Judisk makt i praktiken! Chalmers judiske rektor (

) förbjuder propalestinska och Israelkritiska manifestationer, med hänvisning till att judiska elever "känner sig oroliga" över att andra elever protesterar mot Israels krigsbrott och övergrepp mot palestinierna. Han erkänner emellertid att de manifestationer som hållits "har gått väldigt fredligt till", och att "det har inte förekommit några som helst direkta otryggheter", men att åtgärden är förebyggnade –
inte under några som helst omständigheter är det acceptabelt att judar utsätts för offentlig kritik.
I "Studio Ett" förklarar utbildningsminister Mats Persson att han tycker det är "bra" att det råder en stor debatt om konflikten i Palestina, men att svenska skolor utsatts för en organiserad påtryckningskampanj från judiska grupper. Såna kampanjer brukar vara framgångsrika, tack vare judars oerhört starka inflytande och ekonomiska muskler:
Vi har en situation där Judiska centralrådet har kontaktat regeringen och lärosäten och uttryckt oro för judiska studenter och judiska lärare på våra lärosäten.
Martin Nilsson Jacobi, Chalmers rektor, biföll sina landsmäns krav och förbjöd prompt alla Israelkritik. För att inte göra förbudet flagrant partisk så förbjöd han
alla former av politiska manifestationer, trots att enbart Israelkritik låg till grund för beslutet. Judiska centralrådets "oro" var tydligen tillräcklig för att kringgå grundläggande demokratiska fri- och rättigheter och förhindra att judiska elever känner sig "oroliga".
Samtidigt driver skolan en stenhårt antivit linje där odrägligt rashat mot vita européer inte bara är tillåtet utan ingår i skolans grundläggande värderingar och kursutbud. Att svenska (och vita) elever systematiskt utsätts för kränkande desinformation är en acceptabel ordning, men – för att citera Carl Hamilton – "gränsen går vid judar". Kritik mot alla andra grupper är fullt tillåten och kan förväntas i ett öppet samhälle, men inte mot judar.