Hur klarade folk så mycket elände förr i tiden?

Förr i tiden var det ju vanligt att barnen dog och att familjen drabbas av massor av hemska saker. I nutid mår många så dåligt fast de egentligen inte har råkat ut för något riktigt hemskt. Mådde människor på till exempel 1600 talet sämre än människor i dag eller var de bättre på att hantera eländet? Hur i så fall?

Hur människor mår subjektivt beror till största del inte hur de har det utan vad de ser framemot och tror på såsom tex förbättringar av olika slag. Ju mer människan kan tro på att "det blir bättre" eller "det går över" desto bättre mår hon. Välmåendet sitter bara till mycket liten del i det materiella.

Väldigt spännande fråga! Om jag gissar vilt så tror jag att de säkert sörjde sina barn lika mycket som föräldrar som förlorar sina barn idag gör, men att det var ett annat bit-ihop-tänk. Man hade helt enkelt inte möjlighet att låta sorgen ta över, för då dog man. Men samtidigt känns det inte som att min gissning här förklarar allt…

Hur klarade folk så mycket elände förr i tiden?

En del hade en religiös tro. En del förklaras med socialdarwinism - dom som inte klarade 25-35 årsåldern förde oftast inte sina gener vidare, så att generationerna blev förhärdade...ungefär som att giraffer med längre halsar får äta fler blad.

Förr fick dom inte så mycket eländig information som det är idag, dom hade bara sina egna problem som skedde runt deras närhet och visste inte bättre.

Om 500 år så kommer dom undra hur vi klarade alla problem med alla dessa skjutningar osv..

Bad times create hard men.
Hard men create good times.
Good times create soft men.
Soft men create bad times.

De drack sprit. Väldigt mycket.

För att man var tvungen, man bet ihop och satte hoppet till gud eller spriten. Vissa tog även livet av sig förr i tiden när livet blev för jäkligt.

Vi "moderna" människor klarar av detta också, människor var inte hårdare förr (ur en ren biologisk förutsättning) utan anpassade sig till de förutsättningar som rådde på den tiden för att överleva.

Om din fru dör när hon förlöser sitt åttonde barn så hjälper det inte att du är ledsen, de andra 7 barnen behöver utfodras, likväl kräken på gården och åkern kommer inte slå sig själv.

Alternativet att sitta och tycka synd om sig själv fungerar inte, då dör du, dina barn och boskapen, huset reparerar inte sig själv så ni fryser ihjäl på vintern. Bättre att bita ihop, trägen vinner (och sedan ska du dö, guds rike är frälsningen som hägrar).

Människor tenderar oftast att "gilla läget", så länge man inte har det sämre än någon annan (i ens direkta omgivning).
Att folk var djupt religiösa spelade så klart också stor roll. Ju mer man lider här i jordelivet, desto större blir belöningen i efterlivet.

Man skaffade så många barn som möjligt eftersom man räknade med att hälften skulle dö. Att barnen dog var ju "egentligen positivt" eftersom det betydde att gud fader ville ha dem i himmelen. Dör de i ung ålder har de ju inte hunnit synda, vilket alltså ger dem automatiskt inträde till himmelen.

Kvinnor dog också väldigt ofta av förlossningskomplikationer. Varje gång en kvinna blev gravid, så var det med livet som insats,
vilket säger en hel del om deras oräddhet, med tanke på hur många barn de flesta skaffade.

De söp ihjäl sig före 30. Eller så dog de av nån sjukdom. De levde aldrig tillräckligt länge för att drabbas av smärtor på grund av ålder till exempel.

Deras ledare förstörde inte landet med flit heller. Tvärtom försökte de förbättra landet. Så de hade säkert en bättre framtidstro än man kan ha idag. Sverige har backat kraftigt i utveckling de senaste 40 åren. Vi är på väg tillbaka till medeltiden igen.

Har oxå funderat på det. Kan ju vara så som användaren skriver under det jag skriver. Men även för mkt nyheter om allt. Woke saker som splittrar folket etc etc

Skulle vara kul att få veta orsaken.


Hm det där känner jag igen å har jag läst nånstans å kan ligga en del i det.

Har massor i mitt släktträd som blev gamla, dog de inte unga blev många runt 80 år gamla.