Jag fick frågan av en annan flashbackare, och eftersom jag har varit nazist innan så tycker jag att det är en bra fråga. Det var en fråga som var viktig för mig i många år. Jag skulle säga att det till och med var en av de viktigaste.
Man skulle nu kunna föregå frågan och säga att svenskarna är en social konstruktion. Det här är förstås provocerande för en del, men gränsen för vem som är svensk eller inte har inte funnits för alltid. Den har skiftat. Begreppet svensk tror jag uppstod när svear och götar bildade ett gemensamt rike. Innan dess fanns det förstås folk som var släkt med dagens svenskar, men de såg sig inte som svenskar. Skåningar anses än idag vara mer av danskar än svenskar, och en del forskning tycks stödja den tesen.
Men att svara på en så viktig fråga med enbart en motfråga av typen ”vem är svensk?”, skulle vara att ducka någonting som spelar stor roll för många. Precis som Mussolini menade att man kunde skapa en italiensk ras genom myter, så existerar begreppet svenskar bortom objektiva mått som kan avgöra om svenskarnas existens är sann eller falsk. I stället skulle man kunna säga att svenskar finns därför att vi känner att svenskar finns. Myten om svenskarna gör svenskarna socialt relevanta precis som rasbegreppet anses vara relevant av många akademiker inom humaniora, trots att en del vill radera begreppet på grund av dess associationer. Låt oss därför för diskussionens skull förenkla, och bara antaga att svenskar finns.
Tittar man på andra folk som har mer av en blandad karaktär, så finns det goda exempel på det. Ungrare till exempel anses vara en blandning av hunner, slaver och germaner. Om det är sant eller ej vet kanske andra bättre, men oavsett vilket är det lätt att se i Ungern att befolkningen har en genetiskt blandad bakgrund. Vissa ungrare är mörka och liknar turkar, medan andra är ljusa och liknar svenskar eller ryssar. Nu är jag inte ungrare, men jag tror inte att ungrare går omkring och är bekymrade över att de är någon slags blandrasfolk. Tvärtom tyder mycket på att ungrare känner starkt för sin nation, vilket egentligen bara bekräftar det som jag skrev tidigare; myten existerar bortom objektivitetens sfär.
Skulle det då vara oproblematiskt om svenskarna blandades med andra folk? Jag menar att det i sig självt skulle vara det. Så länge som människor har haft dokumenterad historia, vet vi att uppfattningar om nationer har kommit och gått. Dagens Irak ligger i vad som tidigare hette Mesopotamien, och har ingått i både det persiska och ottomanska riket. Irakierna är idag ättlingar till nationer som inte längre existerar. De existerar inte därför att nationerna som sådana var kollektiva uppfattningar om samhörighet som baserades på någon praktisk grund. Denna grund kunde skifta, kanske var det en gemensam kejsare, kanske var det antika myter om att gudar hade skapat en viss plats på jorden för just ett visst folk. På olika sätt blandades människor från ett folkkollektiv till ett annat när gränser ritades om, folk flyttade på sig och politiska skeenden gjorde äldre uppfattningar obsoleta.
Det jag nu skrivit betyder inte att det skulle saknas praktiska problem om dagens svenskar byts ut. Vissa folkgrupper har en lägre intelligens, och om svenskar byts ut mot mindre intelligenta så kan det bli ett problem för världen. Inavel tros till exempel ha haft en hämmande inverkan på vissa folkgrupper i Mellanöstern.
Det finns en myriad av skäl till att folk vänder sig emot dagens invandring. Det kan handla om allt ifrån brottslighet, kulturella och religiösa motsättningar, ekonomisk stress etcetera. Dessa skäl är dock instrumentella till sin natur. De personer som vill stoppa invandringen av sådana skäl anser inte nödvändigtvis att det är viktigt att bevara svenskheten a priori. Att sätta upp barriärer för vem som kommer hit kan däremot oftast samexistera med myter om vilka vi är och varför vi har större rätt till denna bit av världen är andra. De senare kan fungera som social mobilisering bortom de rent materialistiska intressena. De är vad marxister kallar för ideologisk överbyggnad, medan den materiella basen är en kamp om resurser.
Samtidigt som svenskar av idag är ett resultat av evolution, så pågår också evolutionen än idag. Evolutionen är en spontan process. Precis som människan utvecklades ur apan utan någon dirigerande kraft uppifrån, så kommer också framtidens ättlingar att kunna gå i riktningar som vi inte kan överskåda. Om svenskarna lyckas hålla liv i en allomfattande välfärdsstat så finns det goda skäl att tro att ättlingarna kan bli både svaga, dumma och handikappade. Välfärdsstaten kan ofta ha dysgenetiska effekter i form av att den premierar dumbommar som skaffar barn och sedan låter driftiga människor betala för dessa. Det gäller i synnerhet om den existerar utan någon kontroll över hur medlen används, är generell till sin natur och ses som en mänsklig rättighet. Om svenskarna blir ett folk av lågbegåvade och fula lättingar, är det då fortfarande värt att bevara svenskarna?
Är svenskarnas existens viktig att slåss för i sig själv, eller den viktig att slåss för eftersom den gör annan nytta?
Vilka skäl finns till att svenskar inte bör blandas ut?
Handlar ambitioner om att hålla oss oblandade om att vilja frysa den tid vi lever i, för att det känns tryggt?
Finns det empiriskt stöd för att nationer som är rasmässigt rena är bättre för sina medlemmar?
Finns det kausala samband mellan rasrenhet och lycka?
Man skulle nu kunna föregå frågan och säga att svenskarna är en social konstruktion. Det här är förstås provocerande för en del, men gränsen för vem som är svensk eller inte har inte funnits för alltid. Den har skiftat. Begreppet svensk tror jag uppstod när svear och götar bildade ett gemensamt rike. Innan dess fanns det förstås folk som var släkt med dagens svenskar, men de såg sig inte som svenskar. Skåningar anses än idag vara mer av danskar än svenskar, och en del forskning tycks stödja den tesen.
Men att svara på en så viktig fråga med enbart en motfråga av typen ”vem är svensk?”, skulle vara att ducka någonting som spelar stor roll för många. Precis som Mussolini menade att man kunde skapa en italiensk ras genom myter, så existerar begreppet svenskar bortom objektiva mått som kan avgöra om svenskarnas existens är sann eller falsk. I stället skulle man kunna säga att svenskar finns därför att vi känner att svenskar finns. Myten om svenskarna gör svenskarna socialt relevanta precis som rasbegreppet anses vara relevant av många akademiker inom humaniora, trots att en del vill radera begreppet på grund av dess associationer. Låt oss därför för diskussionens skull förenkla, och bara antaga att svenskar finns.
Tittar man på andra folk som har mer av en blandad karaktär, så finns det goda exempel på det. Ungrare till exempel anses vara en blandning av hunner, slaver och germaner. Om det är sant eller ej vet kanske andra bättre, men oavsett vilket är det lätt att se i Ungern att befolkningen har en genetiskt blandad bakgrund. Vissa ungrare är mörka och liknar turkar, medan andra är ljusa och liknar svenskar eller ryssar. Nu är jag inte ungrare, men jag tror inte att ungrare går omkring och är bekymrade över att de är någon slags blandrasfolk. Tvärtom tyder mycket på att ungrare känner starkt för sin nation, vilket egentligen bara bekräftar det som jag skrev tidigare; myten existerar bortom objektivitetens sfär.
Skulle det då vara oproblematiskt om svenskarna blandades med andra folk? Jag menar att det i sig självt skulle vara det. Så länge som människor har haft dokumenterad historia, vet vi att uppfattningar om nationer har kommit och gått. Dagens Irak ligger i vad som tidigare hette Mesopotamien, och har ingått i både det persiska och ottomanska riket. Irakierna är idag ättlingar till nationer som inte längre existerar. De existerar inte därför att nationerna som sådana var kollektiva uppfattningar om samhörighet som baserades på någon praktisk grund. Denna grund kunde skifta, kanske var det en gemensam kejsare, kanske var det antika myter om att gudar hade skapat en viss plats på jorden för just ett visst folk. På olika sätt blandades människor från ett folkkollektiv till ett annat när gränser ritades om, folk flyttade på sig och politiska skeenden gjorde äldre uppfattningar obsoleta.
Det jag nu skrivit betyder inte att det skulle saknas praktiska problem om dagens svenskar byts ut. Vissa folkgrupper har en lägre intelligens, och om svenskar byts ut mot mindre intelligenta så kan det bli ett problem för världen. Inavel tros till exempel ha haft en hämmande inverkan på vissa folkgrupper i Mellanöstern.
Det finns en myriad av skäl till att folk vänder sig emot dagens invandring. Det kan handla om allt ifrån brottslighet, kulturella och religiösa motsättningar, ekonomisk stress etcetera. Dessa skäl är dock instrumentella till sin natur. De personer som vill stoppa invandringen av sådana skäl anser inte nödvändigtvis att det är viktigt att bevara svenskheten a priori. Att sätta upp barriärer för vem som kommer hit kan däremot oftast samexistera med myter om vilka vi är och varför vi har större rätt till denna bit av världen är andra. De senare kan fungera som social mobilisering bortom de rent materialistiska intressena. De är vad marxister kallar för ideologisk överbyggnad, medan den materiella basen är en kamp om resurser.
Samtidigt som svenskar av idag är ett resultat av evolution, så pågår också evolutionen än idag. Evolutionen är en spontan process. Precis som människan utvecklades ur apan utan någon dirigerande kraft uppifrån, så kommer också framtidens ättlingar att kunna gå i riktningar som vi inte kan överskåda. Om svenskarna lyckas hålla liv i en allomfattande välfärdsstat så finns det goda skäl att tro att ättlingarna kan bli både svaga, dumma och handikappade. Välfärdsstaten kan ofta ha dysgenetiska effekter i form av att den premierar dumbommar som skaffar barn och sedan låter driftiga människor betala för dessa. Det gäller i synnerhet om den existerar utan någon kontroll över hur medlen används, är generell till sin natur och ses som en mänsklig rättighet. Om svenskarna blir ett folk av lågbegåvade och fula lättingar, är det då fortfarande värt att bevara svenskarna?
Är svenskarnas existens viktig att slåss för i sig själv, eller den viktig att slåss för eftersom den gör annan nytta?
Vilka skäl finns till att svenskar inte bör blandas ut?
Handlar ambitioner om att hålla oss oblandade om att vilja frysa den tid vi lever i, för att det känns tryggt?
Finns det empiriskt stöd för att nationer som är rasmässigt rena är bättre för sina medlemmar?
Finns det kausala samband mellan rasrenhet och lycka?
