Citat:
Ursprungligen postat av
Hultabultan
I Lina Sandells psalm heter det ju, "stjärnan ej på himlafästet, fågeln ej i kända nästet".
Jag har försökt googla lite vad "himlafästet" egentligen betyder för något, men med magert resultat.
Dock litar jag på mina historiska kunskaper om astronomi, och är nästan säker på min sak.
-Jorden var ju världens medelpunkt, och de lärde visste sedan länge att den var rund.
För att förklara solens, månens, samt plasternas rörelser var de fästa på varsin sfär, som roterade runt jorden med olika hastigheter.
Däremot stjärnorna rörde sig inte i förhållande till varandra, så dessa satt fast på en sfär som kallade "himlafästet", som givetvis också snurrade runt jorden.
När psalmen skrevs ca 1860 visste i alla fall de lärde sedan länge, att jorden inte var Universums medelpunkt, och sånt med "himlafästet" var bara trams!
Författarinnan avsåg inte att ge en lektion i naturvetenskap. Hon ville förkunna hur trygg man kan känna sig då man litar på Gud. Hon menade att varken stjärnan eller fågeln är i samma lyckliga benägenhet som den kristne.
I poesi är det helt normalt att använda metaforer, som låter vrickade i sakprosa. När det handlar om poesi i bunden form, som psalmer och andra sångtexter, kan behovet av ord som rimmar tvinga fram krystade lösningar. Exemplet från
Trygga räkan är ett av myriader, och långt ifrån det mest frapperande.
Citat:
Ursprungligen postat av
Hultabultan
Fråga är om man skulle ändra det där med "himlafästet", till något mer relevant?
Skulle det komma mer ungar till söndagsskolan då, tror du?
Har du bekantat dig med psalmbokens historia, och hur gamla psalmer "bearbetats" enligt tidens smak?
Göran Hägg skriver om ämnet i sina böcker
Den svenska litteraturhistorien och
Gud i Sverige. Han ger dråpliga exempel på hur gamla psalmer vanställdes till oigenkännlighet för att passa in i 1986 års psalmbok. Man trodde att "modernisering" av texterna i de karolinska och wallinska föregångarna skulle göra psalmerna populärare, och locka mer folk till körkan.
Resultatet blev det rakt motsatta, konstaterar Hägg beskt.