Chef anmärkte om vab? Mår piss.

Är det bättre om kvinnorna är sura och tar upp problem, menar du? Och struntar i att jobba (ihjäl sig) för andra?
Jag har alltid förutsatt att de gör det för vår skull.

Sen är det såklart så att den som vabbar står för kostnaden. Det är ju den som förlorar sin lön. Arbetsgivaren betalar inte lön till den som vabbar.

Den jag kommenterade skrev att hon aldrig skulle nämna firmans VAB-problem för VABBarna. Men det är inte en manlig lösning, vilket också TS handlar om. Nu mår hon piss, men det är inte arbetsgivarens fel, inte han som gjorde henne gravid och inte han som gjorde att hon skilde sig. Jag fattar bara inte varför de ska vara inblandade alls i hennes hemmaproblem. Måste kvinnor ha hjälp av alla hela tiden?

TS är en man.

Hej
Började ett nytt jobb för några månader sen och jag har varit tvungen att vabba en del då jag är ensamstående med 3 barn varannan vecka.. Så det kan liksom bli lite sjukdomar. Och jag har ingen som kan hjälpa mig men tycker ändå att ett barn behöver sin förälder när det är sjukt..

Hursomhelst så smsade jag chefen imorse igen som vi ska göra varje dag och sa att det blir vab idag med som varit mån-ons denna veckan redan. Fick då som svar att "situationen är ohållbar och vi fick uppfattningen att Ni som föräldrar samarbetade om det blev problem"
Jag blev jätteledsen och har mått piss hela dagen över detta.. Man blir ju alltid nojig att chefer ska bli sura över vabb eller sjukdom men har aldrig varit med om att höra sånt här faktiskt när det gäller vab....svarade honom men han svarar aldrig tillbaka ens...

Jag var tvungen att vabba 5 dagar med min ena son som är 8år för han var svinförkyld på min vecka och det går liksom inte över på 2 dagar bara... Sen nu denna veckan har min dotter på 4 år fått öroninflammation och ätit penicillin som måste tas 3 gånger om dagen. Hon åt färdigt kuren precis men fick magproblem av den och magont, samt sovit dåligt pga det med så blev hemma idag med och antagligen imorgon också.. Men imorse fick jag då det svaret..
Känns som han misstror mig eller tycker jag är dum i huvudet som vabbar.. Verkar tycka att jag ska lämpa över allt på mamman men grejen är att vi redan samarbetar så mycket vi kan men båda två har fått vabb på sina veckor så vi har vabbat ungefär likamycket.. Jag kan liksom inte bara kräva att hon tar mer vabb på mina veckor då..

Mår piss över detta nu och hoppades på att denna nya arbetsplats skulle vara skitbra men nu sjunker trivseln rejält... Vet inte vad jag ska göra typ. Vill typ inte dit nu bara för det.. Varit mycket som vart kasst faktiskt.. Blev i princip bara satt på en stol på mitt kontor o så skulle jag bara jobba o veta allt jag behövde automatiskt. Inte minsta upplärning och min föregångare hade slutat en månad tidigare redan... Jättedåligt med information och känns som de tycker jag bara ska kunna allt automatiskt... Är ett udda yrke med så har liksom ingen direkt att fråga för ingen kan det området.. Därav hade ju upplärning varit bra liksom....

Visst är det så att chefer inte får klaga på vab eller säga nåt om att det är ett problem att man vabbar?
Nån som varit med om liknande?

Ni kvinnor lever i någon slag tankevärld där man låtsas vara glad, aldrig tar upp problem öppet, jobbar ihjäl sig för andra, utnyttjar och utnyttjas av andra. Jag har alltid fascinerats av den världen, som är helt gömd för mig som man men som dyker upp ibland mellan raderna på FB.

Vad tror du om en värld där en arbetskollega INTE behöver jobba extra för att en trebarnsmamma har snoriga ungar? Är det inte så mycket bättre om mamman tar den kostnaden och det problemet? Är det inte bättre att de inom sin familj tar och löser detta istället för ringar på vattnet ända till jobbet?

Nja, att sluta jobba helt brukar nog inte definieras som ”finansiellt försvarbart”, snarare finansiell idioti 😄 Åtminstone för den som drabbas. Hur försörjer man sig och barnen utan lön?

För nej, att ”leva på en lön” innebär inte att mamman försörjer sig. Det innebär att hon är en belastning för sin man. Och lever på HANS pengar, med allt vad det innebär.

Skulle du själv vilja att din partner tiggde av dina välförtjänta pengar som en annan tonåring?

Skulle du själv vilja leva med att aldrig veta om du får pengar till mat, barnens skolaktiviteter och fritidsaktiviteter, vinterkläder etc för att det beror på vilket humör din partner är på? Skulle du själv vilja leva i ständig tacksamhetsskuld till din fru?

Men jag förstår att det är skönt för arbetsgivarna att slippa vabben.

Det stämmer att småbarnsföräldrar har ett starkt skydd och det är såklart bra på många sätt så det inte behöver vara som för hundra år sedan när sjuka såväl som friska barn lämnades vind för våg, MEN baksidan är ju att alla föräldrar (eller unga vuxna över huvud taget) drabbas av arbetsgivares negativa inställning till dem. Det sitter ju t ex norrmän här i tråden och hävdar att kvinnor alltid är mindre produktiva än män. Den synen drabbar ju även de lojala kvinnor som inte har några planer på att vabba utan löser det på annat sätt.
Jag har yngre arbetskamrater som vabbar ytterst sällan. Det beror inte på att deras barn alltid är friska, utan på att de löser det på annat sätt.
Som någon redan skrivit, vab är en nödlösning om det inte går att lösa på annat sätt. Självklart förväntar jag mig att personalen anstränger sig för att inte behöva vara borta från jobbet, men fattar att det kan behöva bli så ibland. Men inte lika ofta som TS.

Håller med. VAB ska användas i nödfall.
Jag och min fru pusslar också när barnen är sjuka och jag har jobbar då oftast hemifrån istället. Det blir inte lika produktivt på dagen, men jag kan sitta på kvällen sen och jobba ikapp.
Hellre det än VAB.

Oavsett om båda föräldrarna arbetar eller inte så har man ju ett ekonomiskt beroende av varandra. Oavsett vad man gör så går inte alltid allt att dela lika, utan man får dela vissa saker olika och kompromissa för att det ska fungera. Att då prata om "mitt" och "ditt" är ett tecken på att man inte är samspelta nog för att skaffa barn. Så länge man lever ihop som familj är det familjens pengar och familjens utgifter som spelar roll. Om man inte klarar av den uppoffringen så kanske man ska fundera på att skaffa en vandrande pinne eller akvariefiskar, istället för ett barn som kommer ändra samvaron resten av livet.

Nej, den som jobbar är inte ekonomiskt beroende av den som ”går hemma och drar”.

Du svarade aldrig på frågan, om du skulle vilja vara beroende av att din fru är på gott humör och villig att dela med sig av sin lön för att du skulle kunna sätta mat på bordet och tak över huvudet till dina barn.