En äldre släkting har blivit utsatt för ett telefonbedrägeri. De har tagit två olika lån som tillsammans överstiger en kvarts miljon. Min släkting är inte särskilt bevandrad inom IT precis som de flesta i pensionsåldern. Bedragarna lyckades med bedriften att förmå släktingen att föra över dessa pengar till andra konton i tron om att pengarna kom från en klantig ekonomiavdelning. Det är först långt senare när kraven från banken kommer som polletten trillar ner. Banken står fast i sitt beslut om att lånet ska betalas tillbaka. Vi vet inte ens hur låneavtalet ser ut.
Banken stödjer sig på betaltjänstlagens femte kapitel som behandlar reglerna om obehöriga transaktioner. Det är i grund och botten en lag som ska skydda konsumenten från bedrägeri. Banken bestrider inte att det skett ett bedrägeri. En person som blir bedragen och lämnar ut sina koder och därmed möjliggör för en obehörig att göra transaktioner skyddas här med en lagstadgad självrisk, beloppet beror på hur oaktsam personen varit. Men en person som blivit bedragen och råkat skriva under lånet (istället för att ge bort sitt bankID helt och hållet) har inget skydd alls. Lagen skrevs innan BankID blev "golden standard", är det verkligen så man ska tolka lagen? Ska vi behandla våra äldre på detta vis när vi mer eller mindre tvingat på dom tekniker de inte begriper?
Jag lider med denna person så oerhört, att gå i pension är nu ett minne blott, nytt billigare boende måste nu också till. Livsglädjen är helt bortblåst och jag vet inte vad som nu kommer att hända. Vart vänder man sig? KO ville inte ge oss något ombud, banken ger sig inte, ARN har uttalat sig i liknande fall och gett banken rätt även om de på senare tid öppnat upp för en annan tolkning av lagen.
Nån med tips eller liknande erfarenheter?
Banken stödjer sig på betaltjänstlagens femte kapitel som behandlar reglerna om obehöriga transaktioner. Det är i grund och botten en lag som ska skydda konsumenten från bedrägeri. Banken bestrider inte att det skett ett bedrägeri. En person som blir bedragen och lämnar ut sina koder och därmed möjliggör för en obehörig att göra transaktioner skyddas här med en lagstadgad självrisk, beloppet beror på hur oaktsam personen varit. Men en person som blivit bedragen och råkat skriva under lånet (istället för att ge bort sitt bankID helt och hållet) har inget skydd alls. Lagen skrevs innan BankID blev "golden standard", är det verkligen så man ska tolka lagen? Ska vi behandla våra äldre på detta vis när vi mer eller mindre tvingat på dom tekniker de inte begriper?
Jag lider med denna person så oerhört, att gå i pension är nu ett minne blott, nytt billigare boende måste nu också till. Livsglädjen är helt bortblåst och jag vet inte vad som nu kommer att hända. Vart vänder man sig? KO ville inte ge oss något ombud, banken ger sig inte, ARN har uttalat sig i liknande fall och gett banken rätt även om de på senare tid öppnat upp för en annan tolkning av lagen.
Nån med tips eller liknande erfarenheter?