Hur klarade folk så mycket elände förr i tiden?

Folk var hårdare och inte så bortskämda!

Går man tillbaks några år så fick alla även barn jobba hårt för att överleva. Folk var tuffare förr och hade inte tid att fundera om dom hade adhd, elöverkänslighet, genusproblem mm. I dag sitter många och tänker för mycket framför skärmar samtidigt som dom glufsar i sig läskeblask och skräpmat=depp

Visserligen var dom dum nå jävulst innan upplysningen mm(startade häxjakt osv för att klimatet förstörde skördar)
Men jag känner att bästa livet vore en mix av tidigt 1900tal och skärmar. Amish kanske har hittat sweetspoten när det kommer till lågt ekologiskt avtryck och bra livskvalite

Jag tänker att det beror på hur världen ser ut runtomkring människor. På den tiden du pratar om var det ju den enda verkligheten som fanns, de kunde ju inte tänka sig att livet skulle bli lättare, så de fann väl sig helt enkelt i den miserabla verkligheten som var deras liv. Såklart de också sörjde när barnen dog i svält eller sjukdom, men det hade ju grannens också gjort förra vintern, som en annan användare skrev, om man lät sorgen bryta ner en så dog man helt enkelt. Men de visste ju också att de hade det förjävligt, det var ju därför så många emigrerade till Amerikat.

Idag är ju världen helt annorlunda, man dör inte av feber, vi har sjukvård och läkemedel, och vi behöver inte leva av marken på samma sätt, livet är mycket lättare, så därför kommer andra saker som psykisk ohälsa och utmattning upp till ytan istället, sånt som de knappt visste fanns.

Vi människor är väldigt anpassningsbara.
Dessutom är ju "elände" osv alltid beroende av sin kontext, där eländet i en tid kan anses hur normalt som helst, och i andra som helt omöjligt att överkomma.

Se tex på sådant som hur vi ser på "sjukskrivning" tex.
Vilka besvär hade varit tillräckligt för att en sjukskrivning skulle kunna utverkas utan att det stack i ögat tex?
Ja, det är olika. Om vi tittar på de där sk "arbetslägren" som etablerades i samband med Andra världskriget och därefter (de tyska arbetslagen, eller de sovjetiska Gulag-lägren).
För, du vet, det gick att bli sjukskriven där också.

Bara det att de lägsta kraven var så mycket högre ställda än vad som hade ansett som socialt acceptabelt idag.
Jag mins inte exakt, men det krävde en feber på minst över 40 grader för att få en sjukskrivning i ett arbetsläger. Det innebar att man tex var tvungen att gå ut i smällkalla vinterskogen, på en milslång promenad till och från arbetsplatsen varje dag - trots att du hade ca 40 graders feber.

Så visst går det. Eller ... man kan mer än vad man tror ...

Idag kan vi ju bli sjukskrivna bara för att vi själv vill det. Ja, det går ju att ringa in en sjukskrivning utan läkarutlåtande. Sen behövs en sådan efter några dagar, såklart.


Vi är anpassningsbara, och är det jobbigt så är det jobbigt, men om man måste så gör man.
Vad förväntade du dig att man skulle göra om det blev "för jobbigt" ???

---

Tänk också såhär, att det som idag anses vara "normalt och övergående elände", det kan ju i en framtid ses som ett elände som Aldrig hade accepterats.
Dvs när vi, i en framtid, inte längre lever i våra biologiska kroppar utan har laddat upp vår medvetande på "internet."
Då har vi ju inte längre några sjukdomar, inte någon huvudvärk. Inte magont. Inte eksem, inte nageltrång, och inte ens illamående eller någonting sådant.

Dvs allt sådant som ses som helt normalt och överkomligt idag, det hade ju varit upphov till kollektiva ramaskrin i en sådan framtid.
Vem vill liksom gå omkring med illamående och diarré om man inte behöver det.



---

Det är j u också så att även om man kan blicka tillbaka på de som fanns förr, och välja att bara se det eländiga i deras liv.
Men för dem själva, så levde de ju med ungefär samma glädjeämnen som vi gör idag.
Och de visste att fira. I synnerhet före Reformationen, då det firades nästan varje helg - ibland mer än så t.o.m.

Saker kunde ändå vara eländiga.
Tänk dig tex att åka, på 800-talet, i en öppen vikingabåt över ett stormigt Nordsjön mitt i November eller så.
Iskalla vindar och ständigt regn. Och du har inget regnställ ens.
Det är bara yllemanteln du har att dra om dig. Har du tur så har du kunnat tjära dina brallor så det inte regnar genom.Men ... fyfan alltså. Det är en sanning som tar romantiken från allt som har med vikingatidens äventyr från oss.

Men du kan nog vara säker på att de inte direkt satt och lipade under hela sjöfärden.
De visste nog att underhålla sig själva, trots dåligt väder och sjösjuka.


Eller, för bara 150 år sedan ... eller bara 100 t.o.m. då folk inne i storstäderna gick på dass ute på gården. Dass som stod i en lång länga. Där kunde man alltså sitta och skita tillsammans med alla sina grannar om mornarna.
Kanske inte jättekul precis ... men för dem så var det säkert tillfälle för många muntra samtal.