Citat:
Ursprungligen postat av
Merapi
jag håller med om detta , Men! Det har alltså inget med just feminism att göra.
Jo, för lyckan i livet enligt dig som kvinna är att bli en VD på något storföretag som säljer kuddar och madrasser, eller bilar, och genom din lön på (låt oss säga 80.000kr före skatt). Det ger oss en uppskattning av nettobeloppet efter skatt på cirka 56 000kr. Det är inte alls dåligt, och vad gör du för pengarna? Du köper ett hus, bil, lite prylar, resor etc. Men sen då? Är det där lyckan i livet är? Att sitta där som ensam kvinna i din villa och klappa din katt? Det är patetiskt. Inser du inte det?
Feminism och strävan åt att se kvinnor och män som konkurrenter på arbetsmarknaden och i karriärsstegen totalt meningslöst. Det gör mig deprimerad bara av att tänka på det.
Vi hade redan någorlunda jämställdhet innan industrialiseringen i bondesamhället, där både mannen och kvinnan var tvungen att JOBBA på sin bondgård. Det var knappast så att kvinnan var ute och mockade i ladugården, gick med oxen och plogen och lagade all mat medans mannen satt i sin fåtölj och latade, eller var ute och reste och hade det gött. Det är en vanföreställning du har. BÅDA JOBBADE OCH SLET PÅ FÄLTET. Det var så livet var, och man samarbetade. Man kanske delade upp uppgifterna för att det var mest praktiskt, men det var ett samarbete.
Industrialiseringen har både tillfört bra och dåliga ting i samhället, och det vi bör göra är att försöka ha kvar det som blev bra, så som all teknik och effektivisering av produktionen men hela tiden sträva åt att satsa på människors psykiska och fysiska välmående. Det gör man bland annat av att satsa på relationer. Det innebär exempelvis ting som att föreslå medborgarlön eller och kortare arbetsdagar. Målet bör vara att frigöra människor ifrån onödigt arbete och satsa på folks mentala och fysiska hälsa, inte att SOM EN IDIOT förespråka att kvinnor måste bli VD för att det finns eller funnits fler män som varit VD på 1900-talet. Det är totalt idiotiskt. Inse det nu tack.