlovat för att gå igenom målet.

Advokaten tillställer kammarrätten ett överklagande av intagningsbeslutet utan att diskutera innehållet med mig, utan att jag godkänt det och utan att presentera den bevisning som jag begärt att advokaten ska hjälpa mig med att få fram, formulera och framföra.

Advokaten går på semester och hör aldrig av sig igen till mig i målet.

Intagningen

Ett team av överläkare, psykolog och personal från kliniken genomför en utredning under flera veckor som visar att hållpunkter saknas för den psykiska störning jag anklagats lida av.

Efter utredningen bedömer överläkaren som ansvarat för den att förutsättningar för tvångsvård saknas varefter chefsöverläkaren påstår sig skriva ut mig från tvångsvård utan motivering.

Kliniken påstår att jag nu vistas på kliniken frivilligt enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL).

Efter att kliniken bedömt att förutsättningar för tvångsvård saknas begär jag om utskrivning från kliniken flera gånger. Kliniken vägrar att skriva ut mig från inrättningen, hotar i stället om konvertering igen till tvångsvård (LPT) med tvångsbältning, tvångsavklädning och tvångsinjicering av "gammal medicin med fler och värre biverkningar" som följd om jag fortsätter att begära om utskrivning. Kliniken försätter mig därmed i ett limbo utan möjlighet till utskrivning från inrättningen eller en domstolsprövning.

Överläkaren som ansvarat för utredningen upprättar falsk handling till kammarrätten om att inget nytt framkommit avseende min "sjukdomsutveckling och tillstånd vid intagningen". Överläkaren undanhåller rätten utredningens slutsatser och påstår för rätten utan motivering att jag skrivits ut från tvångsvård. Advokaten hör inte med mig om det stämmer, kontaktar inte mig och undanhåller mig handlingen.

Kammarrätten frågar advokaten om jag fortfarande begär att rätten ska pröva intagningsbeslutet och uppger att om han inte svarar kan de ändå komma att pröva intagningsbeslutet. Advokaten hör inte med mig om jag fortfarande vill det och undanhåller mig handlingen.

Advokaten upprättar falsk handling till kammarrätten om att han "avslutar ärendet" och lägger därmed ned målet. Advokaten gör detta utan behörighet och undanhåller mig handlingen.

Kammarrätten är medveten om att advokaten inte svarat på deras fråga och i hans kostnadsräkning framgår att han inte heller kontaktat mig efter frågan, men rätten begär inte svar på frågan från advokaten och de kontaktar inte heller mig.

Kammarrätten är medveten om att advokaten inte fått fullmakt att avsluta ärendet och lägga ned målet, men begär ingen sådan från advokaten.

Kammarrätten fattar ett avskrivningsbeslut med hänvisning till falsk uppgift om att jag uppgett att jag inte yrkar att rätten ska pröva intagningsbeslutet. Advokaten begär inte om rättelse av denna falska uppgift och undanhåller mig beslutet. Kammarrätten tillställer mig inte heller kopia på beslutet.

Tidsfristen för överklagande av det felaktiga avskrivningsbeslutet löper ut eftersom jag inget får veta om det.

Jag väntar på förhandling om intagningsbeslutet i kammarrätten i flera månader, väntar på att advokaten ska höra av sig efter sin semester och försöker till slut att byta advokat hos kammarrätten.

Kammarrätten uppger att målet avskrivits, att tidsfristen för överklagande löpt ut och att det enda jag kan göra är att begära resning på egen hand utan rättshjälp.

Jag skriver till advokaten om att jag fortfarande är ofrivilligt intagen, undrar varför han lagt ned målet bakom min rygg i strid mot mitt intresse och undrar hur jag nu ska få en prövning av intagningsbeslutet som jag begärt. Advokaten svarar inte på mitt brev.

Jag skriver igen till advokaten och tillägger att jag kommer gå vidare med ärendet om han inte svarar på mina frågor. Han tillställer mig ett brev som svar på min "klagoskrift" i vilket han inte svarar på mina frågor. Han uppger att han tyckte att det var onödigt med en förhandling och påstår falskeligen att kammarrätten ändå inte skulle prövat intagningsbeslutet.

Jag begär alla mina handlingar från advokatbyrån. Advokaten undanhåller mig fortfarande vissa handlingar, t.ex. sin skrivelse till kammarrätten i vilken han lagt ned målet.

En ny överläkare kommer till kliniken, blir arg på mig och säger att jag inte får vara där eftersom jag inte genomgår någon vård och ser till att jag blir utskriven från kliniken.

Kliniken påstår att jag var tvångsintagen i fyra veckor och att jag sedan var frivilligt intagen.

I verkligheten höll kliniken mig ofrivilligt intagen i sammanlagt sju månader och for med osanning i min journal om att alla mina utskrivningsbegäranden under sju månader endast var "informationssamtal om mina rättigheter".

Under intagningen intog jag ingen medicin och genomgick ingen behandling, vare sig frivilligt eller under tvång, trots att chefsöverläkaren i förvaltningsrätten uppgav att jag kommer tvångsmedicineras.

Efter intagningen

Jag är knäckt av att ha hållits ofrivilligt intagen på en sluten psykiatrisk klinik i sju månader under konstanta hot om tvångsåtgärder och utan att jag fått en överprövning av intagningsbeslutet som jag begärt och hade rätt till.

Jag anmäler kliniken till HSAN och Socialstyrelsen. Alla anmälningar läggs ned.

Jag anmäler advokaten till Advokatsamfundet. De ger honom endast en erinran för att han undanhöll mig avskrivningsbeslutet. De bortser helt från att han inte skrivit överklagandet i samråd med mig, lagt ned målet bakom min rygg och undanhållit mig alla handlingar i målet så att jag gått förlustig min möjlighet att med ordinära rättsmedel få en överprövning av intagningsbeslutet.

Jag begär resning på egen hand dels i förvaltningsrättens mål, dels i kammarrättens mål. Jag bifogar bl.a. yttrande från överläkaren angående klinikens utredning om att hållpunkter saknas för den psykiska störning jag anklagats lida av. Kammarrätten förvränger hela min resningsansökan och klinikens utredning till att handla om att jag "anser att en psykolog var av en annan uppfattning" och att det inte är tillräckliga grunder. Ingen förvaltningsdomstol meddelar prövningstillstånd.

Jag anmäler överläkaren, som yttrade sig till kammarrätten, för brott till polisen eftersom han for med osanning om mitt tillstånd och undanhöll klinikens utredning som bevisade att intagningen saknade lagligt stöd.

Jag anmäler advokaten för brott till polisen eftersom han lagt ned mitt mål om intagningsbeslutet i kammarrätten bakom min rygg.

Flera åklagare som jag pratar med hånskrattar åt mig, påstår att jag var på kliniken frivilligt i ett halvår och säger att inga brott därför förövats. En åklagare tror att jag varit intagen i flera år frivilligt och att jag fortfarande är frivilligt intagen.

Efter flera omprövningsbegäranden går en åklagare vidare i målet mot advokaten.

I polisanmälan, vilket framgår av förundersökningsprotokollet, uppgav jag att det viktigaste är att åklagare har att ta ställning till huruvida brottet avser dels tjänstefel (som inte kräver uppsåt), dels trolöshet mot huvudman (som kräver uppsåt). Till och med den tilltalade advokatens försvarare uppgav att det misstänkta brottet snarare handlar om tjänstefel än trolöshet mot huvudman.

I polisförhör erkänner advokaten att som han uppfattade det var det intagningsbeslutet som jag ville att kammarrätten skulle pröva.

I polisförhör uppger jag bl.a. att jag naturligtvis har ett skadeståndsanspråk.

Åklagare väcker åtal i tingsrätten angående trolöshet mot huvudman.

Trots att jag begärt att åklagare har att ta ställning till huruvida brottet avser tjänstefel och det är lättare att bevisa eftersom det inte kräver uppsåt åtalades advokaten inte för tjänstefel, inte ens som alternativ brottsrubricering.

Mitt målsägandebiträde säger att avokaten kommer att dömas för brott och att han kommer hjälpa mig med resning. Mitt målsägandebiträde överlåter målet på sin kollega som säger till mig att jag inte kan få skadestånd eftersom det inte finns någonting att begära skadestånd för. Jag insisterar om att jag vill ha skadestånd för att jag t.ex. ska kunna bekosta upprättelse för intagningen, men kollegan säger att det inte är möjligt och att han inte kan begära skadestånd.

Tingsrätten bedömer att advokaten fått i uppgift att se till att jag får en överprövning av intagningsbeslutet i kammarrätten, men att advokaten inte förstått det och därför inte hade uppsåt. Tingsrätten ogillar åtalet.

Åklagaren går inte vidare med hänvisning till att jag "inte har ett skadeståndsanspråk". Jag förklarar att jag har begärt skadestånd men att mitt målsägandebiträdes kollega säger att jag inte kan få skadestånd och att han därför anser sig inte kunna framföra ett skadeståndsanspråk.

Efter flera omprövningsbegäranden går en åklagare vidare. Domen överklagas till hovrätten.

Hovrätten bedömer att advokaten gjort fel och skadat mig genom att lägga ned målet, men att advokaten inte hade något personligt intresse i saken och därför inte hade uppsåt. Även hovrätten ogillar åtalet.

Domen överklagas av mitt målsägandebiträdes kollega till högsta domstolen. Högsta domstolen meddelar inte prövningstillstånd.

Advokaten ansågs alltså ha saknat uppsåt trots följande bevisning

1. jag själv överklagat intagningsbeslutet hos förvaltningsrätten och aldrig ändrat yrkandet därefter,
2. jag bekräftat efter advokatens fråga att han ska överklaga förvaltningsrättens dom om intagning för tvångsvård hos kammarrätten,
3. advokatens uppgift enligt fullmakten som han själv författat var att anhängiggöra, utföra och bevaka talan angående intagningsbeslutet,
4. advokaten i överklagandet som han själv författat begärt en överprövning av intagningsbeslutet hos kammarrätten,
5. kammarrätten efter överklagandet av intagningsbeslutet upprättat ett mål om att saken gäller beslut om intagning för tvångsvård,
6. kammarrätten frågat advokaten om jag fortfarande begär att intagningsbeslutet ska prövas,
7. advokaten inte efterhörde om jag fortfarande begär att intagningsbeslutet ska prövas,
8. advokaten undanhöll mig alla handlingar i målet efter att han gick på semester och undanhöll mig handlingar även efter att jag begärt alla handlingar från advokatbyrån,
9. advokaten ignorerat mitt brev, gett ett icke-svar på mitt andra brev och uppgett falsk uppgift om att kammarrätten ändå inte skulle prövat intagningsbeslutet,
10. advokaten erkänt i polisförhör att det var intagningsbeslutet som han uppfattade att jag ville att kammarrätten skulle pröva.

Mitt målsägandebiträde hjälper mig inte med resning som utlovat och gör sig otillgänglig för mig. Kollegan till målsägandebiträdet hänvisar till målsägandebiträdet.

Vad önskar jag nu?

Jag vill ha upprättelse, främst genom en överprövning av intagningsbeslutet, bl.a. eftersom

1. jag har en dom på mig av förvaltningsrätten som säger att jag led av en allvarlig psykisk störning och hade ett oundgängligt behov av sluten psykiatrisk tvångsvård,
2. klinikens utredning funnit att hållpunkter saknas för den psykiska störning jag anklagats lida av, dvs. jag led inte av en "allvarlig psykisk störning",
3. jag aldrig intagit någon medicin eller genomgått någon annan behandling, dvs. jag hade inte ett "oundgängligt behov av sluten psykiatrisk tvångsvård",
4. jag hölls ofrivilligt intagen i sju månader på en sluten psykiatrisk klinik vilket påverkat mitt liv negativt väldigt mycket i flera avseenden.

Jag anser att jag borde få en överprövning bl.a. eftersom

1. jag hade rätt till en prövning,
2. advokaten berövat mig på en prövning genom att med begagnande av falsk handling inte vidhållit min begäran om att få intagningsbeslutet prövat,
3. kliniken förhindrat en prövning genom undanhållande av klinikens utredning och med begagnande av falsk handling uppgett att inget nytt framkommit för kammarrätten,
4. kammarrätten omöjliggjorde en prövning genom ett felaktigt avskrivningsbeslut med hänvisning till falsk uppgift om att jag uppgett att jag inte yrkar att rätten ska pröva intagningsbeslutet,
5. hovrätten bedömt att advokaten, mitt biträde, gjort fel som lagt ned mitt mål och skadat mig även om uppsåt inte ansågs bevisat av åklagaren.

Ingen jurist, advokat eller annan som jag har kontaktat säger att de arbetar med sådant här och att de inte kan hjälpa mig. Jag hoppas ändå att det finns någon som kan hjälpa mig. Jag undrar därför om någon kan ge mig tips på hur jag kan få upprättelse eller på annat sätt kan hjälpa mig i detta.

Arbetsro och god stämning emellan åklagare och advokater, poliser, socialtjänst samt domare trumfar i alla lägen rättssäkerheten och den enskildes rätt till prövning, att bli hörd, osv. Jag är illa berörd, men inte ett dugg förvånad, över din berättelse.

Nej, jag har inga råd att ge, då ingen advokat vill eller vågar ta i dessa ärenden. Sverige är inte USA. Där skulle myndigheterna ha stämts flera gånger om och troligen förlorat med miljonskadestånd att betala ut.
Nej, rättssäkerheten är inte alls garanterad i Sverige.

Sju månader är lång tid numera. Vad var orsaken till att du blev intagen?

Som andra säger är man förmodligen chanslös i såna här saker. Jag har varit i förvaltningsrätten och det var mest en formalitet. Ett godkännande av överläkarens beslut var givet.

Du inser att du slåss mot väderkvarnar här?

Jag ser inte hur du kan gå "vinnande" ur en sån här fajt, även om du skulle vinna tillslut...

Hur kom du i kontakt med psyket till att börja med? Gick du i terapi? Blev du haffad av polisen? Var du på besök hos vårdcentralen? Blev du ditskickad av familj/vänner?

I huvudsak för att jag anklagats för att vara psykotisk. Klinikens utredning fann att hållpunkter för det saknades.


Jag inser att det inte är lätt att få upprättelse.


Min familj försökte i ett och ett halvt år att få mig tvångsintagen genom åtskilliga kontakter med kliniken utan mitt vetande. Till slut lyckades de en dag övertala en läkare att besöka hemmet medan jag låg och sov. De pratade i flera timmar och läkaren begärde polishandräckning medan jag sov. Jag fick inte ta på mig kläder utan räcktes en morgonrock. Som nyvaken utan tillräcklig sömn med min familj, läkaren och åtta poliser som tittade på mig lyckades jag inte i den situationen försvara mig tillräckligt bra mot ett och ett halvt års anklagelser.

Jag fattar att du inte vill diskutera själva diagnosen, men för att kunna diskutera tvångsvården så behöver vi veta mer om omständigheterna. Var du omyndig när tvångsomhändertagandet skedde? Bodde du hos dina föräldrar eller i eget boende? Tror du att dina föräldrar har nån störning som får dem att vilja LPT:a dig, eller att de bara har missförstått något?

Vårdintyg menar du, du kan knappast överklaga det då det bara gäller 24h.

Hur tänkte du ens besöka advokaten om du är placerad sluten psykiatrisk vård? Eller blev du utsläppt men under uppsikt?

Läsvärt inom ämnet:

https://www.riksdagen.se/sv/dokument...sfs-1991-1128/

Intagningen skedde ett år efter min student. Bodde då hos mina föräldrar. Blev utkastad från familjehemmet i samband med intagningen. Varje gång jag sagt någonting om min familj och försökt förklara mig har jag ansetts projicera av psykiatrerna och sakkunnig. Därför hänvisar jag främst till skriftlig bevisning från bl.a. klinikens utredning. Men eftersom du frågar kan jag nämna några omständigheter så får du avgöra:

Mina ”föräldrar”

• Är inte mina biologiska föräldrar.
• Har favoriserat mitt syskon som bl.a. alltid tilltalats med smeknamn, serverats frukost på sängen, fått kläder torktumlade, fått sängen bäddad och fått den dyraste måltiden på restauranger.
• Har druckit sig fulla och skrikit på varandra varje helg under min uppväxt.
• Har hotat att skilja sig flera gånger i månaden under min uppväxt.
• Har gått till psykologer och psykiatrer.
• Har aldrig kramat mig eller aldrig sagt att de älskar mig.

Min ”mor” har

• Varit neurotisk, haft anorexia och gått till psykiatrin.
• Gått i primalterapi.
• Låst in sig på toaletten flera gånger i månaden under min uppväxt och skrikit i flera timmar varje gång.
• Gått till spåtanter som samlat in bl.a. hennes hår och naglar i spåritualer.
• Använt bensodiazepiner i 30 år.
• Varit otrogen mot min far med min fars kollega, familjevänner, flygkaptener och bartenders.
• Tittat på porrfilmer på TV tillsammans med hennes släkt medan jag var hemma.
• Sagt att hela familjen kan titta på porr tillsammans.
• Tagit på min penis flera gånger, skrattat och börjat prata om döden och sagt ”Vi kan dö när som helst”.
• Bjudit hem främmande män som bäddat ned mig på kvällen medan min far var bortrest.
• Jobbat hela sitt liv på en myndighet, sagt att hon är ”kompis” med polisen och om jag inte accepterar att hon och min far skriker på mig kommer polisen att ta mig.
• Sagt till mig bl.a. ”Du var inte den son som vi trodde att vi skulle få”, ”Du blev inte som vi hade tänkt”, ”Du är ett annorlunda barn”, ”Du blev inte som ditt syskon”, ”Tänk om du föddes som ett barn med speciella behov”, ”Ditt syskon har ju fått det bästa av de biologiska föräldrarna”, ”Du har kanske fått de sämsta generna”, ”Har du tänkt på att du kanske fått andra gener?”, ”Jag är så glad att jag har ett barn (syskonet) som är så lyckat”, ”Du har inget liv! Titta på ditt syskon, som har det!”, ”Du är djävulen själv”, ”Jag tror att du är bög”, ”Jag skiter i dig”, ”Skaffa dig ett liv”, ”Du är värdelös”, ”Ditt syskon är lyckat, du är misslyckad”, ”Den bästa julklappen är att ditt syskon mår bra”, ”Du är hjärnskadad”, ”Tänk att det kan vara så att alla dina problem beror på att du skadats som barn”, ”Du kan vara skadad i hjärnan” och ”Flytta på dig eller jag tafsar på dig”.

Min ”far" har

• Sagt att han har Asperger.
• Varit deprimerad.
• Gått i terapi för sexmissbruk efter att jag avslöjade för min mor att han spenderat de flesta eftermiddagar, kvällar och nätter under min uppväxt med att titta på tortyrporr.
• Förfalskat sedlar och fått villkorlig dom i tre år.
• Varit otrogen mot min mor med sin kusin.
• Ofta jagat runt mig i hemmet, ofta försökt slå in dörren när jag gömt mig i mitt rum eller toaletten efter att han jagat mig och bröt en gång nästan min handled.
• När jag flyttat hans skor åt sidan stängt av vattnet i bostaden när jag duschade och tvingat mig att gå naken med schampo i ögonen och flytta tillbaka skorna på rätt plats.
• När han sett att jag var inne på BRIS webbsida och läst i föräldrabalken stängt av elen i bostaden, bommat för ytterdörren och åkt till sommarstugan och lämnat kvar havregryn som mat.
• Sagt till mig bl.a. ”Du är ett missfoster”, ”Du har ju någon form av störning” och ”Det är ju någonting som är fel med dig”.

Jag berättade om flera omständigheter ovan för chefsöverläkaren som fattade intagningsbeslutet, som log och sa att det är inga brott.


Jag bad om att advokaten skulle besöka mig för att gå igenom målet. Det finns samtalsrum på inrättningen. Kliniken ville inte förklara för mig vad de grundar sina diagnoser på, så det var svårt eller omöjligt för mig att försvara mig mot anklagelserna. Jag fick inte heller själv ta del av min journal. Advokaten hade kunnat begära att få ut skriftligt material som bevisning, eftersom uppgifter som kliniken använde sig av fanns där. Advokaten hade kunnat gå igenom materialet med mig. Det fanns mycket undanhållen bevisning till min fördel, som det senare visade sig efter intagningen när jag fick ta del av journalen.